Säger ni dagis eller förskola?

Varför har ni fått för er att det spelar någon roll om det kallas förskola eller dagis? Tycker alla förskollärare samma sak? Masspsykos?

Jag är inte förskollärare. Säger ändå inte dagis eftersom det var länge sedan det fanns dagis . Jag säger inte att ungdomar idag går i folkskola eller läroverk heller.....för att de faktiskt varken går i folkskolan eller på läroverk längre.

Språket förändras. Ord och dess innebörd byts ut. Man kan välja att leva i det förgågna och fortsätta att prata om televerket, realskolan, magister, dagis och liknande...eller så kan man uppdatera sig. Fritt val. Men räkna inte med att bli förstådd av mer moderna människor alla gånger...

Varför gäller språkhysterin bara för dagis och förskola? Ord ändrar ju betydelse hela tiden. Nuförtiden säger ju folk att de förlovar sig till exempel fast de bara byter ringar. Det är ju ingen som menar daghem när de säger dagis? Ni som undrar varför det är så viktigt att hålla fast vid ett gammalt ord, varför är det så viktigt att byta?

Jag kan säga både och. När jag jobbar ( är utbildad barnskötare) använder jag mig av den "rätta" formuleringen förskola. Men i andra sammanhang kan bag Loka gärna säga dagis då jag tycker det är ett "mjukare" namn.
Får höra av kollegor då framför allt förskollärare att fe är att klanka ner på vårt yrke. Men de tycker inte jag. Jag vet vilket fantastisk jobb jag och mina kollegor gör o h jag tror även de flesta föräldrar är insatta i vårt jobb och vad vi gör för deras barn.

För egen del så säger jag förskola dels för att det heter så, och dels av respekt för yrkesutövarna. Jag, och sonen, kallar pedagogerna också vid deras namn och inte för "fröken". Det har också med respekt att göra.
Jag säger även lokalvårdare och renhållningsarbetare. Av respekt för yrkesutövarna.
För vissa kanske det kan verka "löjligt" och "oviktigt", eller t.o.m. "hysteriskt"...men det är ofta de små nyanserna som avgör om en person upplever sig bemött med respekt eller respektlöst benämnd...

Dagis. Alla sa dagis när jag var liten ochdet är vad jag är van vid. Precis som att jag kallar förskoleklass för lekis.

Jag skuggade igenom läroplanen snabbt och förstår verkligen inte syftet med den. Ingen av de förskolor som min dotter har gått på har följt någon läroplan. Inte en chans.

On du inte förstår den är inte hella värden men förskolelärana ska för stå den tolka och jobba med det efter den för at utveckla verksamheten hella tiden

Jag blir bara förbannad när jag läser igenom läroplanen, varenda rad skulle kunna anmärkas på och jag har konkreta exempel på allt när det kommer till min erfarenhet om förskolor.

Här är en lista på fel som jag stött på hos "Förskolan":

När jag lämnar min dotter (som avskyr förskolan) så klamrar hon sig gärna fast vid mitt ben och skriker att jag inte får gå. Vad gör personalen? De står i varsitt hörn med armarna i kors medan jag får slita loss mitt barn ifrån benet, sätta ner henne i en soffa och springa iväg därifrån.
När min dotter var 2 år gammal lyckades hon smita ifrån dagis. Hon hann gå ganska många kvarter mitt i centrala Norrköping innan ett par äldre barn hittade henne och tog henne till en annan förskola. Min dotter hann passera åtminstone 4 stycken högtrafikerade vägar och det är ett UNDER att ingenting hände.

Detta fick vi förstås inte reda på samma dag, utan en vecka senare. Då hade vi ändå lämnat min dotter i god tro, ovetandes om det inträffade, i flera dagar.

Vi krävde nya lås och fjädring på grindarna för att samma olycka ska undvikas igen. Det fick vi nej på förstås, enda tills vi kontaktade tidningen och TV.

Här kan ni läsa om det: www.nt.se/arkiv/2009/11/02/Norrk%F6ping/5606145/Saga,-tv%E5-%E5r,-rymde-genom-f%F6rskolegrinden.aspx

När jag begär ett möte om ovanstående dröjer det ungefär 6 veckor av tjat innan vi får återkopplingen att "det verkar ju gå lite bättre nu så det kanske inte behövs något möte".

Det finns två pojkar på förskolan som tycker om att knuffa min dotter, gärna baklänges så att hon slår i huvudet i marken. Den ena av dessa pojkar verkar sakna talförmågan då han bara skriker jämt, trots att han är 5 år gammal. Personalens lösning? "Vi säger åt dom att leka på varsin sida av gården men de går ju ändå till varandra". Jättebra lösning.

På utvecklingssamtalet med min dotters "kontaktperson" eller vad det nu ska kallas, så får vi veta att min dotter verkar väldigt stressad och att hon inte tycker om att få skäll. "Det är precis som att hon skäms om man säger åt henne" säger kontaktpersonen. Hon hade ingen lösning på hur man skulle kunna jobba med detta utan menade mest att det är oroväckande att min dotter inte verkar trivas bland 12 stycken skrikiga barn i åldern 1-5 år.

Min dotter hatar skrik och gap, spring och stoj. Hon har själv bett sina fröknar att få gå undan och vara ensam i ett rum för att få lugn och ro, men det har dom ej tillåtit henne att göra.

Min dotter hade svårt att komma in i gruppen i början på dagis, mycket pga att pojkarna som nämns ovan varit så otroligt elaka emot henne. Hon fick till slut en kompis som hon leker jättebra med, så vi bad personalen att flytta min dotter ifrån gruppen med de "bråkiga pojkarna" till gruppen med det barn som hon blivit vän med. Där fick vi stenhårt nej, "man byter inte grupper bara sådär".

Tur som är, nu är det snart sommarlov och efter hösten är det förskoleklass som gäller för min dotter. Jag är så otroligt less på förskolan och deras handfallna sätt att hantera saker och ting.