Min man tappar tålamodet och slår våran tös :(

Det spelar ingen roll.

En dag kan han gå för långt och då står du där och fattar inte vad som hände.

Läs det jag skrev tidigare, har skrivit ett par.

En dag kan det vara du, tänk på det.

Han behöver hjälp och det NU, inte i morgon eller nästa vecka.

Hoppas du tar tag i det här direkt även om du tror att det går över eller vad man nu kan kalla det.

Ni behöver hjälp båda två.

Min man har varit elak mot mina barn några gånger, inte fysiskt, men han har sagt saker som inte varit lämpliga.

Detta har jag tagit med honom när barnen inte hört och det har upphört.

Du måste vara tuff och tala om för honom att det inte är ok att slå eller putta.

En dag får du också samma behandling och jag gissar att du står där och försvarar honom med att han mår lite dåligt just nu, ekonomin är åt skogen, eller något annat.

Jag hoppas innerligt att han lyssnar på dig, gör något åt sitt beteende och att du vågar säga ifrån att detta inte är acceptabelt!

Jag tror inte du går din väg, dumt nog.

Det spelar ingen roll.

En dag kan han gå för långt och då står du där och fattar inte vad som hände.

Läs det jag skrev tidigare, har skrivit ett par.

En dag kan det vara du, tänk på det.

Han behöver hjälp och det NU, inte i morgon eller nästa vecka.

Hoppas du tar tag i det här direkt även om du tror att det går över eller vad man nu kan kalla det.

Ni behöver hjälp båda två.

Min man har varit elak mot mina barn några gånger, inte fysiskt, men han har sagt saker som inte varit lämpliga.

Detta har jag tagit med honom när barnen inte hört och det har upphört.

Du måste vara tuff och tala om för honom att det inte är ok att slå eller putta.

En dag får du också samma behandling och jag gissar att du står där och försvarar honom med att han mår lite dåligt just nu, ekonomin är åt skogen, eller något annat.

Jag hoppas innerligt att han lyssnar på dig, gör något åt sitt beteende och att du vågar säga ifrån att detta inte är acceptabelt!

Jag tror inte du går din väg, dumt nog.

Hur är det i verkligheten då.. ? 

Nej, men vad snäll du är som ger din man en chans till att SLÅ ert barn! Duktig idiot!  Nästa gång kan det vara för sent, fattar du inte det??  Hur i hela hälsingland kan du ens tillåta detta?   "I hans kultur..."  Ärthjärna!  Fattar du inte att du blir medskyldig till barnmisshandel då du låter detta fortgå?  Även det är ett brott i Sverige.

Du borde fan inte få vara mamma!!!  Som en annan person skrev-  ge mig hans adress och namn så kan jag ta itu med det du inte är ett dugg kapabel till-  att uppfostra ett barn i ett kärleksfullt hem!  

Det här med misshandel sker just så att det trappas upp, så är det alltid. De här männen som slår är ju inga monster ifrån början, då skulle ingen bli kär i dem, utan de är trevliga och kärleksfulla och misshandeln börjar succesivt. De skyller ifrån sig, de skyller på andra och på sin situation och på att de inte slår så hårt (vilket delvis handlar om att de vill undvika att lämna märken på fru och/eller barn, så dessa märken inte avslöjar dem).

Vad som är oroväckande är att du "förstår honom", du är vad jag vill kalla för "medberoende". Du tycker också att studierna och jobbet gjort allt värre, men tillägger att "han slår inte så hårt". Men jag ska berätta att vi är många som jobbat och studerat utan att bli monster mot våra barn! Det är ingen ursäkt! Och när man blir slagen är det inte slagen som är värst. Din man har glömt det, men det har inte jag. Det som är värst är inte den fysiska smärtan, utan det fullständigt vidriga faktumet att ens egen förälder vill göra en illa, det är det som gör ont! Som barn kan man inte förstå hur en förälder t ex kan slå till en om man tappar mjölkglaset- det var ju en olycka! Men det som gör ondast är att ens egen förälder då inte hjälper en med glaset eller inte snällt ber en borsta tänderna eller gör en rolig lek av situationen, utan istället vill skada en. I det ögonblicket är ens egen förärälder en fiende. Man känner sig totalt förvirrad och värdelös och hjälplös. Man kan både hata och bli rädd för sin egen förälder. Men framför allt lär man sig att man aldrig kan lita på sin förälder. Man lär sig att ljuga, att gömma och att hålla sig undan. Ärd et ett sådant barn du vill ha TS?

Jag blev inte heller slagen hårt. Jag blev inte heller slagen särskilt "ofta" och mestadels var det nyp, knuffar och daskar, men jag minns vissa tillfällen mycket väl och de gjorde mig absolut till en "mental krympling", dvs rädd, vaksam, misstrogen: mot min egen förälder och idag mot många andra människor ofta. Vem kan man lita på liksom, när man inte ens kan lita på att ens egen förälder inte ska slå, putta och knuffa en?

Jag kan själv bli så jävla arg idag på mina barn. Och eftersom jag själv blivit slagen har jag alltid vetat att jag ligger i riskzonen att själv slå och det får inte hända. Det jag gjort är att utarbeta strategier. När mina barn varit överjävliga och jag ibland fått sådan lust att bara ta tag i dem och skaka "vett i dem " (vilket jag i mitt sunda förnuft vet inte går) har jag t ex bara lämnat rummet och gått och slagit hårt i t ex en kudde eller bara vrålat rakt ut i ett annat rum och sparkat i väggen, så har faktiskt den monstruösa känslan försvunnit ganska fort...

Jag lärde mina strategier genom att läsa på nätet, men man kan säkert också få vettiga tips av t ex en BVC-psykolog. Ofta funkar det inte att bara säga att "Jag ska sluta vara dum mot mina barn" utan man måste ha andra alternativ klara för sig. Vad ska man göra istället? Var inte rädda för att ta hjälp utifrån, det är ett tecken på bra föräldraskap!

DU är ett svin som sviker din dotter! Ta dig i kragen och stick därifrån samt sök hjälp åt din dotter. Inser du hur skadad och sårad hon blir varje gång. Och rädslan som hela tiden sitter i magen och undran när nästa slag kommer. Har han redan höjt handen så blir det bara värre.

Det är lätt för dig att säga att kärleken borde dött efter första gången.

Min man lämnade mig med vår nyfödde son för knark, nu har han haft ihjäl en människa och kommer spendera lång lång tid bakom galler för mord. Han låg med en av mina fd bästa vänner, ringde och skällde på mig, gav mig skulden, jag var hemsk,  han ljög om sitt förflutna och sin ålder, han sket i oss, det värsta av allt är att han verkade glad.

Och vet du?

Jag älskar honom än. 

Jag uppmuntrar sällan till skilsmässa. Men i ditt fall så säger jag bara SPRING DÄRIFRÅN! 
Du har ansvar att skydda ditt barn. Och som någon tidigare skrev så kommer du få precis lika mycket skuld som din man när förskolan/skola anmäler till soc.

Jag råder dig att ta kontakt med soc där du är. För när du skiljer dig så kommer det antagligen bli en trist vårdnadstvist. Och då måste du ha vatten på kvarnen för att se till att din dotter inte får ensamtid med din man!
Om du redan startat en dialog med familjerätten på soc har du vunnit mycket. Du kan rådfråga socialsekreteraren och redan nu göra henne/honom känd på vad som försigår med sin man.

Passa på nu att ta kort på hennes blåmärken och spela in/filma honom när han gör något sådant!
 
Men lämna så fort du kan!  

Också för att bevara din och din dotters relation när hon blir vuxen. För vad ska hon tänka om dig som mamma när du låter henne vara i en miljö som misshandlar henne? 

Ts är LIKA SKYLDIG till BARNMISSHANDELN som farsan eftersom hon uppenbarligen tillåter detta och inte agerar.,.

Läs mitt inlägg nummer 84 i den här tråden. Noga och flera gånger. Du har inga andra val, än att följa det jag skriver till dig där.

Det spelar INGEN som helst roll hur han säger ang hans kultur. Det är enbart bortförklaraingar och tomma ord för att få giltighet att få fortsätta.

Förstår inte du att du kommer förlora ditt barn. Förstår inte du att hon kommer att berätta för dagis och skola vad som pågår i ert hem????   Eller till någon kompis förälder??? Och när detta kommer fram, vilket det KOMMER ATT GÖRA....så tar de ditt barn. Fatta det!!!!!!

Alla dessa förklaringar och bortförklaringar du delar med dig av här, visar enbart att du inte är beredd att ta ditt ansvar som mamma att skydda ditt barn. Och detta ÄR OLAGLIGT.

Du behöver agera NU!!!!!!!   Din man är en barnmisshandlare. Vilka bortförklaringar han än försöker dilla i dig. Irritation. Kultur. Stress mm mm mm mm Dessa bortförklaringar betyder INGENTING. Det enda de visar är att han inte förstår att han är en barnmisshandlare. Han behöver på konsekvenser.

Ditt barn behöver räddas från den här mannen.....och det NU