• Anonym (Älskarinnan)

    Jag har ett förhållande med en gift man

    Sedan snart två år tillbaka har jag ett förhållande med en gift man. Vi är bägge i medelåldern med vuxna barn. Träffades på nätet och vi saknade bägge bekräftelse, kärlek, ömhet och närhet i våra liv. 
    Vi har idag ett fantastiskt sexliv ihop och ger varandra det vi båda saknar.  Vi ses 3-4 ggr/mån och pratas vid i mobil flera gånger varje dag. Han måste höra min röst, för som han själv uttrycker det, "är beroende av dig"...Ibland träffas vi bara över en fika på stan och njuter av varandras sällskap. Vi bor några mil ifrån varandra, jag i en storstad och han i en småstad.

    Frun och han har ett väldigt tråkigt liv ihop. De kan tiga ihop en hel kväll. Gör inte så mycket tillsammans (bara dom två) men däremot mycket tillsammans med många vänner. Sex har de bara 4-7 ggr/år och det är tråkig initiativlös sex, som han uttrycker, "det kan kvitta"! Ömhet, kärlek och bekräftelse existerar inte mellan dem. Det är det sociala livet i småstaden som håller ihop äktenskapet, det vill säga; barnen, huset, båten, släkten, vännerna... 

    Han bedyrar sin kärlek till mig dagligen och hur viktig jag är för honom. Vi älskar varandra men pratar aldrig om en framtid ihop. 
    Har inte gått in i detta förhållande för att sabba hans äktenskap. Jag gör ju egentligen så att han orkar stanna kvar i sitt äktenskap och på sätt och vis gör jag även frun en tjänst, genom att ge honom det han saknar så får hon behålla honom, men det vet hon ju inte om... Dåligt samvete har jag inte. 
    Att vårt förhållande har ett slut vet vi båda, men inte när slutet kommer. Livet som älskarinna passar bra i mitt liv just nu...

    Funderar på hur ni män tänker. Varför stannar man kvar i ett dött äktenskap som man inte trivs i? Är det sociala livet så viktigt att man väljer att stanna kvar för den sakens skull? Är inte kärlek och bekräftelse viktigare? Varför vågar ni inte lämna något dåligt, för att istället söka lycka i ett nytt förhållande med en ny kvinna? 
    Det sägs att kvinnor lättare lämnar ett dåligt förhållande än ni män. Varför är det så? Är det så att "man vet vad man har men inte vad man får" eller "det är ingen som vill ha mig längre så det är bättre att stanna kvar"? 

    Hur ser ni män och kvinnor på "den andra kvinnan"? Kan det vara en räddning för ett äktenskap?
    Ska älskare eller älskarinna bryta för att tvinga hen att ta tag i sina äktenskapliga problem eller fortsätta sitt äktenskap som de inte trivs i?

    Ska bli intressant att se om ni har några åsikter....är ju ett känsligt ämne... 

  • Svar på tråden Jag har ett förhållande med en gift man
  • Ridmi

    2år! Vet inte riktigt hur du har uppfostrad dina barn. Men dom flesta bruka vilja att barnen ska prata om vardagen och inte ljuga eller dölja. Men vuxna i mellan gäller vist andra regler

  • Anonym

    En dag kommer du att älska en man otroligt mycket MEN en annan kvinna kommer att ta honom ifrån DIG. Då få du svara på dina frågor.

  • Anonym (älskarinna x 10)

    Jag har varit älskarinna, både i längre perioder och i många år. Tycker din frågeställning är mycket intressant, har funderat på det själv många gånger. Nu när jag är äldre har jag nog insett att jag gjort alla en björntjänst, även att jag själv hade det ganska bra då. För de gånger jag har brutit med de äkta männen, då har de antingen skaffat sig en ny älskarinna eller helt enkelt tagit tag i situationen. En gång tröttnade frun på mannen, för att han inte längre var lika glad. De lever inte längre ihop, men de är båda faktiskt väldigt lyckliga med nya RIKTIGA partners. 

    Som gammal älskarinna känner jag att det känns som att de kastade bort tiden med att vara gifta med fel person, jag har alltid valt att vara med den som gjorde mig lycklig då. Rätt eller fel. Mitt liv var på riktigt, jag visste vad jag hade och vad jag inte hade. Deras liv var fejk, både männens och kvinnornas.

    Sen har det funnits män, som verkligen har älskat sina fruar. De har aldrig haft som tanke att lämna henne för något i världen. De har haft bra sex, kanske även ofta haft sex. Ändå har de haft mig.

    Men jag säger bara karma. Även jag gifte mig tillslut. Och även min make var otrogen, skaffade sig en älskarinna. Han ljög för henne och sa att vi hade tråkigt, menlöst sex, väldigt sällan. Jag skickade henne en film på vårt sex ihop, meddelade maken detta. Tog mitt pick och pack och gick. Hans älskarinna fick erfarenheten att män ofta ljuger och oavsett hur de har det kan skaffa en älskarinna i alla fall. Jag lärde mig att det är mer ärligt att bara vara älskarinna, då vet jag vad jag har och inte.

    Min make - han gråter, bönar och ber att jag ska komma tillbaka. Han ska aldrig göra om det igen. Jag är det mest fantastiska som någonsin funnits och annars hade ju han som evig ungkarl aldrig gift sig med mig. Han och jag kommer inte dela lägenhet igen. 

  • Anonym

    Du har smakat på din medicin tillslut älskarinna x10:)

  • Anonym (älskarinna x 10)

    Ja och det är bittert. Mitt perfekta liv med min perfekta make, det kommer aldrig tillbaka. Jag vet med min erfarenhet att han aldrig kommer att sluta för det är sån han är och det kommer alltid finnas kvinnor som är som jag var, villiga att ständigt vara nummer två och lyckliga med det. Men jag trodde att med min erfarenhet skulle jag vara bättre på att bedöma vem som är otrogen och inte, vad som är tillfredsställande sex o tecken på otrohet. Nu kan jag säga att vem som helst kan vara otrogen, det är hur enkelt som helst att lura den man lever ihop med.

    Det är inte det som är grejen. Vem som helst kan inte vara trogen. Det är enklare att bevisa en otrohet än en trohet. Jag har nog bränt mig själv, jag kommer aldrig lita på någon igen men det är nog mest för det jag själv gjort mot andra kvinnor. Som jag förstår nu.

    Men männen i fråga, vissa som jag varit både förälskade i och älskat, de kan jag inte förstå nu. Hur tänker dom, hur funkar dom? Så snälla, modiga, gifta, trogna män. Skriv gärna er hemlighet! :) 

  • Anonym (Älskarinnan)
    Anonym (älskarinna x 10) skrev 2012-12-28 18:47:33 följande:
    Jag har varit älskarinna, både i längre perioder och i många år. Tycker din frågeställning är mycket intressant, har funderat på det själv många gånger. Nu när jag är äldre har jag nog insett att jag gjort alla en björntjänst, även att jag själv hade det ganska bra då. För de gånger jag har brutit med de äkta männen, då har de antingen skaffat sig en ny älskarinna eller helt enkelt tagit tag i situationen. En gång tröttnade frun på mannen, för att han inte längre var lika glad. De lever inte längre ihop, men de är båda faktiskt väldigt lyckliga med nya RIKTIGA partners. 

    Som gammal älskarinna känner jag att det känns som att de kastade bort tiden med att vara gifta med fel person, jag har alltid valt att vara med den som gjorde mig lycklig då. Rätt eller fel. Mitt liv var på riktigt, jag visste vad jag hade och vad jag inte hade. Deras liv var fejk, både männens och kvinnornas.

    Sen har det funnits män, som verkligen har älskat sina fruar. De har aldrig haft som tanke att lämna henne för något i världen. De har haft bra sex, kanske även ofta haft sex. Ändå har de haft mig.

    Men jag säger bara karma. Även jag gifte mig tillslut. Och även min make var otrogen, skaffade sig en älskarinna. Han ljög för henne och sa att vi hade tråkigt, menlöst sex, väldigt sällan. Jag skickade henne en film på vårt sex ihop, meddelade maken detta. Tog mitt pick och pack och gick. Hans älskarinna fick erfarenheten att män ofta ljuger och oavsett hur de har det kan skaffa en älskarinna i alla fall. Jag lärde mig att det är mer ärligt att bara vara älskarinna, då vet jag vad jag har och inte.

    Min make - han gråter, bönar och ber att jag ska komma tillbaka. Han ska aldrig göra om det igen. Jag är det mest fantastiska som någonsin funnits och annars hade ju han som evig ungkarl aldrig gift sig med mig. Han och jag kommer inte dela lägenhet igen. 
    Intressant läsning det du skriver för du bygger det på erfarenhet som älskarinna och att råka ut för otrohet själv, och du gick... Många väljer ju att inte göra det utan väljer att stanna kvar i ett förhållande som inte fungerar fullt ut. Du är ärlig mot dig själv.
    Det många inte tänker på är ju att det aldrig är ens fel att ett äktenskap skiter sig. Vissa väljer att köra "strutsmetoden" d.v.s väljer att inte se problemen som finns och åren går... Det är fegt det också men det sitter långt inne att erkänna det eller hur? Lättare att skälla på den tredje parten som "förstör"... Många som går runt med "offerkoftor" och spelar hjältar...suck!
    Många "moralpoliser" finns det på denna sidan men ditt svar verkar ärligt...tack!

    Får vi se om någon man vågar svara på denna tråden också...som vågar berätta varför de stannar kvar i ett dåligt förhållande och inte går... 
  • Anonym (Älskarinnan)
    Anonym (älskarinna x 10) skrev 2012-12-28 19:06:48 följande:
    Ja och det är bittert. Mitt perfekta liv med min perfekta make, det kommer aldrig tillbaka. Jag vet med min erfarenhet att han aldrig kommer att sluta för det är sån han är och det kommer alltid finnas kvinnor som är som jag var, villiga att ständigt vara nummer två och lyckliga med det. Men jag trodde att med min erfarenhet skulle jag vara bättre på att bedöma vem som är otrogen och inte, vad som är tillfredsställande sex o tecken på otrohet. Nu kan jag säga att vem som helst kan vara otrogen, det är hur enkelt som helst att lura den man lever ihop med.

    Det är inte det som är grejen. Vem som helst kan inte vara trogen. Det är enklare att bevisa en otrohet än en trohet. Jag har nog bränt mig själv, jag kommer aldrig lita på någon igen men det är nog mest för det jag själv gjort mot andra kvinnor. Som jag förstår nu.

    Men männen i fråga, vissa som jag varit både förälskade i och älskat, de kan jag inte förstå nu. Hur tänker dom, hur funkar dom? Så snälla, modiga, gifta, trogna män. Skriv gärna er hemlighet! :) 
    Du är ärlig i alla fall... men jag håller med dig, finns det några modiga, gifta, trogna män som vågar skriva hur ni tänker och funkar i denna fråga????? 
  • Anonym (Älskarinnan)
    Ridmi skrev 2012-12-28 18:28:43 följande:
    2år! Vet inte riktigt hur du har uppfostrad dina barn. Men dom flesta bruka vilja att barnen ska prata om vardagen och inte ljuga eller dölja. Men vuxna i mellan gäller vist andra regler
    Men hallå eller...Vad har mina vuxna barn med mitt sexliv att göra? 
  • Anonym (Älskarinnan)
    Anonym skrev 2012-12-28 18:53:41 följande:
    Du har smakat på din medicin tillslut älskarinna x10:)
    ...men hon var ärlig mot sig själv och gick. Det är starkt!
  • Anonym (älskarinna x 10)
    Anonym (Älskarinnan) skrev 2012-12-28 19:12:25 följande:
    Intressant läsning det du skriver för du bygger det på erfarenhet som älskarinna och att råka ut för otrohet själv, och du gick... Många väljer ju att inte göra det utan väljer att stanna kvar i ett förhållande som inte fungerar fullt ut. Du är ärlig mot dig själv.
    Det många inte tänker på är ju att det aldrig är ens fel att ett äktenskap skiter sig. Vissa väljer att köra "strutsmetoden" d.v.s väljer att inte se problemen som finns och åren går... Det är fegt det också men det sitter långt inne att erkänna det eller hur? Lättare att skälla på den tredje parten som "förstör"... Många som går runt med "offerkoftor" och spelar hjältar...suck!
    Många "moralpoliser" finns det på denna sidan men ditt svar verkar ärligt...tack!

    Får vi se om någon man vågar svara på denna tråden också...som vågar berätta varför de stannar kvar i ett dåligt förhållande och inte går... 
    Ridmi skrev 2012-12-28 18:28:43 följande:
    2år! Vet inte riktigt hur du har uppfostrad dina barn. Men dom flesta bruka vilja att barnen ska prata om vardagen och inte ljuga eller dölja. Men vuxna i mellan gäller vist andra regler
    "Moralen håller ofta sanningen borta."  Citat från en av de äkta makarna, har insett att det stämmer mer än vad jag vill!!! 

Svar på tråden Jag har ett förhållande med en gift man