Fler som vill ha bebis 2015/2016?

Jag och min sambo (24 och 26 år) längtar som tusan efter barn, men jag pluggar fortfarande och är klar i sommar. Han kommer att fortsätta studera i några år till, men vi hade gärna velat försöka få barn 2015. Men det är läskigt när jag inte vet om jag får jobb efter min utbildning, och klarar vi oss isåfall ändå när han bara studerar? Ja, här är det oroligt, iaf från min sida....

Äntligen är det 2014! Nu känns det lite närmare försöksstart och därmed lite vettigare att börja fundera lite mer på barn (har haft det i tankarna sedan 2012 men det har inte passat för oss). Vi har inte bestämt oss ännu men vi kommer börja försöka i slutet av april/ början på maj i år eller i april/maj nästa år, så det blir förhoppningsvis en bebis 2015 eller 2016 .

Tidpunkten beror på vad som visar sig passa bäst med makens jobb och det får vi veta någon gång mellan mars och maj, så vi börjar inte förrän vi fått besked. Men det känns ändå bra att kunna säga till sig själv att vi börjar i år eller nästa år. Jag fyller 30 i år så det börjar bli dags känner vi .

Menar du att ni skulle vilja att barnet föds 2015 eller att ni skulle vilja börja försöka 2015 och då förhoppningsvis få barn 2015/2016? Om jag var du hade jag nog väntat tills jag fått jobb och om du har provanställning hade jag eventuellt även väntat tills den övergått i fast anställning, så att åtminstone en av er har jobb.

Om du börjar jobba i år och har sex månaders provanställning så hinner ni ju ändå få barn 2015 om ni lyckas snabbt . Men ni får ju själva känna hur viktigt ekonomisk trygghet är för er - min man och jag är väldigt rationella, lite trygghetsnarkomaner som vill försöka planera in allting och ni kanske inte alls är sådana. Dessutom vet man ju aldrig om våra planer kommer fungera eller om det hade varit bättre att bara köra på och tänka "går det så går det", men själv hade jag nog inte kunnat glädjas helt över en graviditet om jag inte kände att vi hade en någorlunda plan för hur vi skulle klara oss. Vi kämpar för att spara till hus och vill inte behöva nalla av de pengarna under föräldraledigheten, så det är ju olika hur man tänker.

Ja, vi vill ju gärna att barnet föds 2015 :) Jag förstår hur du menar. Jag planerar nästan allt i mitt liv, lite av en rutinmänniska och trivs med det. Men har på sistone tänk att tiden går så fort, och jag vill inte vänta på att livet ska börja på "riktigt", utan jag vill sätta igång. Jag hoppas verkligen att min praktik i sommar ger jobb, men om det inte ger jobb direkt så kanske vi ändå försöker få barn 2015.

Då håller vi tummarna för det! Om ni är överens så låter det ju jättebra!

Jag tycker att det här verkar vara en trevlig tråd! Känner igen mig i många av era tankar. Är också en student som av den anledningen tvingas att vänta. Både jag och min sambo har 1 år kvar på utbildningen (5 årig utbildning), men det känns som om den aldrig ska bli klar. Det känns också jobbigt att vi måste ordna allt med jobb innan vi kan börja försöka, det är ju inte heller säkert att det blir barn på första försöket. För några månader sedan blev jag oplanerat gravid (slarv med p-piller) men pga. all ångest kring plugget och hur allt ska gå med framtida jobb så slutade det med abort. Ångrar beslutet sjukt mycket och önskar att vi kunde försöka nu med en gång. Men innan 2016 ska vi definitivt skaffa ett otroligt efterlängtat barn. 

Så tråkigt med aborten, men förstår hur du tänkte. Jag har aldrig råkat bli gravid så jag har ingen aning om min man och jag är fertila överhuvudtaget; man får väl se. Jag har fast jobb men inte min man så vi väntar på besked om hur det blir med jobb för honom. Roligt att det finns fler som längtar som man kan diskutera med!

Ja det har verkligen varit en sorg för oss båda, det låter kanske lite konstigt att vi känt så men det var inte ett beslut som vi tog för att vi inte längtar efter barn. Ibland önskar man att förnuftet inte fanns, för då hade jag skrivit i någon gravidtråd istället. Men man får försöka tänka positivt. Jag har alltid tänkt att jag inte är fertil eftersom att jag haft väldigt strulig och oregelbunden mens, men på något sätt så fick jag ändå ägglossning när jag endast missat några piller. Tycker att du ska tänka positivt och att det kommer att gå bra när ni väl försöker! :) Men jag kan inte heller låta bli att tänka att det kanske inte går igen, att det här var våran enda chans. Hoppas att din man får jobbet så att du kommer ett steg närmare! :) Men sedan kanske man får tänka att man inte kan planera allt ;)

Det är sånt himla velande, önskar verkligen att allt vore enklare. Känner nästan att man måste bli rik innan för att skaffa barn när man tänker på alla kostnader, men samtidigt när jag diskuterar med min sambo, som förövrigt är så mycket lugnare än jag, så tycker jag att vi ändå hade klarat oss. Skönt att höra mer som tänker liknande!

Jo man måste ju tänka positivt, särskilt som det ju är vi själva som har bestämt oss för att vänta in en bättre tidpunkt. Jag tycker ni ska fokusera på att ni uppenbarligen är fertila eftersom du har blivit gravid en gång .

Min man söker nytt jobb för fullt; han har sitt nuvarande tills efter sommaren så det är ingen panik, men han vill ha ett annat för det finns ingen möjlighet till tillsvidaretjänst där han är. Han vill inte ta vad som helst och det förstår jag, men barnplanerna är ju lite beroende på vilken typ av jobb det blir...om han kommer vara bortrest mycket och/eller ha väldigt långa och krävande arbetsdagar så är det nog bättre att vänta med barnförsöken tills han kommit in i jobbet. Jag vill absolut börja i april/maj så om det inte blir redan nu i vår så blir det nästa år. En fördel är isåfall att vi hinner spara mer pengar, vi lär behöva en större bil, sedan är det ju vagn och allt annat man behöver till barnet, plus att vi sparar till hus, men det är rätt kul att spara när man har mål med sparandet .