Försöka igen efter MA :/

Hej! 
Ingen mens här än! Fryser, snuskigt trött och är känslig mot lukter! (Känner lukter idag, som ingen annan verkar känna av)
Har flyttat in i vårat nya radhus idag, några vänner kom förbi (de fick barn i somras). Sandra, min kompis frågade hur läget var osv och jag säger "Trött." Hennes första kommentar: "Du är gravid igen va?!? :D:D" och så hoppade hon jämfota och blev helt tokig haha!

Haha :) Lite kul ändå. Hon tyckte jag påminde om hur jag var under första grav, tröttheten och så. 
Som sagt har jag ju själv förträngt det nästan.

På söndag testar jag om inget har hänt ; ) 

Ja, tänk om! :) Jag vet inte om det känns så eller inte, vågar inte känna efter riktigt! Kanske!? 
Får se om jag testar imorgon, skulle ha köpt test idag isåfall så får nog vänta till måndag :)

Hur går det för er andra?  

Hej tjejer,

ingen mens för mig än heller... Börjar tänka jobbiga "tänk om det har tagit sig"...
Och börjat känna att jag har samma symptom nu som i Juni, dvs extrem törstig och molvärk i magen! 
Nu är jag så rädd för att mensen ska komma under natten eller imorgon!

Jag testar inte förrän onsdag om det inte hänt nåt innan dess!

Håller tummarna för dig killerqueen!        

Låter hoppfullt !

Tack!
Ingen mens än heller! Brukar få "kramp"känslor i benen innan mens, väldigt speciell typ av värk som jag inte känner av - tänk om det tog sig? Jag skrev ju att jag har blivit känslig för lukter också. Min mamma var här igår och hon har näsa som en blodhund, bad henne känna efter om hon kände samma lukt - näpp, ingenting.
Så, ingen mens än, extremt trött, känslig för lukter, och känsligt humör.

OM det nu har gjort det så är jag fan mästare på att pricka in ÄL hahaha!
Vi hade bara sex en gång sen blev det inte mer, min sambo blev sjuk med mera. TÄNK OM?!

Fast jag vågar inte hoppas allt för mycket, blir bara så besviken.

Varesig jag är det eller inte ... Hur tycker ni man ska göra när man berättar?
Vi berättade för våra familjer (mamma, pappa, systrar, svärföräldrar, svägerska typ) direkt jag fick pos. test, då jag misstänkte att jag skulle bli ganska dålig i början (vilket jag också blev) och de kanske skulle bli oroliga.
Berättade även för en av våra allra närmsta vänner. I vecka 9 blev det helt officiellt, då vi fick första ultraljudsbilden på vårat lilla monster. ("Komiskt" nog, så dog fostret antagligen ganska exakt dagen efter vi tog bilden...)

Denna gången tror jag min sambo vill att vi ska vänta tills de 12 första veckorna är förbi.
Jag vet inte hur jag känner - på ett sätt skulle jag kunna berättade det för hela världen den dagen jag fick pos. test, för jag vill kunna glädjas åt det direkt så att alla kan se! Men samtidigt.. Jag vet inte.
Vad tycker ni, eller hur kommer ni göra? :) 

Hej hej,
har inte hänt något än, men väntar några dagar till.

Vi har iaf bestämt att OM det har tagit sig denna gången så kommer
vi inte hålla det hemligt!
I somras så skulle vi berätta efter KUB som var v 13, för vi ville
vara säkra. Men sen när det gick som det gick i v12 så tänkte vi
att då är det ju ingen mening att säga nåt...
Men det ångrar vi, det har varit jättejobbigt att alla frågar om inte
vi ska skaffa snart osv..

Så den här gången kommer vi inte hemlighålla det, släkt och närmaste vänner
kommer få veta iaf.              

Okej! Ja, jag känner så med - jag vill berätta så att man kan få glädjas allt man kan :)
 

Jag tycker det känns både och det där. Vi berättade bara för våra familjer men inga vänner. Det var både på gott och ont tyckte jag. Skönt att slippa berätta för alla att man fått mf men jobbigt att inte få känna stöd från alla liksom. Om vi plussar igen ska vi nog berätta för familjerna och dom två vänner som vet om missfallet nu, på en gång, så man inte känner att man står där helt själv (och oroar sig..)