Vi som gör äggdonation hösten/vintern 2013/2014

Vi har inte heller berättat för dagis och faktiskt inte heller för BVC då jag kände att när vi var där så skulle det egentligen inte tillföra något. Jag hade först en tanke på att vid en viss ålder skulle vi "tadaa" berätta den stooora hemligheten för alla som inte visste men har nu övergivit den tanken helt. Vad har folk med det att göra? Familjen vet, och garanterat alla deras vänner och bekanta för våra släktingar kan dessvärre inte hålla tyst. Några av våra vänner vet och om någon frågar för att barnet säger något (vi har börjat berätta) så kommer vi bara att vara fullkomligt normala och säga som det är. Jag har tyckt att det har varit viktigt att barnet vet före "kreti och pleti", det är ju faktiskt barnet det rör och men vet aldrig vad "kreti och pleti" säger till sina barn och vad de i så fall säger till vårt barn. H*n ska vara förberedd då och veta om inte allt så åtminstone att en snäll tant har varit involverad och gett mamma ett ägg som blev till barnet.

Jag släppte inte mitt skal och började glädjas förrän kanske en vecka före förlossningen. Det enda jag kan säga är dock att när barnet väl är fött (och man kommit över den första gravidchocken!) så försvinner alla de jobbiga minnena ganska fort. Man kanske aldrig glömmer hur det var men taggen i hjärtat och bitterheten (om man har känt så) försvinner. Så var det i alla fall för mig och de flesta jag känner som har haft svårt att få barn.

Varför får du en remiss till specialmödravården och inte till den vanliga? Är det standard i ditt landsting? I mitt fall har jag blivit hel släppt och fått söka upp den mödravård som jag velat ha själv. Tror inte att jag har blivit specialbehandlad på något sätt där heller, även om det naturligtvis är bra att ha lite extra koll från MVC.

Lycka till på UL!

Grattis! Man har verkligen kommit en bra bit på vägen när man har sett hjärtat slå. Jag har också hört att har man sett det så är chanserna att man får en fullgången graviditet mycket, mycket stora.

Det finns en liten dokumenterad ökad risk för missfall om man dricker kaffe vid graviditet. Naturligtvis kan de allra flesta dricka kaffe utan något som helst problem men personligen väljer jag bort kaffe och annat koffein, även grönt te, några dagar före insättning och hela tiden därefter. Om man får missfall vill jag veta att det inte på något sätt kan ha påverkats av min livsstil så att jag aldrig kan anklaga mig själv. Jag dricker rooibos istället eller koffeinfritt kaffe (dock finns det tydligen miljögifter i koffeinfritt kaffe läste jag någonstans).

Och om man ska sluta med kaffe är mitt tips att fasa ut det under några dagar, annars kan man få väldigt ont i huvudet och bli surare än sur...

Har aldrig hört att det skulle vara svårare att bli gravid om man dricker kaffe (om man inte dricker kopiösa mängder förstås) utan det är själva missfallsrisken som ökar. Dock är den risken mycket liten. Såvitt jag vet går den rekommenderade dosen kaffe vid graviditet vid tre koppar (och då är det alltså vanliga kaffekoppar) och detta gäller alla gravida. Inget som säger att man med automatik får missfall om man dricker 10 koppar om dagen, men jag själv dricker inte koffein vid graviditet eller möjlighet till graviditet. Sen om man känner att man mår bättre av en kopp på morgonen och vet att man inte skulle anklaga sig själv och tro att det hade med kaffet att göra om något hände så är det naturligtvis bara att dricka på.

Själv har jag alltid tagit mig ett glas vin vid kvällen för insättning, det finns säkert de som har synpunkter på detta men jag har hört att det ökar blodgenomströmningen i livmodern (eller något sådant) och kan hjälpa embryot att fästa. Dessutom finns det så vitt jag vet ingen risk för embryot eftersom det ännu inte tar upp någon näring från moderns kropp. Det är något som jag vet att jag aldrig skulle anklaga mig själv för om jag fick missfall, så alla får naturligtvis välja det som man själv kan känna att man kan leva med. 

Ja, där ser man, desto större anledning att dra ner på sitt kaffedrickande även innan insättning och inte bara efteråt. Nu är det dessbättre inte något som drabbar mig eftersom min allra sista insättning är gjord.

Som ovanstående redan skrivit är det vanligt med blödningar vid ÄD, det är faktiskt ganska vanligt med blödningar vid vanliga graviditeter också bara det att man inte riktigt pratar om det. Om det är bruna blödningar är det sannolikt inte färskt blod utan det kan vara så enkelt som att det kan vara ett litet skavsår från vagitorierna. Jag har blött ordentligt och haft levrade röda blodklumpar. Gick hur bra som helst. När jag fick missfall var det två saker som skilde, det ena att det gjorde väldigt ont och det andra att alla symptom och gravidkänslor försvann, jag kände mig inte längre gravid om du förstår hur jag menar. Är du i v 8 kan du ju åka in till gynakuten och göra ett UL.

Och när jag fick MA så blödde det inget alls, fast jag kände på mig att något var fel.