Måste höra med er som är gravida eller fått barn hur ni gjort med att berätta att det är äggdonation? Vi berättade igår på julafton för närmsta familjen men ville inte ta den detaljen då i allt ståhej. Men när och hur har ni som berättat gjort det?
Ja jag är här (känner mig klar med julfirandet 
).
De flesta vet att vi kämpat länge, men steget till att berätta hur det gick till känns plötsligt stort. Mest för de närmsta i familjen. Några vänner har vi berättat för, de vi vet är mer öppensinnade eller själva kämpat på olika sätt. Vill inte att fokus ska flyttas från det faktum att vi äntligen är gravida till hur det gick till. Känner mig lite som en skurk som inte berättar hela sammanhanget på en gång även om jag anser att det egentligen är ovidkommande. Vi kommer berätta för barnet och de närmsta men frågan är när och hur. I min familj är det ett himla prat jämt om vem som är lik vem osv.
Tack ska ni ha för kloka ord och input! De flesta, speciellt alla i familjen vet att vi kämpat länge med ivf så steget till äd är förhoppningsvis inte så svårt att greppa. Känner bara att jag är så less på att förklara så mycket under alla dessa år. Ibland vill man bara få vara som alla andra och glädjas åt att vi faktiskt ska få barn. Men det skaver liksom lite nu innan vi berättat, dumt nog en känsla av att luras.
Jojjo, vi rynkades rätt snabbt tycker jag. Tog Procren-sprutan cd 21 om jag inte minns fel, sedan kom mens efter 5 dagar, åt Progynon ca 25 dagar och sedan var det dags! (fast just då kändes det som att tiden gick låååångsamt).
Mycket kloka ord om att/hur berätta. Önskar också att det kommer avdramatiseras både med ivf och äd i och med att flera är öppna. Nu när jag berättade för en nära vän att vi är gravida och genom äd började hon plötsligt gråta och berättade att deras son kom till via ivf. Något de aldrig berättat för någon, och då visste de ändå hur vi kämpade med ivf genom åren. Så sorgligt, tänk vad man kunnat stötta varandra! Och att dessutom inte hitta forum som detta som för mig varit och är ett oerhört stöd och ventil.
Så kände vi innan vi fick barn och det har inte förändrats. För mig skulle det känns konstigt att berätta det för alla, det skulle liksom ta fokuset från dottern som person. När barnet väl finns där är det ju inte sättet det kom till på som är i fokus utan på barnet självt. Sen om någon frågar så skulle berättar vi men de allra flesta kleti och pleti frågar faktiskt inte. Det är vår erfarenhet. Det viktigaste tror jag är att vara öppen mot barnet och berätta bär de är små så det inte blir lögner eller hemligheter i familjen. Kram
NinaCamilla - jag har högt blodtryck och får gå hos specialmödravården. Har inte behövt börja med blodtryckssänkande än så länge men stiger det mer lär jag behöva det. Vet inte var du bor men bor du i Stockholm, be att få komma till Danderyd, de har full koll på detta + vana vid ÄD!
NinaCamilla, bor du i Stockholm? Isåfall har jag bra tips på trevlig BM som är van vid ÄD. Håller tummarna!
Stort grattis Villsågärna! Vilken grej!
Jag håller mest till i Riga-tråden men läser lite här från och till. Håller tummarna för er alla!
Inboxar dig NinaCamilla.
Nämen grattis NinaCamilla! 
Tjoho!
Redan - håller tummar här med!
Håller tummarna för dig NinaCamilla, hoppas det går så bra som det bara kan nu. Kram på dig.
Åh stort grattis villsågärna! 