Carola Häggkvist adopterar

Om inte annat så kan vi hoppas på att frågan om ålder för medgivande lyfts. 42 är bisart låg övre gräns. Dessutom gäller den om någon i paret uppnått den. Vi får med andra ord inget medgivande trots att jag är 38, eftersom maken är 10 år äldre. Skiljer vi oss var jag välkommen som ensamstående... Ni kan ju gissa vad jag tycker om kärringen på kommunen.

Hur funkar det i praktiken?
Skulle du kunna adoptera själv om ni skiljde er men ändå fortsatte att bo ihop? Du skulle vara den enda föräldern "på pappret" men barnet skulle växa upp med er båda.
 
Carola har ju pojkvänner med jämna mellanrum. Och kanske träffar någon som hon gifter sig med nästa år. Vem vet?

 

TACK Koalabjörn för att du lägger ner tid på att skriva ett så långt förklarande brev till alla oförstående, hoppas att fler oförstående än "lillstoran" läser!

Jag har själv 2 barn ett biologisktbarn och ett adoptivbarn.  Båda är lika älskade och efterlängtade, jag är evigt tacksam för att jag fått just dessa två barn. Att adoptera en lillebror var av helt EGOISTISKA själ, jag ville ha ett barn och det var inte värt att göra fler jobbiga IVF försök, jag ville ha ett barn till och vara en bra och utvilad mamma både fysiskt och psykiskt till båda barnen vilket jag inte varit om jag gjort fler IVF. IVF försöken vi gjorde var enbart för att om det lyckades så skulle det gå fortare än att adoptera, till IVF var det ingen kö alls, av egoistiaska själ även det alltså....