Citat Spinoza:
"Vad beträffar det mänskliga förståndet tror jag att också det är en del av naturen, ty jag vill påstå att det i naturen existerar en oändlig förmåga att tänka, vilken i den mån den är oändlig, subjektivt innehåller hela naturen och vars tankar fortskrider på samma sätt som naturen - det vill säga på idéernas område. Vidare uppfattar jag det mänskliga förståndet som identiskt med denna förut nämnda förmåga, inte i den mån den är oändlig och uppfattar hela naturen, utan i den mån den är ändlig och endast uppfattar den mänskliga kroppen. På så sätt vill jag påstå att det mänskliga förståndet ingår i ett oändligt förstånd."
Den oändliga variation vi upplever i denna oroliga, föränderliga värld är ett uttryck för den gudomliga lag som styr det mänskliga livet, liksom den högre sanningen styr den lägre och liksom stormen styr regndroppen. Allt i naturen har sitt ursprung i och finns inneslutet i den gudomliga Tanken. Gud har ingjutit sin alltgenomträngande karaktär i materians såväl som i andens oföränderliga lagar.
I astronomins och geologins ljus passerar människans historiska tidrymd förbi oss som en glimt i evighetens perspektiv. Vi föreställer oss inte längre att vi är de enda varelserna, placerade på denna jord för att ge livet mening, och att universum skulle vara förnuftslöst och ändamålslöst utan oss! Vetenskapen har förberett åt oss en vidare och mer filosofisk syn. En vetenskapsman som tillfrågades om Gud överhuvudtaget bekymrade sig om människorna, svarade att det berodde på hur stor Gud man trodde på. Spinozas Gud är så oändlig att utan honom kan ingenting finnas till. "Härav kan vi klart förstå", säger Spinoza, "att vår frälsning, eller lycksalighet, eller frihet består i en oändlig och evig kärlek till Gud, eller i Guds kärlek till människorna."