Myra skrev 2014-01-31 19:40:44 följande:
Tycker det är bra att frågor man funderar på lyfts fram. VI alla som går igenom en äggdonation har en lång resa bakom oss med mycket känslor bakom oss och massa erfarenheter. Att ställa sig om till hoppet att bli gravid själv på egen hand, sen hormonbehandling, IVF och tråkiga besked, livet rasar samman och sen försöka resa sig igen för ställa om sig till äggdonation och allt som hör till. Inga tankar och funderingar är fel, tror vi alla tänkt samma tankar ett par ggr. Tror det är nyttigt att fundera och beta av dom frågorna och bli mera säkrare/medveten hur man känner och tycker så dom inte kommer ifatt senare.
Det där med att ÄD barn är biologiska sa våra psykolog vid samtalet för lämoplighetsintyget.
Ja, mycket fint skrivet - precis så är det.
Majoriteten av inläggen i alla ÄD trådar handlar om tekniska frågor som ska hjälpa en att bli gravid, vilket är mycket bra tycker jag annars hade jag aldrig blivit gravid om jag inte läst alla era inlägg och testat nya vägar som alla ni med lång erfarenhet av ÄD har testat och lyckats med. Så kämpa vidare alla ni som längtar efter ert första barn !!! Det ska lyckas så fortsätt kämpa!
Men när man sitter med med prinsessan i famnen så kommer nya funderingar relaterade till ÄD som inte tas upp någonstans, alla trådar är fokuserade på att bli gravid med ÄD och inte om bekymmer relaterade till ÄD efter födseln. Funderar över hur andra ÄD mammor upplever sin situation med barnet/barnen.
Jag känner mig osäker på skillnaden mellan biologisk och genetisk; att man föder ÄD barn ger (förhoppningsvis) moderskänslor och man ger barnet en annan miljö att växa upp jfm genetiska modern, men något annat är det väl inte? Det är det där med arv (gener) & miljö för en individ båda är viktiga och bestämmer ens framtid. Därför ser jag ÄD som ett mellanting av genetiska barn och adopterade barn - liknande problemställningar men inte fullt ut som vid adoption kan dyka upp.