Försöka igen efter MA :/

Näe jag testade i söndags och fick neg, men använde inte morgonurin då. Vet inte hur noga det är.. Har iaf fortfarande inte fått någon mens och nu är det 32 dagar sen jag hade det sist..

Hur lång cykel hade du innan du blev gravid?  MA kan störa kroppen rätt länge har jag
förstått på vissa här på forumet.
För mig var det 30-33dgr innan jag blev gravid, nu 30-31 de sista 3månaderna.

Hej.

Jag hoppar gärna in här. Jag förstår precis hur ni känner er. Fick MA konstaterat i slutet av Juli, v.13. Då sa de till mig på akuten att fostret såg ut att ha avstannat redan i vecka 6 men jag gjorde ett ultraljud i v.7 och såg hjärtat slå så det måste ha tillbakabildats efter det.

Killerqueen: Intressant att det skulle vara ett gott tecken att kroppen behåller fostret även fast det avstannat, vet du något mer om det? Man greppar ju efter halmstrån när det kommer till det här, minsta positiva besked mottages gärna!:)

Vi har svårt att bli gravida och blev gravida via IVF så det känns extra tungt när man vet att man har ganska små chanser att bli med barn hemma utan måste gå igenom långa hormonbehandlingar för att kunna komma dit igen. Allt det här har fått mig att känna mig rätt låg ända sedan i somras och även innan också då vi har vetat om att vi har små chanser att bli med barn naturligt i ett och ett halvt år. Jag lägger all min energi på att inte tänka på allt det här, min största skräck är ju att det aldrig kommer fungera för oss och att jag aldrig kommer få bli mamma.

Men det sista som lämnar en är ju hoppet så jag hoppas varje månad på ett litet mirakel.. Hoppas även på plus åt er andra.

Styrkekramar!

Arwen:
När jag fick mitt MA konstaterat tyckte MVC att jag skulle vänta ut det, tills kroppen gjorde sig av med det självt. Jag vägrade dock gå med ett foster i magen som var dött sen flera veckor, så jag åkte upp till NÄLs KK och fick första omgången tabletter för att komma tillbaka dagen där på igen (om jag minns rätt.)

Blev inlagd över dagen, tog tabletter med visst antal timmar imellan, blödde floder, hade såna värkar så det var inte sant. Efter 8-9 timmar kom fostret och moderkakan ut, och det var dags för VUL för att se att allting var ute.
Läkaren kollade, sa att allting såg bra ut och att allt var ute. Jag frågade honom varför i heeela helvetet min kropp hade lurat mig så, varför jag fortsatte växa och allting när det inte ens fanns ett liv där. Han svarade att hela grejen med att min kropp inte stötte ut fostret (min kropp hade inte ens börjat öppna sig, inte något tecken på att utstötningen var på g) var ett jättebra tecken på att min kropp klarar av och vill vara gravid! Precis som att min kropp också hade bestämt sig för att bli mamma och inte ville ge upp, ungefär. Han sa också att nästa graviditet (när det nu blir, om jag prickade in ÄL nu eller om det får bli nästa månad) borde gå hur fint som helst! 

Jag försöker tänka att fostret dog så tidigt för att det är ett liv som inte hade klarat av att leva utanför min kropp. Kanske hade det såpass grava funktionshinder att det helt enkelt inte gick? Jag försöker intala mig att det är något sånt, även om jag fortfarande vägrar förstå vad som har hänt. Låg och grät senast igår kväll pga det. Jag skulle varit i vecka 26 nu eller något sånt. Fan, vi har tillomed saker ståendes som vi köpte ganska tidigt för vi var så jävla glada (vilket jag ångrar nu)

Jag vill vara gravid igen. 

Jag slutade med p-piller sommaren 2011 och så körde vi avbrutet sex fram till april. Sen började vi försöka
på riktigt i början på maj och blev gravid i början på juni. Så för oss gick det fort med
första graviditeten, känner mig nånstans ändå glad över att veta på en gång att vi fungerar ihop.

Lider  med dig Arwen som har haft så jobbigt! Det går inte ens att föreställa sig vad ni har gått igenom :(

Direkt efter mitt MA så var jag nästan desperat att bli gravid igen, aug och sept var dåliga månader för mig med
mkt bråk hemma och gråt varje vecka. Sen bestämde jag mig för att fokusera på träning och då började det
kännas bättre och jag kunde slappna av mer och inte tänkte på MA så ofta.

Har inte känt något alls den här månaden, lite molvärk när jag tagit långa promenader bara. Men som sagt, räknar med
att det inte blir nåt utan vi får en ny chans om 2-3v igen!

Killerqueen: Jag fick också tabletter för att avsluta graviditetshormonerna, jag tog dem fredag natt och skulle tillbaka måndag morgon för att sätta igång missfallet men det startade av sig själv på söndag kväll. Otrolig smärta både psykiskt och fysiskt.

Har du någon behandling för endometrios? Jag är inte helt med på vad det innebär. Vårt problem är min sambo som har lite för få simmare. Mig har de inte hittat något fel på men man vet ju aldrig, ofta så är det ju fler bidragande faktorer som gör att man som par har svårt att bli med barn.

Jag hann som tur var inte köpa några babygrejer men vi fick en spjälsäng och grind av några vänner och jag hade hunnit berätta för nästan alla(förutom på jobbet, vilket jag är glad för). Vi köpte till och med ett hus för att vi skulle få barn. Fanns liksom inte en tanke på att det inte skulle gå hela vägen. Så nu sitter vi där i vårt lilla hus med "babyrummet" vägg i vägg med vårt sovrum och väntar på att nästa chans. Rätt sorgligt på nåt sätt!

Jag vill också vara gravid igen, skulle offra det mesta för att få en bebis. Hoppas det är vår tur snart.

Dieche79: Tack för omtanken!:) Har du barn sedan tidigare eller är det första?

Nej, vi har inga barn sen tidigare utan det är bägges första som planeras nu..

Tänker oxå som ni, hade fostret överlevt så kanske det inte hade överlevt speciellt
länge efter förlossningen. Eller så hade det haft nåt gravt funktionshinder, kanske dött
före 5 års ålder mm.

Sen är jag glad nu att kroppen ändå gått tillbaka till "normalt" igen så pass snabbt. Vill inte ens
tänka på hur det hade känts att få vänta upp till ett år innan första ÄL kom!

Tänker oftast att "nu hade jag haft så och så länge kvar till förlossning" osv. Då blir
det jobbigt, men för det mesta så har jag lagt det bakom mig.

Hur tänker ni andra, ska ni försöka bli gravida igen eller ska ni vänta? Min kropp hoppade ju över
ÄL månaden efter MA så vi fick vänta 2mån innan vi kunde börja. Sett nu så är jag rätt glad över det för
då hann vi bägge sörja "klart".