bf oktober 2013???

Åh nej :( :( gråter när jag läser ditt inlägg för det låter precis som om jag själv skulle skrivit i höstat med mitt ma. Jag kan verkligen säga att jag vet hur det känns. Livet är så orättvist! Styrkekramar till dig lycka till med abortpillrena och uppföljningen. Hoppas du snart blir gravid igen. Kram

Lider också med dig... Kram!

Kompismia; Beklagar verkligen..... Kram!

Tjenis! 
Jag har precis som du, förlossningsrädsla utan rädsla för förlossningen.... Första barnet fick jag 2008 med planerat kejsarsnitt pga just horror partus, lång historia men i korthet så satte förlossningen igång en vecka innan planerade datumet och jag gick till 8 cm innan jag ballade ur och det ändå blev snitt. Hur fin upplevelse som helst, knöt an direkt och nya pappan var med i operationssalen. Fick lilla Albin på mitt bröst medan de sydde ihop magen.  Såret var i vägen i ca 4 v men det var en ganska bra orsak att ta det lugnt så det störde mig inte så mycket. Hade ju inget annat barn att ta hand om, bara en lite hund så det gick bra.

Då jag fick dottern 2011 övervägde jag snitt igen men eftersom hon skulle födas i april och jag är trädgårdsknäpp visste jag att det inte skulle bli nån 4v vila efter snittet, dessutom hade jag ju ett annat barn att bära runt på också. Så det blev vanlig förlossning. Jag fick panikattack och kroppen låste sig så barnmorskan fick ta beslutet om spinalbedövning för att få nån slags kontakt med mig och så kroppen skulle slappna av. Då spinalen börjat verka tog det 30 minuter innan flickan var född. Tyvärr hade jag ju inte tagit reda på ett jävla dugg om vad man borde göra under en förlossning så jag hade för bråttom och sprack lite men på flera ställen. Har inte ännu heller, 2 år senare "landat" i min nya kropp och nya underliv och kan inte föreställa mig att gå genom de 6 v efter förlossningen då jag varje dag var orolig för infektioner, framfall och gudarna vet vad. Dessutom tog det bra mycket längre för mig att knyta an till dottern på grund av psykiska skiten förlossningen inneburit.. Det sagt så älskar jag ju faktiskt henne precis lika mycket som sonen nu, det var bara första tiden som inte kändes som den skulle!

Så nu då jag väntar mitt tredje vet jag inte hur jag ska göra........ tur att man har en sisådär 7 månader på sig att fundera på det! Skönt att höra att det finns andra som går i samma tankegångar!

On a different note så var jag på första läkarundersökningen och ultraljudet i fredags! Mycket spännande upplevelse med doktor John (som inte egentligen alls är gynekolog men "bekantade sig med området")  från Irland och barnmorskan Mohammed från... int vet jag var. Vill inte vara varken rasist eller sexist men det kan konstateras att en muslimsk mans sympatier för en förlossingsrädd kvinna är rätt begränsade.  Som tur var det tredje barnet och jag kunde ta det med humor då han på broken english förklarade hur man tekniskt sett kunde kasta ut mig i en fårhage och bara sitta och se på medan naturen nog sköter det hela. Jag är SÅ LUGN nu!  Nåväl, de tog in en annan barnmorska för att göra ultraljudet och där var en livlig lite bebis på 12+2 veckor (2 dagar mer än tidigare uppskattade veckorna så bf hölls vid 18.10) utan nämnvärd nacksvullnad och med alla tår, fingrar och organ där de skulle vara!  Fick superfina bilder! Har varit galet orolig de senaste veckorna för att det ska vara nåt fel så nu känns det lite bättre! Naturligtvis började jag ju redan på söndag tro att något blivit fel nu. Vet inte varför jag är så nervös den här gången..... 

Jag tycker mig förresten också kunna känna rörelser men jag har nog skyllt det på tarmar eller att jag just nu är ett psykfall men kan man faktiskt ens i teorin känna nåt i v 13? Brukar känna av mina tarmar annars också och det här känns inte lika. Känns precis som sparkarna känts i de tidigare graviditeterna. Men då har de varit kännspaka först i v 15&16.........?

Nåväl, nu ska jag avsluta maratoninlägget och lämna er ifred en stund igen!
Ha det gött allihopa!  

väntar en liten i oktober

Precis som när jag väntade dottern blev mitt illamående värre nu i v 12. I söndags kväll satt jag bara och kallsvettades i soffan, igår kväll gick jag och la mig samtidigt som dottern för att jag skulle slippa illamåendet. Imorse kom juicen upp igen. Postafen har hjälpt tidigare men inte längre. Har sånna där armband på mig men känner inte någon större skillnad. Visst finns det väl några andra tabletter? Någon som har erfarenhet av dem?

Linnelin! Be att få lergigan comp utskrivet!
Har ätit det nu sen v 6 och är i v 13 nu.
Det lindrar iaf bättre än postafen, dagen blir dräglig åtminstone! :)
Lycka till!

Bara en kvar till RUL och jag är sååå nervös. Känner mig inte så gravid just nu och inte kännt några sparkar än :( nån mer som har RUL i dagarna?

Spännande! Har ni planer på att reda på om det är en flicka eller pojke? Jag måste vänta till slutet av maj innan det är dags för RUL, är då i v. 19.

LinnElin: jätte spännande :) nja, om dom ser på RUL vad de är för kön så får dom gärna säga, annars blir de en överraskning :) får se Imon hur de går :)
Oki, men de går fort till maj ska du se :) jag är ju i vecka 19 nu, går in i vecka 20 på fredag. :)