Froststar skrev 2013-07-30 12:26:11 följande:
Du, det där sista "speciellt barn med diagnos" tycker jag används som ursäkt för all möjlig oförskämt beteende. Om inte av barnen själva, då av föräldrar. Ditt barn har inte fler rättigheter än andra människor. Om specialhjälp behövs är det ditt ansvar som förälder att fixa det genom kommunen eller hur du vill. Men... Nej, lärare har ingen skyldighet att svara på kvällen. Nej, din unge är inte den enda läraren har i klassen. Nej, din unge är inte den ende som vistas ute på rasterna där en rastvakt övervakar. Om du vill veta hur det ligger till får ditt barn säga något (samma som han säger senare) när du hämtar eller i alla fall till inte senare än när läraren slutar för dagen. Om han inte gör det får det vänta till nästa dags morgon. Om ditt barn har så grava problem att han inte kan fungera i en vanlig miljö gör du honom en björntjänst att tvinga honom att vistas i en sådan miljö.
Människor har rättigheter, det gäller vuxna likväl som barn. Rättigheterna är inte uppdelade efter yrkeskategori eller diagnos. Ju förr du förstår det desto bättre blir det för ditt barn och desto fler besvikelser besparas han.
Egentligen borde jag väl inte svara, men ditt inlägg är så oförskämt att jag känner att jag måste. Min son har en språkstörning. Det yttrar sig bl a så att när han hamnar i situationer där han blir rädd, ledsen. arg eller skrämd så får han (precis som alla vi andra) ett hormonpåslag. Kroppen signalerar "fly eller slåss". Det innebär för honom att överföringen mellan hans hjärnhalvor, det som gör att vi kan få fram ord, inte funkar. M a o är det så att när han har konflikter med andra barn blir han vanligen tyst och får inte fram orden. Logopeden beskriver det som att han i hjärnan VET vad som hänt och att han VET vad han vill säga, men han får inte fram orden. Han blir oerhört frustrerad och ledsen över detta. Ibland kan dock incidenten ha hänt på förmiddagen och han tänker på det hela dagen. Senare på kvällen när han har bearbetat det hela lite kommer känslorna. Han kan då gråta och berätta ytterst små fragment av det hela, men jag har ingen direkt aning om vad det är han vill berätta och vad som hänt. Ska han då gå i en specialskola, menar du? Eller vad? Han funkar i 99 situationer av 100, men när han får hormonpåslag som jag beskrev ovan funkar inte hans hjärna. Därför vill jag att skolan berättar för mig om sådant vid hämtning. Om de inte gör det så tycker jag att jag har rätt att ringa berörd personal på kvällen. Han har rätt till hjälp, tycker vi.
