Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Känns så sjukt att IVF skulle funka så lätt. Jag menar vi har försökt i 22 månader varav ett positivt resultat som varade i ett dygn typ. Och många här har försökt längre än så. Och då ska man gå och lyckas på typ 3 försök. Känns så overkligt.

Skillnaden vid IVF och "vanligt" är ju att det är det bästa befruktade ägget, av förhoppningsvis många bra, som väljs ut, efter att den har fått växa till sig några dagar. Så istället för att ett ägg får befruktas och hoppas på att bli bebis så har man samlat ihop flera månaders sammanlagda försök som görs på en och samma gång. Kanske inte så konstigt att det lyckas oftare då? Sedan så är det ju ca 70% som lyckas på sammanlagt tre försök så IVF behöver nödvändigtvis inte betyda att man verkligen lyckas

Man inser verkligen vilket mirakel det är när ett barn föds. Vilken otrolig väg, där allt ska gå bra. Är verkligen påfrestande på alla sätt, när det inte går som man vill.

Ska in och ta prover nästa vecka, efter det ringer jag min gyn och ser vad hon säger om hur vi ska gå tillväga framöver... blir väl ändå inget förrän efter sommaren.

Så, då fick jag frågan om vi har planerat järnet nu eftersom jag ska gå upp i tid till hösten :-\

Vill bara sticka in huvudet och rekommendera en dokumentär (apropå Gwenys senaste inlägg) som går på Kunskapskanalen.
Den heter "människan sedd inifrån" och är i 4 delar.
Jag såg den första delen, som sätter befruktningen under lupp, med min sambo här om dagen och efter det är jag mäkta förvånad över att det ens blir några barn alls!
Fantastisk dokumentär som finns att se på webben.

Ja den har vi också sett, väldigt fascinerande!

kan även rekommendera "the big sperm race" finns på youtube, dock på engelska, men med lite humor visar dem vägen till befruktning.

Hej!

Nu har jag hittat hit. Det tog oss tre år att få ett syskon till våran äldsta dotter som nu är 5,5 år. Efter ett börjades försök vände vi oss till infertilitetsmottagningen och sedan visade det sig att jag hade Pco. Försökte med pergotime i några omgångar utan resultat.

Förra året i augusti (efter tre år) hade jag i princip accepterat att det inte blir något syskon. Några veckor senare började jag att må ganska illa men jag trodde att jag hade fått magkatarr. Har alltid haft oregelbunden mens, men tog ändå ett test det visade sig att jag var gravid! På helt naturlig väg.Så för fyra veckor sen föddes en liten tjej. Ett underverk!

Ville bara dela med mig och önskar alla som kämpar lycka till! Jag vet vad ni går igenom.

Glömde säga att våran första dotter tog det ett och ett halvt år innan jag blev gravid. Månaden innan jag plussade med henne fick jag ett tidigt missfall.

Shit, jag måste verkligen bli gravid snart. Märker att jag tröstshoppar som aldrig förr. Har hur mycket nya barnkläder som helst. Har t.o.m. gömt undan för maken. Då är det illa. Är mycket medveten om detta, men varje gång mensen kommer tycker jag liksom att jag behöver nåt nytt.

Trodde att det var min tur nu. Har haft spänningvärk i magen sista veckan och haft ömma bröst. Ska på fest imorgon så testade imorse på BIM -1. Negativt så klart.

Usch, verkligen inte likt mig att shoppa. Någon mer som inte riktigt känner igen sig själv i försöken?

ScillaBlå: här har du en till som har förändrats. Kanske inte med shoppingen men i mycket annat.
Har märkt att jag är lite mer "självdestruktiv" än jag varit dom senaste åren.
Dricker lite oftare (förr kanske det var 2-3 ggr/år, nu kanske 1gg/månad). Inga sjuka mängder men ändå...
Har börjat med nikotin igen efter nästan 4 års uppehåll.
Sjukt onödigt JAG VET!
Men jag lixom tröttnade helt plötsligt på att vara en "duktig flicka" som är skötsam, tränar mkt, äter hälsosamt osv osv.
Det har ju ändå inte gett något resultat när det kommer till bebisverksta'n...