Anonym (Älskarinnan)

Äldre 28 Dec 18:17

275 svar

Jag har ett förhållande med en gift man

Sedan snart två år tillbaka har jag ett förhållande med en gift man. Vi är bägge i medelåldern med vuxna barn. Träffades på nätet och vi saknade bägge bekräftelse, kärlek, ömhet och närhet i våra liv.
Vi har idag ett fantastiskt sexliv ihop och ger varandra det vi båda saknar. Vi ses 3-4 ggr/mån och pratas vid i mobil flera gånger varje dag. Han måste höra min röst, för som han själv uttrycker det, "är beroende av dig"...Ibland träffas vi bara över en fika på stan och njuter av varandras sällskap. Vi bor några mil ifrån varandra, jag i en storstad och han i en småstad.

Frun och han har ett väldigt tråkigt liv ihop. De kan tiga ihop en hel kväll. Gör inte så mycket tillsammans (bara dom två) men däremot mycket tillsammans med många vänner. Sex har de bara 4-7 ggr/år och det är tråkig initiativlös sex, som han uttrycker, "det kan kvitta"! Ömhet, kärlek och bekräftelse existerar inte mellan dem. Det är det sociala livet i småstaden som håller ihop äktenskapet, det vill säga; barnen, huset, båten, släkten, vännerna...

Han bedyrar sin kärlek till mig dagligen och hur viktig jag är för honom. Vi älskar varandra men pratar aldrig om en framtid ihop.
Har inte gått in i detta förhållande för att sabba hans äktenskap. Jag gör ju egentligen så att han orkar stanna kvar i sitt äktenskap och på sätt och vis gör jag även frun en tjänst, genom att ge honom det han saknar så får hon behålla honom, men det vet hon ju inte om... Dåligt samvete har jag inte.
Att vårt förhållande har ett slut vet vi båda, men inte när slutet kommer. Livet som älskarinna passar bra i mitt liv just nu...

Funderar på hur ni män tänker. Varför stannar man kvar i ett dött äktenskap som man inte trivs i? Är det sociala livet så viktigt att man väljer att stanna kvar för den sakens skull? Är inte kärlek och bekräftelse viktigare? Varför vågar ni inte lämna något dåligt, för att istället söka lycka i ett nytt förhållande med en ny kvinna?
Det sägs att kvinnor lättare lämnar ett dåligt förhållande än ni män. Varför är det så? Är det så att "man vet vad man har men inte vad man får" eller "det är ingen som vill ha mig längre så det är bättre att stanna kvar"?

Hur ser ni män och kvinnor på "den andra kvinnan"? Kan det vara en räddning för ett äktenskap?
Ska älskare eller älskarinna bryta för att tvinga hen att ta tag i sina äktenskapliga problem eller fortsätta sitt äktenskap som de inte trivs i?

Ska bli intressant att se om ni har några åsikter....är ju ett känsligt ämne...

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 29 Dec 23:10

#101

lizalolly skrev 2012-12-29 22:39:01 följande:

Alltså ta på dig "ansvaret för ett dåligt förhållande". Och att ta ansvar för sina egna handlingar som du pratade om tidigare? För det tycker jag verkligen inte att du gör när du inte medger att du medverkar i otroheten enbart för att du inte är med i äktenskapet. Alltså va?? Dom är gifta och du ligger med mannen i äktenskapet då har du ju blandat dig i oavsett vad som pågår mellan dom. Och fortfarande förstår jag inte varför du måste ligga med en gift man,

Var och en får ta ansvar för sina handlingar och samvete. Jag har aktivt valt att vara älskarinna till en gift man och jag gör det för att jag vill, att jag kan och att det passar mig i mitt liv just nu. Därför gör jag det! Jag ligger med honom för han ger mig det han vill ha. Vad han sedan gör med frun eller hur deras äktenskap fungerar har jag inget ansvar för eller bryr mig om. Det rör bara dom två. Varför är det så fult att öppet våga erkänna att man bara vill ha sexet med en man men inget mer?

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 29 Dec 23:12

#102

MrKudos skrev 2012-12-29 22:30:51 följande:

Eller mer positiva: En lust att leva, nyfikenhet, livsglädje, öppenhet, en vilja att förbättra förhållandet etc etc.

De du tar upp Fool låter rätt destruktiva och jag skulle rekommendera dig att inte vara otrogen pga dem, men ibland är vissa här väldigt inskränkta och kan inte se längre än sin egen dåliga erfarenhet. Min erfarenhet är att otrohet kan handla om mer positiva erfarenher.

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 29 Dec 23:15

#103

MrKudos skrev 2012-12-29 22:39:46 följande:

Alltså Fool, nu får du ge dig, du använder så märkliga exempel. Det finns ingen som blir snodd, otrohet delar snarare med sig en person till flera, lite som en carpool. Otrohet handlar absolut inte om våldtäkt, snarare är det tvärtom, fler personer som är frivilligt sexuellt aktiva och deltar i att öka glädje.

Per din definition borde du själv bli straffad om du lämnar din mobil på cafébordet och den blir snodd.

Fool

Äldre 29 Dec 23:16

#104

Anonym (Älskarinnan) skrev 2012-12-29 22:56:11 följande:

Du verkar inte läsa andra inlägg på sidan som jag precis skrivit eller också så väljer du att inte se...kanske är du en som blivit bedragen...
Klippt och klistrat från ett av mina tidigare inlägg; -"Bägge i ett äktenskap/förhållande har ansvar för att det ska fungera. När någon är otrogen KAN den bedragna själv vara En av orsakerna till att det finns motgångar i ett äktenskap men att man vägrar inse det. Man kan blunda för mycket utan att se sin egen skuld i varför det blev som det blev. Det gäller BÅDA makarna i äktenskapet/förhållandet. Man kan ljuga för sig själv och vägra inse att det finns problem som man kanske inte vill ta tag i ,enskilt eller gemensamt. Likt en struts- "Det jag inte ser eller vill se existerar inte". Att ens partner då kanske väljer att vara otrogen gör en chockad och att man inget förstår om det skulle uppdagas".

Och återigen , hur rättfärdigar det att du blandar dig in i det och meverkar i den enes otrohet ?
Mao ett försök att både ursäkta den enes otrohet pga "relationsproblem" samt din egen inblandning i det. Jag menar om den enes otrohet är något felaktigt (som du själv verkar anse är fel då du tar avstånd från det genom att helt lägga ansvaret på den som utför det) vad gör det dig till när du väljer att medverka i det , varför medverka i något man tydligen anser är fel ?

Och om otrohet inte är fel öht , varför då läga så mycket möda på att bortförklara sin egen inblandning ? Jag menar om man medverkar i något så fint så borde man väl vara stolt över att vara inblandad i det ?

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 29 Dec 23:19

#105

MrKudos skrev 2012-12-29 23:04:40 följande:

Grejen är att du är så indoktrinerad i att ogilla otrohet att du aldrig skulle kunna ta vettig ställning vad som vore bäst om du fick reda på att din partner var otrogen. Du skulle t.om känna att hela din liv var en lögn.

Jag skulle vilja likställa de som reagerar såhär på otrohet (väldigt många på familjeliv så jag vill verkligen inte peka ut dig, sorry om det känns så) med barn som inte har lärt sig att hantera sina känslor än. De är helt i händerna på hur kulturen och samhället har lärt dem att reagera.

Min tro är att de flesta mogna och vuxna personer som inte är offer för vår monogama kultur skulle inse att otrohet inte är så farlig och väldigt naturligt och sedan kunna fortsätta att ha en bra relation med sin otrogne partner.

Kunde inte sagt det bättre själv

MrKudos

Äldre 29 Dec 23:22

#106

Fool skrev 2012-12-29 23:16:09 följande:

Och om otrohet inte är fel öht , varför då läga så mycket möda på att bortförklara sin egen inblandning ? Jag menar om man medverkar i något så fint så borde man väl vara stolt över att vara inblandad i det ?

Wow, jag är i chock. Stoppa pressarna! Det här är nog första gången i FLs historia där jag håller med Fool.

Så älskarinna, du borde vara stolt! All heder till dig! Till och med Fool tycker att du borde vara stolt, då är det på riktigt!

(och TS, börjar det inte bli dags att du skickar mig ett mail så vi kan prata vid sidan om)...

lizalolly

Äldre 29 Dec 23:22

#107

Anonym (Älskarinnan) skrev 2012-12-29 23:10:20 följande:

Var och en får ta ansvar för sina handlingar och samvete. Jag har aktivt valt att vara älskarinna till en gift man och jag gör det för att jag vill, att jag kan och att det passar mig i mitt liv just nu. Därför gör jag det! Jag ligger med honom för han ger mig det han vill ha. Vad han sedan gör med frun eller hur deras äktenskap fungerar har jag inget ansvar för eller bryr mig om. Det rör bara dom två. Varför är det så fult att öppet våga erkänna att man bara vill ha sexet med en man men inget mer?

För att han är gift! Han har gett löften till en annan människa som litar på honom. Du har blandat dig i deras äktenskap även om du väljer att strunta i det faktumet. Hur kan du inte förstå det? Och du erkänner det inte "öppet" du är ju anonym. Om det inte är något du skäms över varför inte skriva med ditt eget namn? Du är sjukt självisk och respektlös. Jag antar att du tycker att det är okej att din framtida man eller pojkvän bedrar dig. Att du medverkar i något som kan rasera en annan människas hela tillvaro utan ens tycka att det är ens lite fel är bara så... stört.

Anonym (Älskarinnan) Trådstartaren

Äldre 29 Dec 23:24

#108

Var och en får ta ansvar för sina handlingar och samvete. Jag har aktivt valt att vara älskarinna till en gift man och jag gör det för att jag vill, att jag kan och att det passar mig i mitt liv just nu. Därför gör jag det! Jag ligger med honom för han ger mig det jag vill ha. Vad han sedan gör med frun eller hur deras äktenskap fungerar har jag inget ansvar för eller bryr mig om. Det rör bara dom två. Varför är det så fult att öppet våga erkänna att man bara vill ha sexet med en man men inget mer?

Anonym (:P)

Äldre 29 Dec 23:27

#109

MrKudos skrev 2012-12-29 23:04:40 följande:

Grejen är att du är så indoktrinerad i att ogilla otrohet att du aldrig skulle kunna ta vettig ställning vad som vore bäst om du fick reda på att din partner var otrogen. Du skulle t.om känna att hela din liv var en lögn.

Jag skulle vilja likställa de som reagerar såhär på otrohet (väldigt många på familjeliv så jag vill verkligen inte peka ut dig, sorry om det känns så) med barn som inte har lärt sig att hantera sina känslor än. De är helt i händerna på hur kulturen och samhället har lärt dem att reagera.

Min tro är att de flesta mogna och vuxna personer som inte är offer för vår monogama kultur skulle inse att otrohet inte är så farlig och väldigt naturligt och sedan kunna fortsätta att ha en bra relation med sin otrogne partner.

Fast det är ju inte sexet som smärtar utan alla lögner. De jag känner som gått isär säger som jag att det går itne att fortsätta en relation när man känner att man inte får något ut av att prata med varandra eftersom man börjar förutsätta att man får lögner till svar. Jag kände att hela mitt liv var en lögn eftersom min partner och hans sexpartners ljugit så himla mycket. Ett snedsteg hade jag förlåtit, tom om det var lögner inblandade, men när ljugandet blir systematiskt då har jag inget utbyte av relationen.

lizalolly

Äldre 29 Dec 23:30

#110

MrKudos skrev 2012-12-29 23:04:40 följande:

Grejen är att du är så indoktrinerad i att ogilla otrohet att du aldrig skulle kunna ta vettig ställning vad som vore bäst om du fick reda på att din partner var otrogen. Du skulle t.om känna att hela din liv var en lögn.

Jag skulle vilja likställa de som reagerar såhär på otrohet (väldigt många på familjeliv så jag vill verkligen inte peka ut dig, sorry om det känns så) med barn som inte har lärt sig att hantera sina känslor än. De är helt i händerna på hur kulturen och samhället har lärt dem att reagera.

Min tro är att de flesta mogna och vuxna personer som inte är offer för vår monogama kultur skulle inse att otrohet inte är så farlig och väldigt naturligt och sedan kunna fortsätta att ha en bra relation med sin otrogne partner.

Nu är jag muslim och min man är tillåten enligt religionen att ha upp till 4 fruar. Så att det skulle ha att göra med att jag är hjärntvättad av en "monogam kultur" håller jag inte med om. Jag vet väl hur jag själv känner, herregud. Även fast GUD swt, som jag underkastar mig tillåter att min man gifter sig med någon annan skulle jag inte bli mindre ledsen om min man gått och gift sig bakom min rygg. Det handlar om att kunna lita på att en person är vad denne utger sig för att vara, att JAG ska få ta ställning till hur JAG vill leva mitt liv. Själva sexet är egentligen inte det värsta, det värsta är just att man gått bakom ryggen på den som har litat på dig nog att viga sitt liv åt att vara med just DIG. Därför skulle jag känna att mitt liv var en lögn, eftersom att jag utgått från en sanning= att det är jag och min man som är partners här i livet, inte jag min man och en massa andra.

Jag har ett förhållande med en gift man

INNEHÅLL