Vi som gör äggdonation hösten/vintern 2013/2014

Så det är här ni är

Callimero. Jag undrar också  det, en del har jag berättat för men lite mer ytliga bekanta och kompisar har jag inte sagt ett ord till. De närmaste vet. 

Ja jag är här (känner mig klar med julfirandet ).

De flesta vet att vi kämpat länge, men steget till att berätta hur det gick till känns plötsligt stort. Mest för de närmsta i familjen. Några vänner har vi berättat för, de vi vet är mer öppensinnade eller själva kämpat på olika sätt. Vill inte att fokus ska flyttas från det faktum att vi äntligen är gravida till hur det gick till. Känner mig lite som en skurk som inte berättar hela sammanhanget på en gång även om jag anser att det egentligen är ovidkommande. Vi kommer berätta för barnet och de närmsta men frågan är när och hur. I min familj är det ett himla prat jämt om vem som är lik vem osv.

Hej Calimero och MrsCecilia! Våra familjer visste hela tiden att vi gjorde ÄD. Vi var öppna med det för dem och våra närmsta vänner. Berätta det så snart som möjligt så det inte blir en stod grej. Ytligt bekanta, vänner vi inte står nära vet fort inte. Det blir upp till vår dotter sen att välja vilka fler som ska veta men i familjen är det en självklarhet tycker jag. Viktigt för henne att alla vet och att det avdramatiserats. Hon ska ju själv få veta om nåt år. För att det inte ska bli en stor grej. Eftersom det kan ta en stund att sätta dig in, läsa och förstå vad ÄD är så rek jag er att berätta för familjen så snart som möjligt så det landat innan bebisen kommer. Ingen i vår familj som ens tänker på detta längre vilket är jätteskönt!! Hon är så självklart vår  Kram och lycka till!!!

Hej Callimero! Känner igen det där med pratet om likheter. Nu när man är i situationen att göra ÄD så lägger jag märke till hur många det är som fokuserar på likheter. Det har jag tyckt varit jobbigt och framförallt tjatigt! Och är det någon som inte liknar så skojas det om att "det var väl brevbäraren" osv. Men jag har också tänkt mycket på att man som par kan börja likna och spegla varandra med ansiktsuttryck och gester.. Jag tycker också det känns svårt att dra gränsen för vilka som ska få veta men det kommer väl med tiden och beroende på hur situationen uppstår hoppas jag...

Callimero mfl; vi har gjort/gör precis som villsågärna. Då har det landat. Och vi har helt enkelt sagt, vi har försökt på egen hand, det går inte, då beslöt vi oss för ÄD. För att få ett barn är viktigare är genen. Och då finns det hos dem att fundera och ställa frågor innan bebis kommer. God tid att ev smälta och framför alltslipper vi mamma o pappa gå och veta att vi vet något som de vet ochkänna oss som bedragare eller lögnare. Alla blir lugnare . Alla de som av kärlek unnar oss få barn, kommer inte tycka illa vara. Och våra värderingar fått oss fatta beslutet är det som är viktiga för barnet en gång i framtiden. Ju tidigare desto bättre, barnsagornas tid och när frågor om hur vi kommer till begynner.

Jätte kramar till er alla!

Angående vara lika... Hjärnan fyller i det den vill se. En del säger att mitt barnbarn nu bebis bara är lik min son, är hon absolut inte! Tycker jag. Jag har sagt det där hund exemplet, vi blir lik varandra, hund och matte. Vi kan oxå höra ÄD historier bevittna det. Det kan vara så att våra barn inte blir lik oss, utan annan släkting .,,,vem kan kontrollera det.

Håller med Redan47! Och er andra om att likheter är tjatigt men inget man kommer ifrån. Vår dotter är helt klart mer lik min man och även hans mamma som liten men gester och sätt har hon mycket som är likt mig. Och jag bryr mig faktiskt inte om folks tjat. Det är min dotter punkt! Det roliga är också att hon är rätt likt en av min systers barn som hon inte har nåt genetiskt ihop med alls och den tjejen är inte heller så lik min syster trots att hon är tillverkad på vanlig väg så även då kan det bli så att ett barn är mer likt en av föräldrarna. Sen är det ju så att nånstans runt 5% av befolkningen faktiskt har "brevbäraren" till pappa (el ja inte den pappa de tror) men det är ju en helt annan story... Kram på er!!

Tack ska ni ha för kloka ord och input! De flesta, speciellt alla i familjen vet att vi kämpat länge med ivf så steget till äd är förhoppningsvis inte så svårt att greppa. Känner bara att jag är så less på att förklara så mycket under alla dessa år. Ibland vill man bara få vara som alla andra och glädjas åt att vi faktiskt ska få barn. Men det skaver liksom lite nu innan vi berättat, dumt nog en känsla av att luras.

Callimero, det är inte en dum känsla, Jag tror det är din inre röst, av att vilja vara autentisk som talar till dig. Och inte är de rocket-science att vilja få barn!

Och att vi idag har tillgång till teknik för att uppnå det! Vi anpassat oss till den, att den finns, och vi väljer betala för den. ÄD - ger oss en möjlighet att få bära vara gravid som inte adoption gör. ÄD bygger på altruism. Jag tycker det är ett fantastiskt sätt att få komma till världen på. Anonymitet stärker just givaren att dennes handling respekteras och bara är en donation av en cell- möjlighet för någon annan kvinna- inget föräldraansvar eller framtida åtagande.

För mig är öppenhet viktig- jag är uppväxt med lögner och oärlighet att mörka och leva som flykting i mitt eget land, det födde känslan av att inte ha rätt att existera. Som skadat och underminerat min självkänsla. Jag vet vad det gör med själen....och helt plötsligt i vuxen ålder undrat/ var det nödvändigt med alla lögner vita som svarta? Bluff. Jag vill oxå med vår öppenhet öppna dörrar för andra som vill men inte vågar, och oxå ge alla barn i smkönade äktenskap rätt att existera, hur än befruktning gått till. Det handlar om längtan och kärleken för barn som gör att vi sätter barn till världen. Och en ego att bli bekräftad behövd. Våra barn kommer och är inte ensamma om att komma till världen. ÄD är stort i hela västvärlden. Jag tycker att vi genom vårt mörkande av "sanningen" gör det till något icke godkänt sätt att komma till världen. Något vi räds vad andra tycker om. Eller, vad står rädslan eller osäkerheten för? Vilken är konsekvensen vi tror att vi kan undvika genom tystnad...? För vem? Jag tänker att ju mer avdramatiserad jag och min man är, ju enklare för alla inkluderade. Jg vill inte och kommer inte inkludera Alla människor i mitt privatliv. Vem är egentligen intresserad av hur barn kommit till? Så kreti pleti kanske får spekulera. Våra riktiga vänner som delar kärlek och glädje inkluderas. De vi inkluderar även i svåra tung tider. För min del tror jag, att på sikt, kunna tänka mig vara öppen för att stödja och sprida kunskap om äggdonation. Sverige har en mossig lutheransk inställning till detta och embryodonation, mitt tycke. Och just Sverige är ett väldigt litet land, känner inte att jg vill styras av bakåtsträvande och kristdemokrater. Och " kan man inte få barn naturligt" ska man inte ha barn! Den vill jag inte låta få vara en blöt filt över oss! Jag lever i en tid där jag väljer vilken forskning jag vill ha och tar del av. Fertilitetsforsknkngen växer av den anledningen att efterfrågan växer! Vi är inte ensamma! Våra barn är och blir barn tillkomna ur sin samtid. Tanken är gammal men utvecklingen av verkligheten går fortare framåt. Jag väljer även mobiltelefon gps wi-fi etc. Vill inte begränsa mig utan hänger med i kunskapsutvecklingen. God fortsättning!

Så kloka ord Redan47!! Kram

Intressant och svårt det där med vem som ska veta och inte. Tror att det är tankar vi alla brottas med, när man ställs inför donationsfrågan.

Vi har varit öppna med hela vår IVF-resa och nu också med ÄD. Frågar man oss så svarar vi. Jag tänker inte göra detta till en skämsgrej. Det är som det är och jag måste stå för det, fullt ut, till hela världen, för att jag ska kunna stå för det inför vårt ev barn. Men med det sagt så går jag ju inte runt och skriker ut det. Men, jag har i och med alla svårigheter vi gått igenom under de senaste åren, bestämt mig för att det ska bli mitt mission att sprida kunskap om oss som inte blir "hoppsangravida". Det finns en sån okunskap när det gäller IVF/ICSI och donationer i allmänhet och jag tänker att om jag pratar om det så lär sig alltid någon och jag avdramatiserar det hela. Om någon har problem med ÄD, eller donation i stort, så får det vara deras problem, inte vårt.

God fortsättning till er alla och låt 2014 bli vårt år!!! Håller tummarna för oss alla för att det blir