• Anonym (Älskarinnan)

    Jag har ett förhållande med en gift man

    Sedan snart två år tillbaka har jag ett förhållande med en gift man. Vi är bägge i medelåldern med vuxna barn. Träffades på nätet och vi saknade bägge bekräftelse, kärlek, ömhet och närhet i våra liv. 
    Vi har idag ett fantastiskt sexliv ihop och ger varandra det vi båda saknar.  Vi ses 3-4 ggr/mån och pratas vid i mobil flera gånger varje dag. Han måste höra min röst, för som han själv uttrycker det, "är beroende av dig"...Ibland träffas vi bara över en fika på stan och njuter av varandras sällskap. Vi bor några mil ifrån varandra, jag i en storstad och han i en småstad.

    Frun och han har ett väldigt tråkigt liv ihop. De kan tiga ihop en hel kväll. Gör inte så mycket tillsammans (bara dom två) men däremot mycket tillsammans med många vänner. Sex har de bara 4-7 ggr/år och det är tråkig initiativlös sex, som han uttrycker, "det kan kvitta"! Ömhet, kärlek och bekräftelse existerar inte mellan dem. Det är det sociala livet i småstaden som håller ihop äktenskapet, det vill säga; barnen, huset, båten, släkten, vännerna... 

    Han bedyrar sin kärlek till mig dagligen och hur viktig jag är för honom. Vi älskar varandra men pratar aldrig om en framtid ihop. 
    Har inte gått in i detta förhållande för att sabba hans äktenskap. Jag gör ju egentligen så att han orkar stanna kvar i sitt äktenskap och på sätt och vis gör jag även frun en tjänst, genom att ge honom det han saknar så får hon behålla honom, men det vet hon ju inte om... Dåligt samvete har jag inte. 
    Att vårt förhållande har ett slut vet vi båda, men inte när slutet kommer. Livet som älskarinna passar bra i mitt liv just nu...

    Funderar på hur ni män tänker. Varför stannar man kvar i ett dött äktenskap som man inte trivs i? Är det sociala livet så viktigt att man väljer att stanna kvar för den sakens skull? Är inte kärlek och bekräftelse viktigare? Varför vågar ni inte lämna något dåligt, för att istället söka lycka i ett nytt förhållande med en ny kvinna? 
    Det sägs att kvinnor lättare lämnar ett dåligt förhållande än ni män. Varför är det så? Är det så att "man vet vad man har men inte vad man får" eller "det är ingen som vill ha mig längre så det är bättre att stanna kvar"? 

    Hur ser ni män och kvinnor på "den andra kvinnan"? Kan det vara en räddning för ett äktenskap?
    Ska älskare eller älskarinna bryta för att tvinga hen att ta tag i sina äktenskapliga problem eller fortsätta sitt äktenskap som de inte trivs i?

    Ska bli intressant att se om ni har några åsikter....är ju ett känsligt ämne... 

  • Svar på tråden Jag har ett förhållande med en gift man
  • Anonym (:P)
    Anonym (Älskarinnan) skrev 2012-12-29 19:02:29 följande:
    Tack, äntligen ett nyanserat svar. En person som kan se problemet ur flera synvinklar och inte bara lägga skulden på den tredje partnern. Då kan ju diskussionen bli intressant...
    Det är väldigt sällan all skulden läggs på tredje parten, men att tredje parten beter sig förkastligt är uppenbart. Detta kan inte ursäktas med att någon annan beter sig sämre.
  • lizalolly
    Anonym (Älskarinnan) skrev 2012-12-29 19:02:29 följande:
    Tack, äntligen ett nyanserat svar. En person som kan se problemet ur flera synvinklar och inte bara lägga skulden på den tredje partnern. Då kan ju diskussionen bli intressant...

    Men sluta spela offer. Ingen har sagt att all skulden ligger på den tredje parten, bara motsagt sig att denne inte har någon skuld överhuvudtaget.
  • Anonym (Älskarinnan)
    dimi skrev 2012-12-29 18:28:37 följande:
    Vet inte om jag ska skratta eller gråta... Du tror ju på fullt allvar alltså att du gör frun en tjänst i och med att nu "orkar" mannen stanna kvar hos henne. Skrämmande!

    Sen när det gäller hur "trist" deras äktenskap egentligen är. Killar har väl aldrig spätt på med både det ena och andra för att få ligga mer? Skrattande Det kan vara så ja, men det behöver inte vara sant, han kan helt enkelt vara ett svin som tycker att det är kul att ha fler brudar samtidigt.
    När jag läst ditt inlägg känner jag bara...och? Tänk om det är så att jag i praktiken kanske gör frun en tjänst och räddar äktenskapet? Otrohet är ju ett uttryck för något annat problem i äktenskapet. Den som väljer att vara otrogen har förmodligen varit otrogen förr och kommer säkert att vara otrogen igen. Det handlar mer om den personens psyke än om någon förförisk älskare/älskarinna som inte går att motstå. Den man/kvinna som vill vara otrogen ser till att kunna vara otrogen, om hen så måste ljuga för att kunna vara det. 

    Klart att han kan vara ett svin som tycker det är kul att ha flera brudar samtidigt men jag vet också vad jag har gett mig in i och vad rollen som älskarinna innebär. Annars hade jag ju valt något annan form av relation. Min intention är och har aldrig varit att "ta" honom från frun. Slipper ju de vardagliga problemen och plockar bara  russinen ur kakan. Det är ju det som är vitsen...
  • Anonym
    lizalolly skrev 2012-12-29 18:39:26 följande:

    För mig spelar det egentligen ingen roll hur snäll den som är otrogen är. Då samlar man MOD och avslutar förhållandet eller helt enkelt upplyser om vad man tänker göra. Finns inga ursäkter för otrohet i min värld. Förutsatt att man då inte lever i ett riktigt skadligt förhållande där man inte vågar lämna av rädsla för sitt liv exempelvis men det känns som enhelt annorlunda situation än här.
    Kan ju finnas annat i ett förhållande som gör att man inte vill lämna. Man kanske kämpar om att få relationen att fungera men samtidigt inte vill leva utan sex/närhet/bekräftelse. Eller för den delen att det av andra anledningar gör det svårt att lämna. Låter kanske krasst, men ekonomi är faktisk också en faktor. Det går kanske inte att enkelt sälja bostaden (el utan att göra stora förluster) som gör att  ens fortsatta liv kommer att bli ekonomiskt dåligt.

    Kan inte se varför man skall välja en svårare väg än vad man behöver? För partnerns skull, att det är ärligare mot honom/henne? Partnern kanske inte gjort sig förtjänt av någon ärlighet. H*n har kanske gömt sig bakom en massa svepskäl/lögner under många år varför man tex inte vill ha sex. Varför skulle man då göra sig förtjänt av en ärlig behandling?
  • Anonym (Älskarinnan)
    Anonym skrev 2012-12-29 19:24:06 följande:
    Kan ju finnas annat i ett förhållande som gör att man inte vill lämna. Man kanske kämpar om att få relationen att fungera men samtidigt inte vill leva utan sex/närhet/bekräftelse. Eller för den delen att det av andra anledningar gör det svårt att lämna. Låter kanske krasst, men ekonomi är faktisk också en faktor. Det går kanske inte att enkelt sälja bostaden (el utan att göra stora förluster) som gör att  ens fortsatta liv kommer att bli ekonomiskt dåligt.

    Kan inte se varför man skall välja en svårare väg än vad man behöver? För partnerns skull, att det är ärligare mot honom/henne? Partnern kanske inte gjort sig förtjänt av någon ärlighet. H*n har kanske gömt sig bakom en massa svepskäl/lögner under många år varför man tex inte vill ha sex. Varför skulle man då göra sig förtjänt av en ärlig behandling?
    Intressant inlägg att h*n gömt sig bakom en massa svepskäl/lögner om varför man inte vill ha sex och om man då är förtjänt av en ärlig behandling... Äntligen lite nyanserade inlägg eller har jag missförstått?
  • Anonym (:P)

    Sen tycker jag inte man ska blunda för att otrohet inte bara hndlar om sex. Det kan vara ångest, stress, dålig impulskontroll, hämd, makt osv. Det är otroligt naivt att bara skylla det på sexbrist.

  • lizalolly
    Anonym skrev 2012-12-29 19:24:06 följande:
    Kan ju finnas annat i ett förhållande som gör att man inte vill lämna. Man kanske kämpar om att få relationen att fungera men samtidigt inte vill leva utan sex/närhet/bekräftelse. Eller för den delen att det av andra anledningar gör det svårt att lämna. Låter kanske krasst, men ekonomi är faktisk också en faktor. Det går kanske inte att enkelt sälja bostaden (el utan att göra stora förluster) som gör att  ens fortsatta liv kommer att bli ekonomiskt dåligt.

    Kan inte se varför man skall välja en svårare väg än vad man behöver? För partnerns skull, att det är ärligare mot honom/henne? Partnern kanske inte gjort sig förtjänt av någon ärlighet. H*n har kanske gömt sig bakom en massa svepskäl/lögner under många år varför man tex inte vill ha sex. Varför skulle man då göra sig förtjänt av en ärlig behandling?

    Och varför ska man då få ha sex med någon annan bakom den andres rygg? Förtjänar inte den som man "kämpar" med att veta under vilka förutsättningar denna kamp utkämpas?? Skulle personen ens vilja kämpa isåfall? Det är ju det som är så svinigt, man tar ju bort chansen för sin partner at välja och låter denne leva i en lögn. Och ännu vidrigare att skylla på ekonomin. Usch, det riktigt kryper i mig när jag läser det du skriver. Och nej, det spelar ingen roll vilka skäl man inte vill ha sex för wtf??? Svepskäl? Hur svårt är det att vara ärlig och säga att jag kommer inte kunna fortsätta den här relationen om vi inte har sex? Eller jag kommer att vända mig till någon annan för sex om du inte vill? Man ska inte gå bakom ryggen på den som man bor med eller gift sig med. Har man tagit sig så nära varandra förtjänar man ärlighet oavsett.
  • Anonym (Älskarinnan)
    lizalolly skrev 2012-12-29 19:17:03 följande:

    Men sluta spela offer. Ingen har sagt att all skulden ligger på den tredje parten, bara motsagt sig att denne inte har någon skuld överhuvudtaget.
    Offer? Det är det minsta jag är!  Skuld finns det säker flera som anser att tredje parten har men det tänker jag inge ta ansvar för. Det får den otrogne personen i ett förhållande ta på sig. Däremot ser oftast den bedragna sig som offer och vägrar inse sin egen orsak och skuld i att ens partner är otrogen...Otroheten i sig är uttryck för något annat som funnits där innan en älskare/älskarinna kom in i bilden...
  • lizalolly
    Anonym (Älskarinnan) skrev 2012-12-29 19:53:16 följande:
    Offer? Det är det minsta jag är!  Skuld finns det säker flera som anser att tredje parten har men det tänker jag inge ta ansvar för. Det får den otrogne personen i ett förhållande ta på sig. Däremot ser oftast den bedragna sig som offer och vägrar inse sin egen orsak och skuld i att ens partner är otrogen...Otroheten i sig är uttryck för något annat som funnits där innan en älskare/älskarinna kom in i bilden...

    Du verkar missförstå mig. Jag tror inte att du är någon förförisk älskarinna som lurat svinet som är otrogen, men att du vet att han är gift och fortsätter gör dig lika svinig. Den bedragna är ett offer för sin make/makas svinighet och även din. Det spelar ingen roll vilka problem dom haft det rättfärdigar inte otroheten. Och vad vet du Egentligen om hur dom har det hemma? Hon kanske tror att allt är jättebra mellan dom, att dom är så pass nära varandra att dom kan spendera en kväll i tystnad och ändå vara bekväma, att dom är ett bra par tillsammans med andra osv. Så äckligt av dig att lägga skuld på henne för erat beteende. Hur vet du hur hon upplever deras förhållande?
  • Anonym

    Enligt min mening så behöver älskarinnan/älskaren inte fundera så mycket över huvud taget.
    Det är den otrogne parten som bär ansvaret för sin relation och sin otrohet. Däremot undrar jag varför någon vill vara den "andra kvinnan" eller den "andre mannen". Okej, om hen verkligen är kär och har anledning att tro att den otrogne kommer att lämna sin fru/man. Men annars känns det bara märkligt....

    Jag tror inte att otrohet kan rädda något äktenskap. Inte om det pågår under en längre tid i alla fall.
    Är man missnöjd i sin relation får man väl försöka att göra något åt det, och om inte det fungerar så kan man separera/skilja sig.

Svar på tråden Jag har ett förhållande med en gift man