Anonym (Älskarinnan)

Äldre 28 Dec 18:17

275 svar

Jag har ett förhållande med en gift man

Sedan snart två år tillbaka har jag ett förhållande med en gift man. Vi är bägge i medelåldern med vuxna barn. Träffades på nätet och vi saknade bägge bekräftelse, kärlek, ömhet och närhet i våra liv.
Vi har idag ett fantastiskt sexliv ihop och ger varandra det vi båda saknar. Vi ses 3-4 ggr/mån och pratas vid i mobil flera gånger varje dag. Han måste höra min röst, för som han själv uttrycker det, "är beroende av dig"...Ibland träffas vi bara över en fika på stan och njuter av varandras sällskap. Vi bor några mil ifrån varandra, jag i en storstad och han i en småstad.

Frun och han har ett väldigt tråkigt liv ihop. De kan tiga ihop en hel kväll. Gör inte så mycket tillsammans (bara dom två) men däremot mycket tillsammans med många vänner. Sex har de bara 4-7 ggr/år och det är tråkig initiativlös sex, som han uttrycker, "det kan kvitta"! Ömhet, kärlek och bekräftelse existerar inte mellan dem. Det är det sociala livet i småstaden som håller ihop äktenskapet, det vill säga; barnen, huset, båten, släkten, vännerna...

Han bedyrar sin kärlek till mig dagligen och hur viktig jag är för honom. Vi älskar varandra men pratar aldrig om en framtid ihop.
Har inte gått in i detta förhållande för att sabba hans äktenskap. Jag gör ju egentligen så att han orkar stanna kvar i sitt äktenskap och på sätt och vis gör jag även frun en tjänst, genom att ge honom det han saknar så får hon behålla honom, men det vet hon ju inte om... Dåligt samvete har jag inte.
Att vårt förhållande har ett slut vet vi båda, men inte när slutet kommer. Livet som älskarinna passar bra i mitt liv just nu...

Funderar på hur ni män tänker. Varför stannar man kvar i ett dött äktenskap som man inte trivs i? Är det sociala livet så viktigt att man väljer att stanna kvar för den sakens skull? Är inte kärlek och bekräftelse viktigare? Varför vågar ni inte lämna något dåligt, för att istället söka lycka i ett nytt förhållande med en ny kvinna?
Det sägs att kvinnor lättare lämnar ett dåligt förhållande än ni män. Varför är det så? Är det så att "man vet vad man har men inte vad man får" eller "det är ingen som vill ha mig längre så det är bättre att stanna kvar"?

Hur ser ni män och kvinnor på "den andra kvinnan"? Kan det vara en räddning för ett äktenskap?
Ska älskare eller älskarinna bryta för att tvinga hen att ta tag i sina äktenskapliga problem eller fortsätta sitt äktenskap som de inte trivs i?

Ska bli intressant att se om ni har några åsikter....är ju ett känsligt ämne...

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 19:12

#6

Anonym (älskarinna x 10) skrev 2012-12-28 18:47:33 följande:

Jag har varit älskarinna, både i längre perioder och i många år. Tycker din frågeställning är mycket intressant, har funderat på det själv många gånger. Nu när jag är äldre har jag nog insett att jag gjort alla en björntjänst, även att jag själv hade det ganska bra då. För de gånger jag har brutit med de äkta männen, då har de antingen skaffat sig en ny älskarinna eller helt enkelt tagit tag i situationen. En gång tröttnade frun på mannen, för att han inte längre var lika glad. De lever inte längre ihop, men de är båda faktiskt väldigt lyckliga med nya RIKTIGA partners.

Som gammal älskarinna känner jag att det känns som att de kastade bort tiden med att vara gifta med fel person, jag har alltid valt att vara med den som gjorde mig lycklig då. Rätt eller fel. Mitt liv var på riktigt, jag visste vad jag hade och vad jag inte hade. Deras liv var fejk, både männens och kvinnornas.

Sen har det funnits män, som verkligen har älskat sina fruar. De har aldrig haft som tanke att lämna henne för något i världen. De har haft bra sex, kanske även ofta haft sex. Ändå har de haft mig.

Men jag säger bara karma. Även jag gifte mig tillslut. Och även min make var otrogen, skaffade sig en älskarinna. Han ljög för henne och sa att vi hade tråkigt, menlöst sex, väldigt sällan. Jag skickade henne en film på vårt sex ihop, meddelade maken detta. Tog mitt pick och pack och gick. Hans älskarinna fick erfarenheten att män ofta ljuger och oavsett hur de har det kan skaffa en älskarinna i alla fall. Jag lärde mig att det är mer ärligt att bara vara älskarinna, då vet jag vad jag har och inte.

Min make - han gråter, bönar och ber att jag ska komma tillbaka. Han ska aldrig göra om det igen. Jag är det mest fantastiska som någonsin funnits och annars hade ju han som evig ungkarl aldrig gift sig med mig. Han och jag kommer inte dela lägenhet igen.

Intressant läsning det du skriver för du bygger det på erfarenhet som älskarinna och att råka ut för otrohet själv, och du gick... Många väljer ju att inte göra det utan väljer att stanna kvar i ett förhållande som inte fungerar fullt ut. Du är ärlig mot dig själv.
Det många inte tänker på är ju att det aldrig är ens fel att ett äktenskap skiter sig. Vissa väljer att köra "strutsmetoden" d.v.s väljer att inte se problemen som finns och åren går... Det är fegt det också men det sitter långt inne att erkänna det eller hur? Lättare att skälla på den tredje parten som "förstör"... Många som går runt med "offerkoftor" och spelar hjältar...suck!
Många "moralpoliser" finns det på denna sidan men ditt svar verkar ärligt...tack!

Får vi se om någon man vågar svara på denna tråden också...som vågar berätta varför de stannar kvar i ett dåligt förhållande och inte går...

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 19:15

#7

Anonym (älskarinna x 10) skrev 2012-12-28 19:06:48 följande:

Ja och det är bittert. Mitt perfekta liv med min perfekta make, det kommer aldrig tillbaka. Jag vet med min erfarenhet att han aldrig kommer att sluta för det är sån han är och det kommer alltid finnas kvinnor som är som jag var, villiga att ständigt vara nummer två och lyckliga med det. Men jag trodde att med min erfarenhet skulle jag vara bättre på att bedöma vem som är otrogen och inte, vad som är tillfredsställande sex o tecken på otrohet. Nu kan jag säga att vem som helst kan vara otrogen, det är hur enkelt som helst att lura den man lever ihop med.

Det är inte det som är grejen. Vem som helst kan inte vara trogen. Det är enklare att bevisa en otrohet än en trohet. Jag har nog bränt mig själv, jag kommer aldrig lita på någon igen men det är nog mest för det jag själv gjort mot andra kvinnor. Som jag förstår nu.

Men männen i fråga, vissa som jag varit både förälskade i och älskat, de kan jag inte förstå nu. Hur tänker dom, hur funkar dom? Så snälla, modiga, gifta, trogna män. Skriv gärna er hemlighet! :)

Du är ärlig i alla fall... men jag håller med dig, finns det några modiga, gifta, trogna män som vågar skriva hur ni tänker och funkar i denna fråga?????

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 19:18

#8

Ridmi skrev 2012-12-28 18:28:43 följande:

2år! Vet inte riktigt hur du har uppfostrad dina barn. Men dom flesta bruka vilja att barnen ska prata om vardagen och inte ljuga eller dölja. Men vuxna i mellan gäller vist andra regler

Men hallå eller...Vad har mina vuxna barn med mitt sexliv att göra?

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 19:21

#9

Anonym skrev 2012-12-28 18:53:41 följande:

Du har smakat på din medicin tillslut älskarinna x10:)

...men hon var ärlig mot sig själv och gick. Det är starkt!

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 21:11

#19

Finis skrev 2012-12-28 21:04:53 följande:

Du själv då? Låter som du hycklar? Varför lämnar inte du din man? Varför sviker DU din man?

Vem ställer du frågan till?

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 21:54

#23

Anonym (älskarinna x 10) skrev 2012-12-28 20:56:58 följande:

Så ni har en helt ärlig och muntlig överenskommelse om detta, då är det inte alls att luras.

Jag minns en man som jag hade en affär med, hans fru var inte heller intresserad av sex. När jag först träffade dom var de tillsammans och hon erbjöd sin man till mig då hon inte alls hade något intresse av sex för tillfället (efter barnafödelse och maken hade tjatat sönder henne). Jag trodde allt var helt okej men hon hade ingen aning faktiskt. Hon hade trott att genom att hon sa så skulle han begripa hur illa allt var. Hon var inte alls okej med att han hade sex med mig. Dom hade problem och kom allt längre ifrån varandra, han började prata om att han ville att vi skulle flytta ihop, han och jag. Jag avslutade det hela då. Hon fick reda på allt genom en oturlig slump och blev helt förstörd, ansåg att jag förstörde allt. Men allt var redan trasigt innan.

Han blev arg på mig, efteråt. Men dom är gifta fortfarande, har det lika miserabelt och han har sex med andra. Men självklart fattar hon, men som det tidigare skrivits har hon stoppat huvudet i sanden likt strutsen. Fast mannen har rätt att han inte lurar henne, hon vet.

Fortfarande, om sex är så viktigt för dig så att du har det med en älskarinna. Vad är det som håller dig kvar hos din fru? Om ni har det så jobbigt tillsammans, varför fortsätter ni att leva ihop?

Min syster trodde flera år att hon var totalt ointresserad av sex, sa nej till sin make i flera år. Men sen började hon tänka på skilsmässa, insåg att hon hade kåtkänslor - men för andra män än sin make. Hon skilde sig från sin make, hon har aldrig haft så mycket sex som nu. Hon har insett i efterhand att det inte alls hade med hennes sexlust i sig utan att det var så mycket som var fel i deras relation. Många kvinnor måste man genom huvudet för att komma mellan benen. Där står hennes exmake helt förvirrad. Han ville att de skulle fortsätta leva ihop trots att han inte var nöjd med sexet, han ville absolut inte skiljas för allt här i livet. Frågan återstår; Varför hålla sig kvar, något verkar ändå vara fel? Varför har ni män så svårt att lämna fast det är något uppenbart fel?

Det sista du skriver är en sån bra fråga; Varför har ni män så svårt att lämna fast det är något uppenbart fel?

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 29 Dec 01:20

#27

Anonym skrev 2012-12-29 01:06:11 följande:

Pengar? Trygghet?

Hans trista fru kanske bara vill ha "den ekonomiska och trygga vardagen" sen har hon en älskare brevid hon också?
För jag antar att din älskare både är rik och snygg?!

Han är varken rik eller snygg men väldigt go och snäll...

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 29 Dec 14:39

#36

Så många intressanta inlägg och åsikter om älskarinnor, naivitet och äktenskap/förhållanden. Det som slår mig är hur illa de flesta tycker om den tredje personen i förhållandet, alltså älskarinnan. Men varför är alltid älskarinnan boven i dramat? Inte maken och frun. En älskarinna är till och med mer hatad än en älskare...varför är det så? Finns ett genusperspektiv?
Har varit en del påhopp på både "Älskarinnan x10" och mig, "Älskarinnan" men vi vågar i alla fall berätta om en situation som är vanligare än vad många tycks tro. Många som har älskare/älskarinna men det är hemligt... Däremot finns det många moraltanter och moralfarbröder som moraliserar älskarinnan...

Rollen som älskarinna passar mig just nu och eftersom jag är singel så skadar jag ingen partner i ett förhållande. Jag får ta ansvar för mina handlingar liksom han, älskaren, får ta ansvar för sina handlingar gentemot frun. Det är som sagt inte ens fel ett äktenskap havererar. Är fruar/män alldeles för naiva som inte tror att ens partner kan vara otrogna? Att ingen annan kan finna deras partner som attraktiva....

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 29 Dec 15:30

#39

Anonym (Hunter) skrev 2012-12-29 15:06:47 följande:

Det är också ett sätt att se på det hela men också ett sätt att rättfärdiga sitt beteende, jag personligen ser ingen genuskoppling utan medhjälp till otrohet är densamma oavsett kön.....självklart är maken/makan den största boven men jag personligen anser det lika fel från tredjeparts håll.......det är ett svek, väldigt smärtsam som man genom sitt agerande medverkar till

"Det är ett svek, väldigt smärtsam som man genom sitt agerande medverkar till". Är man som älskarinna medskyldig? Om man inleder ett förhållande men någon som är gift är hans äktenskap inte riktigt mitt problem? Det är han som har ett åtagande och skyldigheter mot frun inte jag.

Jag har ett förhållande med en gift man

INNEHÅLL