Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

scillablå>> Tror man har nåt sånt beteende just för att överleva stunden, alla besvikelser som kommer när det inte går som vi vill. :(
Jag har tyvärr mitt tröstätande, och det påverkar ju även min vikt, då jag istället borde behöva gå ner. Massa fördelar med det, just med min PCO osv..men lättare sagt än gjort. Är sån ond cirkel man är i.

Har förändrats ja, men mer på det vis att jag inte är lika glad och social. Känner mig ensam och tillbakadragen och bedömd många gånger. Jag lever i en bubbla och världen pågår utanför den utan mig.

Med shopping har jag blivit nästan tvärtom. Att jag känner som att det ligger inget värde i saker. Det enda som är värt nåt är en familj och fler barn. Så jag handlar nästan ingenting, bara det nödvändiga. Vilket iofs är bra för ekonomin osv nu när vi ska göra IVF men..

Dricka gör jag kanske 1-2 glas max varannan månad. Och då tänker jag först alltid att å vad avslappnad och härligt område jag är, NU blir vi gravida bara därför. Men sen då får jag alltid dåligt samvete för det lilla jag druckit och tror jag förstört nåt i kroppen och att den månadens minus beror på det typ.

Men jag är mig inte lik längre nej. Har blivit dyster. Som Ior ungefär.

I min shopping har jag istället blivit väldigt medveten. Köper mkt ekologiskt, tänker igenom klädköp mkt innan, äter inget gluten eller socker, återvinner, plastbantar osv.. Sen blir jag lätt förbannad när jag försöker göra så bra och världen inte belönar mig med ett barn. Störd? Hm ja..

Hej

Hittade hit idag. Jag har 2 barn sen innan, o nu har jag träffat en ny man o vi försöker få barn ihop. Mina2 andra blev jag gravid med väldigt fort, men denna gången verkar det vara svårt.. Vi har inte försökt jättelänge, dryga 6 månader, men med tanke på att jag blev gravid på första (o med andra barnet medan jag åt p piller) så känns det som en evighet. Tog ett gravtest senast idag då jag känner mig gravid, illamående, spänningar i magen brösten ömmar osv, men d visar negativt... :(

Skönt att höra att det inte bara är jag som blivit personlighetsförändrad och lite knäpp ;)

...fast lite sorgligt.

Förstår din ilska och besvikelse gweny!
Men jag tänker som så: att INGEN som aldrig varit här har NÅGON SOM HELST ANING om vad denna väntan, ovisshet och förtvivlan handlar om.
Jag har haft många runt mig med dessa problemen och trodde jag hade en liten aning om hur dom hade det... Men nu när jag sitter här själv så inser jag hur fel jag hade!
Så jag försöker skaka av mig kommentarer som det där även om jag vill skrika rakt ut och ge dom en rak höger.
MEN det händer faktiskt att jag ryter ifrån ordentligt när jag har tröttnat på deras skitsnack. Oavsett vem den "skyldiga" är. Okänd, vänner eller familj. Enough is enough!

Hej tjejer!

Jag har skrivit här litegrann tidigare och läser vad ni skriver. Vi har försökt få syskon i nästan 1,5 år nu och de andra barnen gick snabbt så vi har varit förtvivlade och hade ett första IVF-samtal inbokat i början av augusti.

Men på det 16:e försöket lyckades vi och jag fick ett fint plus förra veckan. Känns fortfarande såklart overkligt och det är ju absolut inte säkert att det kommer gå vägen denna gången. Men nu vet vi att det går. Med detta ville jag bara peppa er andra, plötsligt kan det faktiskt hända. Ha en fin sommar!