• scoose

    Nu har bägaren runnit över, jag orkar inte mer!

    Jag och sambon är vad vi kallar, ofrivilligt barnlösa!
    Har försökt bli med barn i ett år nu utan resultat. Enligt utredning är inget fel på någon av oss!

    Jag orkar inte med detta mer.. Jobbarkompisar, vänner, nära och kära blir gravida HELA TIDEN! Jag ser stora, fina magar överallt, barnvagnar och allt som hör där till.
    Alla utom jag, så känns det verkligen! Jag gråter och gråter, blir förbannad, rycker upp mig och sen samma jäkla visa om och om igen..
    Hur länge ska detta pågå??? Facebook är nästan det värsta stället, par som tillkännager att dem snart ska bli föräldrar, foton på UL och massa gravida magar...
    Jag unnar alla människor att bli gravida, tro inget annat.. Men nu har fan i mig bägaren runnit över då det verkligen känns som, alla andra utom jag!
    När ska jag bli den glada tjejen jag en gång var? Förtjänar inte jag och sambon att bli föräldrar? Är vi inte värda den lyckan? Vad gör vi för fel?

    Sakta men säkert bryts jag ner...

    Någon annan som känner igen sig i de här tankarna?

    Detta blev inget trevligt inlägg, men var helt enkelt bara tvungen att skriva av mig Gråter

  • Svar på tråden Nu har bägaren runnit över, jag orkar inte mer!
  • ebbe85

    Hej på er!
    Får jag också hänga på här?
    Jag sitter här med mensvärk och är knäckt för att det ännu en gång inte har funkat...
    Lite om mig:
    Jag och min man har försökt bli med barn i mer än 1,5 år. Jag har konstaterad pco, och började med pergotime i januari i år. Har fått äl med pergotime varje månad, men det funkar ändå inte.
    Jag är 27 år och min man 52. Han har barn innan, och därför har man inte gjort ett spermaprov på honom innan.
    Det ska dock göras nu, och jag e rätt nervös över vad det ska visa. 

    Dessutom har jag precis förlorat min älskade mor i cancer. Hon var min bästa kompis, och jag sörjer något enormt. Min bästa vän har precis fått barn, och hon blev gravid av misstag o tyckte det va jättejobbigt när hon fick reda på det.
    Har också panikångest och är sjukskriven.
    Och dessa misslyckanden på bebis-fronten knäcker mig totalt.
    Varför ska jag drabbas av all olycka för?

    Förlåt att det blev så långt...det är mycket frustration som behöver komma ut, och jag hoppas ju så mkt på att det finns några fler som känner igen sig här!
    Kram              

  • scoose

    Tjejer!!!

    Bim idag, testade i morse, fick detta!! Började storböla direkt, är det verkligen positivt? Inbillar jag mig bara? Två likadana tester ser ut såhär... Ska köpa ett digitalt påvägen hem efter jobb ikväll.... Är livrädd att det inte ska vara sant.. Vad tror ni om testet?

    Kramar


  • jagvill85

    Scoose! Det ser mycket postivt ut i mina ögon! Nästan så jag blir lite smygarg Skojade bara, härligt! Hur var det, "låt denna vecka bli den bästa veckan någonsin! Kram

  • Fiffig

    Men shit! Är det sant? Jag har inga som helst erfarenheter av graviditetstest men visst är det positivt hur svagt det ena strecket än är?? Oj, så spännande, och roligt!! Kram!

  • Lillasyster82

    GRATTIS Scoose! Tycker jag ser två tydliga streck men förstår om du vill ta ytterligare ett test för att berkräfta det som dessa två test visar. Håller verkligen tummarna för att det visar samma sak! Är verkligen glad för din skull!  Solig Rekommenderar dig att testa även detta på morgonen för som jag förstått det så kan det vara så att det kan visa positivt på morgonen men övrigt på dagen så kan det bli negativt fast man ändå är gravid. Har du några andra symptom? Jag väntar i alla fall med spänning på resultatet! Skrattande


    scoose skrev 2012-07-09 12:28:13 följande:
    Ibland kan jag tom bli arg (i smyg) på folk som blivit gravida.. Är jag helt ensam i det? Känns otroligt elakt att man inte alltid kan glädjas med andra
    Nu ska fan mensen hålla sig borta, annars kontaktar jag en kurator i veckan!

    Kram på er!!
    Tycker det känns lite märkligt för jag kan bli väldigt glad för de som har kämpat länge och blir gravida, kan verkligen dela deras glädje när pluset äntligen kommer. Men med vissa går det inte alls att dela deras glädje med, inget jag säger utan brukar hålla god min men inombords är det helt andra känslor. Jag blir arg, besviken och önskar att det vore jag istället. Ofta jag känner en kall dusch när någon berättar att de är gravida, självklart vill jag inte att någon ska behöva gå igenom det jag själv går igenom nu men när någon berättar så ser jag bara det jag själv inte lyckats med. Jag känner mig helt enkelt misslyckad och okvinnlig. - Är så svårt att förklara men tror ni förstår vad jag menar... Tårarna vill bara spruta och känslorna inombords är ofta i konflikt.

    Har gått igenom många stadier av känslor i samband med att min syster blev gravid på första försöket vilket knappt var ett försök utan hon slutade med p-piller för att låta kroppen stabilisera sig innan de skulle försöka "på riktigt". Var jobbigt att se hennes barn födas och nu är han närmare 1 år. Är inte riktigt lika jobbigt nu när han har växt till sig men när han var bara någon månad så var jag helt förkrossad varje gång jag var där.

    Känner även ibland att jag inte orkar träffa de som har barn - blir så stort fokus på barnen om de är med vilket är helt förståligt men hjälper inte mig.

    Ser framemot att höra hur det går för er alla! Lycka till så kämpar vi vidare!
    Peppkramar
  • scoose

    Tack! Går omkring i ett lyckorus här hemma, ska snart till jobb. Känns som dagen kommer gå hur lätt och fort som helst Vågar inte hoppas på ngt till 100% ännu dock... (även fast jag egentligen gör det innerst inne)...
    Jag har bölat och skrattat omvartannat hela morgonen :-P
    Lillsyster82: Är det så att jag bör vänta tills imornbitti med det digitala? På hemsidan står det att jag kan få ett tillförlitligt test dygnet runt om man är på bim och framåt.. Men jag håller med, det känns ju säkrast att ta på morgonen! Dock vet jag inte om jag har nerver till att vänta, haha.. Känner jag mig själv rätt kommer jag slita upp testet så fort jag kommit innanför dörren

    Kram på er alla!! 

  • äralltupptaget

    scoose- stort grattis ! Klart det är ett pos. grav test!! :)

    Här är det tungt, en till av mina bästa vänner har berättat att hon är gravid, känns rent ut sagt förjävligt!
    Det gick fort för dom men, 4 månader sedan dom bestämde sig.
    Suck.

    Iaf själv sitter jag här och ingen mens ännu * bra tecken iaf*
    Jag har som sagt pcos så jag har jätteoregelbunden mens så jag tror inte att den kommer att komma denna månad vilket gör det svårt att ha ett tecken på att " det inte gick vägen denna månad heller"
    Har jag inte blivit gravid vill jag ha mens fort som fan , så jag kan börja med omgång 3 av pergotime.
    Jag är iaf inne på dag 33 efter 1:a mensdag, och jag har lovat mig själv att hålla mig ifrån att ta ett gravtest iaf till dag 37-38 dvs i slutet av denna vecka. Så jag är säker på ett riktigt svar.. att man inte får ett neg. bryter ihop och sedan efter 3 veckor så är det pos. jag vill undvika att bryta ihop..

    Iaf, det är sommar och semester så man har annat att tänka på vilket är så jävla skönt!"!!

  • äralltupptaget
    Lillasyster82 skrev 2012-07-09 10:04:43 följande:
    Får man hänga på?
    Känner igen mig i er om den stora barnlängtan, skengraviditet och besvikelserna. Just nu är jag väldigt långt ner - deppar mest hela tiden.

    Jag slutade med p-piller för länge sedan för jag visste att innan jag började så hade jag väldigt oregelbunden mens. Därför slutade jag för jag ville få igång kroppen fast det har snarare fått motsatt effekt - har haft mens en gång per år de senaste 5 åren och senast så var det 1,5 år mellan. Om min mens varit regelbunden borde jag haft ägglossning i dagarna och ska i så fall ha mens om ca 2 veckor. Tyvärr har jag tappat hoppet om att så är fallet - är väl ytterligare ett år till nästa gång som vanligt... Hade hoppats på att mina ansträgningar med att ändra kosten och kinesisk akupunktur skulle hjälpa mig och min hormonella obalans men som det känns nu så är inte fallet. Håller på att tappa hoppet och ge upp som det känns just nu, får se om jag hittar styrkan under min semester som jag har senare i sommar.

    Lite om mig då,
    Jag fyller 30 om några få dagar (har en smärre kris) och min man är lika gammal.
    Vi gifte oss för 2,5 år sedan och det var även då vi började våra försök - februari 2010.
    Har varit på utredning och det är konstaterat att även jag har pco men kommer inte få någon hjälp från sjukvården förrän jag nått BMI 35, inte långt kvar men känns hopplöst.

    Håller tummarna för att det går bra för er andra!
     oj vi är nästan i samma sits. Jag slutade med p-piller i juni 2010 då satte vi igång att försöka på riktigt.
    INnan dess käkade jag p-piller, minns inte vad dom hette, och hade ingen mes alls. Så under drygt 5 sista åren med p-piller hade jag ingen mens vilket var skönt, men nu undrar man om det var så bra för kroppen..
    Nåväl, vi försökte och försökte men mensen kom inte tillbaka, efter 7 månader sökte jag hjälp, fick inte först komma eftersom jag inte  försökt i 1.5 år.. men jag tjatade til mig en tid hos en privat klinik där jag även går idag.
    Iaf så konstaterade hon att jag har pcos och rekomenderade att jag skulle minska i vikt.. :(
    Istället ökade jag i vikt eftersom jag blev så jävla deppriomerad. :(
  • Lillasyster82
    scoose skrev 2012-07-10 09:58:34 följande:
    Tack! Går omkring i ett lyckorus här hemma, ska snart till jobb. Känns som dagen kommer gå hur lätt och fort som helst Vågar inte hoppas på ngt till 100% ännu dock... (även fast jag egentligen gör det innerst inne)...
    Jag har bölat och skrattat omvartannat hela morgonen :-P
    Lillsyster82: Är det så att jag bör vänta tills imornbitti med det digitala? På hemsidan står det att jag kan få ett tillförlitligt test dygnet runt om man är på bim och framåt.. Men jag håller med, det känns ju säkrast att ta på morgonen! Dock vet jag inte om jag har nerver till att vänta, haha.. Känner jag mig själv rätt kommer jag slita upp testet så fort jag kommit innanför dörren

    Kram på er alla!! 
    Kan bara sätta mig in i den situationen, måste vara svårt att smälta och verkligen förstå att det är sant. Kommer troligtvis ha samma reaktion som dig den dagen det är min tur. Förstår också om du inte orkar vänta ända till imorgon att testa igen, hade säkert inte jag heller gjort även om det säkraste hade varit att vänta. Som jag förstått det så finns det vissa som det kan ta upp till en vecka efter BIM innan det ger utslag men vi är ju så olika så man vet ju inte hur man fungerar. Blir det åter plus ikväll så har det ju svart på vitt dessutom. Glad
    äralltupptaget skrev 2012-07-10 12:11:33 följande:
     oj vi är nästan i samma sits. Jag slutade med p-piller i juni 2010 då satte vi igång att försöka på riktigt.
    INnan dess käkade jag p-piller, minns inte vad dom hette, och hade ingen mes alls. Så under drygt 5 sista åren med p-piller hade jag ingen mens vilket var skönt, men nu undrar man om det var så bra för kroppen..
    Nåväl, vi försökte och försökte men mensen kom inte tillbaka, efter 7 månader sökte jag hjälp, fick inte först komma eftersom jag inte  försökt i 1.5 år.. men jag tjatade til mig en tid hos en privat klinik där jag även går idag.
    Iaf så konstaterade hon att jag har pcos och rekomenderade att jag skulle minska i vikt.. :(
    Istället ökade jag i vikt eftersom jag blev så jävla deppriomerad. :(
    Ja, det är inte lätt att hålla sig i skinnet när man är deppig. Har verkligen fått erfara att jag äter för att döva mina känslor. Nu när jag försöker att inte göra det så blir det väldigt mycket känslor som skall komma ut vilket ibland tär på mig eftersom jag inte är van. Dessutom så tror jag att efter som jag dämpat mina känslor tidigare och inte låtit dem komma ut så kan det nu bli dubbel effekt när jag faktiskt tillåter mig att känna och deppa.

    Minska du i vikt när du åt Metformin? Min läkare pratade om att hon kunde skriva ut sånna till mig men var vid det tillfället inte intresserad. Känner dock nu att har jag inte lyckats gå ner de sista i vikt till efter semestern så kommer jag nog fråga om dem. Vill så gärna att det ska hända något snart så har inte så mycket tålamod längre med andra alternativa metoder.

    Vet du om du får ägglossning när du äter pergotime? Har du kollat med ÄL-stickor?

    Hoppas verkligen att alla nu kan få ett plus, det skänker mig hopp om att jag också kommer kunna få ett förr eller senare - är nog därför jag faktiskt kan glädjas åt er när ni får era plus och inte bli arg, besviken eller avundsjuk för att det inte var jag.

    Tack för att ni finns och vill dela med er!
    Kram på er alla!
  • äralltupptaget

    Jo jag har gått ner drygt 5 kg med methformin, nu under sommaren har jag slarvat med kosten , ätit mycket godis och skräpmat så nu har jag gått upp igen. Dock får man jävligt dålig mage i början av methformin, tror jag hade diarré i drygt 3 veckor när jag började äta dom

Svar på tråden Nu har bägaren runnit över, jag orkar inte mer!