Fertinova Helsingfors

Myra: 5 Ivf (icsi) i Sverige, 1 ÄD (icsi) i Estland. Vi hade i första hand manlig faktor, senare även kvinnlig och 2:a ÄDn i Finland var första behandlingen med annat än 3-dagars. Ingen visste om de tidigare embryona dog på 3:e dagen pga dåliga spermier, eftersom de sattes in på 3:e dagen.

En annan kvinnas ägg borde funka bra med 2-dagars, men om det inte gör det kan 5-dagars vara en idé. Om det är fel även på spermierna alltså.

Av våra 8 donatorägg var 2 omogna, 2 obefruktade, 2 slutade växa efter 3 dagar och 2 sattes in.

/Dustpuppy

Ok då förstår jag. Ja det här är komplicerade grejer. Det är så frustrerande och hjärtslitande när det inte fungerar. 

Hej,

Funderar över framtiden och behöver råd;
Har ni tänkt berätta för era blivande barn att de blivit till genom ÄD eller hålla det hemligt - om det går?
Om ni berättar tänker ni uppmuntra barnet att ta kontakt med äggdonatorn - den genetiska modern?
Och hur och vilken ålder berättar ni för barnet?

Många funderingar , hur tänker ni?

För oss har det varit en självklarhet att berätta för barnet. Att börja barnets liv med att undanhålla det tycker jag är fel start för barnet och tror mera på att när barnet väl får reda på det så kommer den bli besviken och ledsen över inte fått veta från början. Tänk så här, hur skulle du vilja ha det om du var barnet och hur skulle du reagera om du fick veta idag i vuxen ålder att du har blivit till genom äggdonation?
Vi kommer stötta barnet i det val den kommer göra om den vill ta kontakt med sin donator, varken puscha eller hålla tillbaka utan att det ska kännas rätt för barnet. Men vad jag förstått så behöver inte donatorn svara om barnet vila äggdonation kontaktar? Vet inte hur kontakt grejen funkar men barnet har rätt att ta kontakt med donatorn men donatorn behöver inte svara. Donatorn har inte rätt eller möjligheten att kontakta barnet. Allt ligger hos barnet om den vill. 
Genom vår kamp att gå så långt att göra en äggdonation är det kärlek av högsta grad och en gåva som är så stor och slår allt. 

Jag tror det kommer falla sig naturligt när det väl dyker upp.
Det är alltid mycket frågor och funderingar och inget är konstigt. 

För mig är det självklart att berätta, det är barnets rättighet tycker jag. i kommer berätta för våra barn från dag 1. Sedan tror jag mycket kommer ge med sig med tiden... Däremot berättar jag bara för allra närmaste familjen och vännerna, sedan får barnet bestämma vilka som ska veta.
Dock kommer jag aldrig kalla donatorn genetisk moder, för hon är ingen mor - hon har inte lämnat något barn. Jag förstår vad du menar med det du skriver men det är just det här som skiljer låt oss säga adoption åt från donation. Vid ÄD har inget barn övergetts, ägg har donerats för att det ska BLI till. Donatorer kan ge njurar så att en människa kan leva, ge blod med mera. NU tänker jag att jag kommer berätta för barnet typ "vi fick åka till Finland för att hämta mammafrön, som vi blandade med pappas frö och la i maammas mage - och så blev till DU till!"
Sedan när barnen blir äldre blir det ju lite mer biologisk fakta i det hela :)

Hej Myra & Fertilitetsresa,  tack för era fina svar.

Jag har upplevt att speciellt den äldre generationen inte fullt ut accepterar ÄD och behandlar ÄD-barn som en adoption. T.o.m att ÄD barnbarn förringas jämfört mot biologiska barnbarn. Trist.

Alla vill gärna leta biologiska likheter och det kan kännas mycket känslosamt jobbigt ibland att höra. Därför kan det vara lättare att hålla tyst om det men att bara berätta för den närmsta kretsen och låta barnet själv bestämma när/om det vill berätta är en bra tips att gå tycker jag. Tror att det blir en katastrof om man inte berättar men om sedan barnet kommer fram till saken själv i tonåren eller senare. Samtidigt får man inse att barnet säkert är nyfiket på sin genetiska bakgrund och vill träffa ÄD, om det går.
Barn är ändå bara till låns och man får vara tacksam att man får följa dem en bit i livet.
ÄD barn är utan tvivel högt älskade och efterlängtade för att man kämpat så, och kanske älskar man dem mer än ett biologiskt barn.

Äggdonationsbarn är biologiska barn - de är bara inte genetiska barn.

Marianne76 det var just den formuleringen som hjälpte mig på vägen mot ÄD - insikten i att det ändå skulle bli mitt biologiska barn

Själv känner jag att det räcker med att jag får ett barn. Allt det andra är underordnat. Hoppas att vi alla lyckas på vår resa mot att få ett barn.

Lycka till därute.

Tycker det är bra att frågor man funderar på lyfts fram. VI alla som går igenom en äggdonation har en lång resa bakom oss med mycket känslor bakom oss och massa erfarenheter. Att ställa sig om till hoppet att bli gravid själv på egen hand, sen hormonbehandling, IVF och tråkiga besked, livet rasar samman och sen försöka resa sig igen för ställa om sig till äggdonation och allt som hör till. Inga tankar och funderingar är fel, tror vi alla tänkt samma tankar ett par ggr. Tror det är nyttigt att fundera och beta av dom frågorna och bli mera säkrare/medveten hur man känner och tycker så dom inte kommer ifatt senare. 
Det där med att ÄD barn är biologiska sa våra psykolog vid samtalet för lämoplighetsintyget.