Carola Häggkvist adopterar

Du blir inte genetisk mamma till ett barn genom ÄD, men du blir biologisk mamma. Hur som helst som Carola sa så övervinner kärleken all genetik. Och den som inte adopterat kan inte förstå det, så jag tror det är rätt meningslöst att försöka försklara det vidare....

Hur funkar det i praktiken?
Skulle du kunna adoptera själv om ni skiljde er men ändå fortsatte att bo ihop? Du skulle vara den enda föräldern "på pappret" men barnet skulle växa upp med er båda.
 
Carola har ju pojkvänner med jämna mellanrum. Och kanske träffar någon som hon gifter sig med nästa år. Vem vet?

 

Vill bara förtydliga att jag och min kille själva står i adoptionskö som par, men vi är rädda att han inte skulle bli godkänd.
jag är alltså inte något elakt nät-troll ;)

 

Det låter helt fantastiskt tycker jag.
Det är min dröm också. 

Med all respekt, men jag undrar om inte detta med "egna" barn och "riktiga" föräldrar är betydligt svårare för dom som adopterar nu och de senaste två decennierna, att upprätthålla livet ut. Eftersom det har blivit så mycket lättare för barn och föräldrar att hitta varandra, bland annat på internet. Senast igår stod det om en ung man, utlandsadopterad, som hittat sin mamma på Facebook.

Jag menar så här: de som adopterade på 60-70-talet, kunde vara nästan hundraprocentigt säkra på att de skulle bli de enda föräldrar som barnet skulle känna till. Men idag kan barnen hitta sin riktiga mamma så snart de lärt sig tillräckligt med engelska för att ge sig ut på nätet. I elvaårsåldern, typ. Eller tidigare, om de har någon äldre kamrat, eller kamrats förälder, eller vuxen i skolan eller föreningslivet som hjälper dem att leta.

Då kan de ha en regelbunden kontakt med sin riktiga mamma (och kanske pappa och syskon också), och bygga upp en relation och kanske göra upp om att träffas... Det måste ju vara jättesvårt i det läget, att som adoptivföräldrar hävda inför barnet/tonåringen att h*n inte får kalla den biologiska mamman för mamma, eller se henne som det...     

Vilket rasistiskt dravel. 

Om det nu skulle vara så att A har problem med att han blir av med halva arvet skulle det ha varit lättare att skiljas från pengarna om det var en inhemsk adoption? Vad har tösens hudfärg med det hela att göra?

Dessutom så stannar arvet inom släkten eftersom man genom adoption tar upp barnet som sitt eget. 

 

nix, det skulle isåfall vara om vi skiljde oss på riktigt, alltså gjorde slut, sålde lägenhet, bil och lantställe och blev två barnlösa singlar istället i varsin lägenhet. Jag tycker personligen att det lät som en urusel idé, eftersom jag hade planerat att va gift med maken typ livet ut. det går mig veterligen inte att adoptera om man är sambo - de flesta kräver att man antingen är gift eller singel "på riktig". Damen på kommunen hade ett så otrevligt bemötande att hon faktiskt knäckte mig rätt rejält, och då är jag ändå en ganska seg kaka. JAg dubbelkollade och trippelkollade hennes uttalande om att medgivande inte ges till de över 42 och huruvida det ens var idé för oss att försöka. Varken AC eller FFIA gav anledning att tro att det skulle funka för oss, så vi la ner. Två år senare fortfarande bara två i familjen, om man inte räknar katten, förstås...

Ett barn som adopteras har alltid två uppsättningar "mammor och pappor"; de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna. I adoptionssammanhang kallas det här för adoptionstriangeln och det är något blivande a-föräldrar diskuterar mycket under sin utredning. Därför tror jag inte att det som du verkar se som ett stort problem - att tonåringen skulle vilja söka sina rötter för att få veta vem den biologiska mamman (eller pappan) är något som känns främmande för någon av oss som adopterar. Tvärtom så tror jag att vi är många som kommer att hjälpa våra barn i sökandet  om och när den dagen kommer.

De "riktiga föräldrarna" är de som uppfostrar barnet, tar hand om barnet och finns där under dess uppväxt. De "egna barnen" är de barn som föräldrarna finns till för. Därför tycker jag att det är ganska lätt att se att vi adoptivföräldrar blir riktiga föräldrar till våra egna barn. Sedan får du gärna kalla den biologiska mamman för "ursprungsmamma","första mamma", "magmamma" osv. Men snälla, sluta att tala om riktiga föräldrar och egna barn.

Men precis - jag känner mig inte det minsta hotad vid tanken att mitt barn skulle få kontakt med sina biologiska föräldrar i framtiden!
Jag är lika mycket hennes riktiga mamma för det och skulle vara överlycklig för hennes skull om hon fick kontakt och en relation till sin ursprungsfamilj om det vore hennes önskan.

(Även om alla adopterade barn inte har två uppsättningar av mammor och pappor - mitt barn har det inte - och inte Carolas heller då )

Alla adopterade har inte möjlighet att söka sitt ursprung. Om du nu missat det?  Ett barn som lämnades på gatan har lite svårt att facebooka sig fram bland ex mijoner människor i ett land, för att hitta ett biologiskt ursprung. Du är en riktig idiot. Dessutom tror jag många adoptivföräldrar känner stor sorg för sina barn som inte har ett namn, ett brev eller något att leta efter när de blir större. Alla önskar sina barn det bästa, och eftersom vi adoptivföräldrar också gör det skulle vi om barnets högsta önskan är att hitta en biologisk familj, känns stor smärta för barnets skull! Det är intressant att vissa tror barn är en ägodel Många många människor bryter kontakt med sina biologiska föräldrar.

Sant Hej och Hopp! Jag var för snabb i mitt upprörda tillstånd... Förlåt min klantighet!

Vårt barn har två "riktiga" mammor och två "riktiga" pappor det har vi alltid sagt till hen. Vill hen söka sitt ursprung så skulle det vara jättekul, jag är själv väldigt nyfiken. Men vi tycker att det ska komma från barnet själv och vi vill inte föregå någonting. Alla är inte så intresserade av att leta ursprung.

Ha ha -.jag såg det inte förrän jag hade skrivit hela mitt inlägg där jag höll med!

Grattis till Carola som äntligen får ännu ett barn.

Hejja till er andra som fortfarande väntar och grattis till er som äntligen fått glädjande besked. Ett barn är ett barn oavsett vart från det kommer. lika värdefull och lika älskad. vad är vackrare än kärleken? 

jag beundrar och ser upp till er som adopterar. Att klara den långa väntat och alla dessa utredningar är starkt!

Min son är 2 och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom han är min och jag är hans oavsett gener.

Att vara förälder är så mycket mer än att ha vetskapen över att man krystat ut H*n eller att vara genetiskt lika.

Det verkar som om det är förbjudet att ha kritiska åsikter om adoption i den här tråden. Varför censureras och raderas så många kritiska inlägg. Kan man inte ha olika åsikter i Sverige?

deulf.wordpress.com/2012/04/14/insandare-internationella-adoptioner-har-blivit-pa-modet/

Du kanske ska överväga att starta en egen tråd någon annanstans än i just adoptionsforum för att diskutera adoptionernas vara eller inte vara? Landet är fritt att tycka och uttrycka i princip vadsomhelst (som inte faller inom hets mot folkgrupp) men att diskutera politiken runt adoption i ett forum för blivande och varande adoptionsföräldrar är givetvis att söka anhängare på en lite märklig plats. Här kommer inte människor att se med blida ögon på ditt sätt att (en aning oinitierat) argumentera för att barn köps på en internationell marknad och 4 års kö avverkas i syfte att göra en humanitär välgärning. Förslagsvis kan allmänna forumet - politik alternativt samhällsfrågor vara en lite lämpligare plats för sånt.

Starta tråden under allmäna rubriker. Den här tråden ligger under adoption och är till för adopterade och adoptivföräldrar och inte för allmänna disskussioner om att det är fel med adoption.

Adoption är sanktionerat av FN och verksamheten regleras av internationella konventioner som vi i Sverige valt att omfatta.Självklart skall varje adoption vara till barnets bästa och av den anledningen får ingen adoptera utan utbildning och gedigen utredning. Att adoptera är ingen rättighet för en förälder som längtar aldrig det. Självklart får man ha kritiska åsikter om adoption, men som vanligt (och bla i den länkade artikeln) framförs kritiken ofta av personer som saknar kunskap och ordentligt perspektiv på vad adoptionsprocesser handlar om .....

Fast jag tror inte att det är illa ment - det var inte det från mitt håll i alla fall. Ofta kollar man ju efter nya trådar att svara i på "senaste inläggen", och då kollar man kanske inte vilket forum de ligger på. Att TS nämnde Carola gjorde ju att man trodde att det var en allmän kändisdiskussion.

På "känsliga" däremot, hamnar man ju inte av en slump så att säga.