ekke

Äldre 4 Apr 19:15

79 svar

Carola Häggkvist adopterar

Så har Sverige fått sin första (?) "kändisadoptivmamma". Carola Häggkvist adopterar som 45 åring, enligt expressen ett barn från Sydafrika.

Vad tror ni, hur har hon fått medgivande som 45 åring? Hur gammalt kommer barnet vara?

Hur brukar Sydafrika se på ensamståendeadoptioner?

enfamilj.blogg.se

koalabjörn

Äldre 8 Apr 19:29

#51

Lillstoran skrev 2012-04-08 10:22:30 följande:

Jag är glad för att Carola adopterar o tycker det är stort för henne. Läs vad jag skriver, jag säger inte att det ena är fel eller att det ena utesluter det andra, MEN för många betyder det mycket att få ett biologiskt barn. Det finns en anledning varför folk håller på med IVF behandlingar under många år. Jag har läst om de som lyckats först efter 11 försök, par som försökt i 10 år o tillsist lyckats få ett biologiskt barn. De ger sig inte, även under adoptionsprocessen fortsätter de för fullt med IVF. Har vänner som stod i adoptionskö som lyckades bli gravida under tiden. De hoppade av adoptionsprocessen, det var helt enkelt inte aktuellt längre. Jag läste en artikel som Anna Mannheimer skrev i GP om sina tankar om adoption, hur omvärlden reagerade etc. Mycket läsvärd. Kanske är det som i Carolas fall lättare att acceptera att adoptera när hon redan har ett biologiskt barn. Vem vet, Carola kanske har försökt i åratal med IVF i andra länder så har det inte gått. Det finns också en anledning (har vänner som adopterar nu) varför de aldrig delar på enäggstvillingar, hon sa att de ringer om de hittar ett biologiskt syskon o vill att man ska ta det också för de vill inte dela på biologiska syskon. Det finns en anledning till allt detta.

"Lillstoran",

Du skriver på Adoptionsforumet nu. Här finns vi adoptivföräldrar som valt att adoptera med 100% av våra hjärtan och själ.

Man adopterar för att bilda familj, inte för att vara den "snälla samariten som hjälper ett stackars barn" som du verkar tro. Har man den tanken får man inte godkänt av adoptionsutredarna. Våra barn ska aldrig behöva stå i tacksamhetsskuld till oss, tvärtom är det vi föräldrar som är evigt tacksamma att våra barn kom till oss.

Många väljer självklart att prova IVF först eftersom det är så enormt mycket billigare och enklare och snabbare än att gå igenom alla stegen i en adoptionsutredning och därefter adoptionsprocessen som kan ta många år och många hundratusen kr.

Längtan och kärleken till våra adopterade barn är starkare än du någonsin anar.

När man sätter igång adoptionsprocessen är det inte tillåtet att hålla på med IVF samtidigt, man måste vara 100% färdig med sitt beslut att adoptera. Utredarna frågar noga om just detta.

Du skriver även "Kanske är det som i Carolas fall lättare att acceptera att adoptera när hon redan har ett biologiskt barn". precis som att adoption vore något påtvingat som man får lära sig "acceptera". Du vet uppenbarligen inte vilken stark vilja och kärlek det krävs för att gå igenom hela adoptionsprocessen. Och lyckan att få hämta sitt efterlängtade barn!

Dessutom har många av oss som adopterar även biologiska barn, som är antingen äldre eller yngre än det adopterade barnet. Och man älskar båda lika mycket - oavsett gener som du nämner som att det skulle vara väldigt viktigt. (vid äggdonation har du heller inte samma gener som ditt barn förresten)

Vidare skriver du om att vi ska respektera er som vill ha biologiska barn, och att du i annat fall vill prova äggdonation. Det gör vi. Men det finns massor massor av forum här på FL som du kan skriva om din längtan efter biologiska barn och äggdonation. Det här är adoptionsforumet, och din vilja att få biologiska barn är faktiskt totalt ointressant just här. I alla fall för mig.

Jag önskar dig inget ont för jag är ingen "hatare", men däremot önskar jag att du aldrig får chansen och lyckan att adoptera. Jag tycker att du uttalar dig fördomsfullt och inskränkt. Eftersom du uppenbarligen tycker att adoptivbarn är andra klassens barn som man behöver ha ett extra stort hjärta för att ta sig an, efter att först kämpat med IVF 11 gånger som du skrev.

Men du kanske också mognar med åren... vi har alla varit okunniga vid någon tidpunkt i livet.

Glad påsk

fabbemam

Äldre 8 Apr 19:46

#52

TACK Koalabjörn för att du lägger ner tid på att skriva ett så långt förklarande brev till alla oförstående, hoppas att fler oförstående än "lillstoran" läser!

Jag har själv 2 barn ett biologisktbarn och ett adoptivbarn. Båda är lika älskade och efterlängtade, jag är evigt tacksam för att jag fått just dessa två barn. Att adoptera en lillebror var av helt EGOISTISKA själ, jag ville ha ett barn och det var inte värt att göra fler jobbiga IVF försök, jag ville ha ett barn till och vara en bra och utvilad mamma både fysiskt och psykiskt till båda barnen vilket jag inte varit om jag gjort fler IVF. IVF försöken vi gjorde var enbart för att om det lyckades så skulle det gå fortare än att adoptera, till IVF var det ingen kö alls, av egoistiaska själ även det alltså....

Lillstoran

Äldre 8 Apr 19:57

#53

koalabjörn skrev 2012-04-08 19:29:10 följande:

"Lillstoran", Du skriver på Adoptionsforumet nu. Här finns vi adoptivföräldrar som valt att adoptera med 100% av våra hjärtan och själ. Man adopterar för att bilda familj, inte för att vara den "snälla samariten som hjälper ett stackars barn" som du verkar tro. Har man den tanken får man inte godkänt av adoptionsutredarna. Våra barn ska aldrig behöva stå i tacksamhetsskuld till oss, tvärtom är det vi föräldrar som är evigt tacksamma att våra barn kom till oss. Många väljer självklart att prova IVF först eftersom det är så enormt mycket billigare och enklare och snabbare än att gå igenom alla stegen i en adoptionsutredning och därefter adoptionsprocessen som kan ta många år och många hundratusen kr. Längtan och kärleken till våra adopterade barn är starkare än du någonsin anar. När man sätter igång adoptionsprocessen är det inte tillåtet att hålla på med IVF samtidigt, man måste vara 100% färdig med sitt beslut att adoptera. Utredarna frågar noga om just detta. Du skriver även "Kanske är det som i Carolas fall lättare att acceptera att adoptera när hon redan har ett biologiskt barn". precis som att adoption vore något påtvingat som man får lära sig "acceptera". Du vet uppenbarligen inte vilken stark vilja och kärlek det krävs för att gå igenom hela adoptionsprocessen. Och lyckan att få hämta sitt efterlängtade barn! Dessutom har många av oss som adopterar även biologiska barn, som är antingen äldre eller yngre än det adopterade barnet. Och man älskar båda lika mycket - oavsett gener som du nämner som att det skulle vara väldigt viktigt. (vid äggdonation har du heller inte samma gener som ditt barn förresten) Vidare skriver du om att vi ska respektera er som vill ha biologiska barn, och att du i annat fall vill prova äggdonation. Det gör vi. Men det finns massor massor av forum här på FL som du kan skriva om din längtan efter biologiska barn och äggdonation. Det här är adoptionsforumet, och din vilja att få biologiska barn är faktiskt totalt ointressant just här. I alla fall för mig. Jag önskar dig inget ont för jag är ingen "hatare", men däremot önskar jag att du aldrig får chansen och lyckan att adoptera. Jag tycker att du uttalar dig fördomsfullt och inskränkt. Eftersom du uppenbarligen tycker att adoptivbarn är andra klassens barn som man behöver ha ett extra stort hjärta för att ta sig an, efter att först kämpat med IVF 11 gånger som du skrev. Men du kanske också mognar med åren... vi har alla varit okunniga vid någon tidpunkt i livet. Glad påsk

Om jag ska respektera andra, ska andra också respektera vad jag skriver o inte hoppa på mig. Det är många som håller på med IVF parallellt med adoptionsutredning enligt vänner till mig som lyckades med IVF mitt i en adoptionsutredning. Här på Familjeliv läste jag om en kvinna som t o m startade en IVF process efter att hon hade adopterat. Hon kunde helt enkelt inte släppa tanken på ett biologiskt barn. Att hon säkerligen sa något helt annat till utredaren är en helt annan sak. Enligt min väninna är det inte ovanligt med dessa paralella processer. De talar inte om det för utredaren helt enkelt. Och jag harvinget emot adoption som jag redan skrivit o önskar er lycka till som gör detta. Däremot hoppas jag - naturligtvis -på att slippa äggdonation. För precis som du säger så blir det ju inte mitt genetiska barn, även om jag har burit det i min mage o på det sättet är närmare barnet. Och jag känner en stark längtan efter ett genetiskt barn, även om inte alla kan förstå det! Man försöker naturligtvis få egna barn först innan man adopterar.

Qermit

Äldre 8 Apr 20:20

#54

Lillstoran skrev 2012-04-08 19:57:04 följande:

Om jag ska respektera andra, ska andra också respektera vad jag skriver o inte hoppa på mig. Det är många som håller på med IVF parallellt med adoptionsutredning enligt vänner till mig som lyckades med IVF mitt i en adoptionsutredning. Här på Familjeliv läste jag om en kvinna som t o m startade en IVF process efter att hon hade adopterat. Hon kunde helt enkelt inte släppa tanken på ett biologiskt barn. Att hon säkerligen sa något helt annat till utredaren är en helt annan sak. Enligt min väninna är det inte ovanligt med dessa paralella processer. De talar inte om det för utredaren helt enkelt. Och jag harvinget emot adoption som jag redan skrivit o önskar er lycka till som gör detta. Däremot hoppas jag - naturligtvis -på att slippa äggdonation. För precis som du säger så blir det ju inte mitt genetiska barn, även om jag har burit det i min mage o på det sättet är närmare barnet. Och jag känner en stark längtan efter ett genetiskt barn, även om inte alla kan förstå det! Man försöker naturligtvis få egna barn först innan man adopterar.

Jag hade inte tänkt att ge mig in i det här samtalet men känner att nu kan jag inte låta bli längre... Du har onekligen en stark längtan efter att få bära ditt biologiska barn. Och kanske också en väldigt stark tro på genetikens betydelse för känslan av att vara mamma? Och det är absolut inget fel med det. Alla känner vi olika och det finns inga rätt eller fel med detta. Det som några av oss reagerar mot här, är just det som Fabbeman redan varit inne på. Du skriver under ADOPTIONS-forumet och du uttalar dig gång på gång i mina öron ganska "plumpt". Bara din sista mening "man försöker naturligtvis få egna barn först innan man adopterar" säger det mesta...

Vi som adopterar får egna barn. Och vi blir riktiga föräldrar. Punkt. Att några av oss väljer att prova ivf först tror jag också kan variera. För mig och min mans del spelar det absolut inte någon roll hur barnen kommer till oss. Vi vill bli en familj helt enkelt. Hade vi lyckats med våra ivf-försök hade vi blivit det för många år sedan och vi hade dessutom haft några hundra tusen kr att lägga på vårt hus, på resor eller något annat.

Carola har fått en underbar dotter från det fantastiska landet Sydafrika. Amadeus har fått en lillasyster och jag önskar hela familjen Häggkvist all lycka. Jag önskar också dig lycka till i dina försök att bli mamma och vill samtidigt be dig att sluta tala om egna barn när du menar biologiska. Låt genetiken vara viktig för dig men fundera på var någonstans du ventilerar dina tankar. Det här adoptionsforumet är uppenbarligen helt fel ställe...

Lillstoran

Äldre 8 Apr 20:27

#55

Qermit skrev 2012-04-08 20:20:32 följande:

Jag hade inte tänkt att ge mig in i det här samtalet men känner att nu kan jag inte låta bli längre... Du har onekligen en stark längtan efter att få bära ditt biologiska barn. Och kanske också en väldigt stark tro på genetikens betydelse för känslan av att vara mamma? Och det är absolut inget fel med det. Alla känner vi olika och det finns inga rätt eller fel med detta. Det som några av oss reagerar mot här, är just det som Fabbeman redan varit inne på. Du skriver under ADOPTIONS-forumet och du uttalar dig gång på gång i mina öron ganska "plumpt". Bara din sista mening "man försöker naturligtvis få egna barn först innan man adopterar" säger det mesta... Vi som adopterar får egna barn. Och vi blir riktiga föräldrar. Punkt. Att några av oss väljer att prova ivf först tror jag också kan variera. För mig och min mans del spelar det absolut inte någon roll hur barnen kommer till oss. Vi vill bli en familj helt enkelt. Hade vi lyckats med våra ivf-försök hade vi blivit det för många år sedan och vi hade dessutom haft några hundra tusen kr att lägga på vårt hus, på resor eller något annat. Carola har fått en underbar dotter från det fantastiska landet Sydafrika. Amadeus har fått en lillasyster och jag önskar hela familjen Häggkvist all lycka. Jag önskar också dig lycka till i dina försök att bli mamma och vill samtidigt be dig att sluta tala om egna barn när du menar biologiska. Låt genetiken vara viktig för dig men fundera på var någonstans du ventilerar dina tankar. Det här adoptionsforumet är uppenbarligen helt fel ställe...

Tack o lycka till själv, Du verkar i vart fall förstå att genetiken är viktig för mig, ja som du själv skriver så respekterar du detta. det var inte min mening att trampa någon på tårna! Anledningen till tråden var att jag ville skriva att jag tycker det är kul för Carola o det slog mig initialt inte ens att det var en adoptionstråd eller att frågan kunde vara känslig för någon. Det hade lika gärna kunnat vara vilken tråd som helst var som helst. Hur som helst jag önskar dig lycka till o glad påsk - det var inte meningen att någon skulle känna sig påhoppad.

koalabjörn

Äldre 8 Apr 20:58

#56

Lillstoran skrev 2012-04-08 19:57:04 följande:

Om jag ska respektera andra, ska andra också respektera vad jag skriver o inte hoppa på mig. Det är många som håller på med IVF parallellt med adoptionsutredning enligt vänner till mig som lyckades med IVF mitt i en adoptionsutredning. Här på Familjeliv läste jag om en kvinna som t o m startade en IVF process efter att hon hade adopterat. Hon kunde helt enkelt inte släppa tanken på ett biologiskt barn. Att hon säkerligen sa något helt annat till utredaren är en helt annan sak. Enligt min väninna är det inte ovanligt med dessa paralella processer. De talar inte om det för utredaren helt enkelt. Och jag harvinget emot adoption som jag redan skrivit o önskar er lycka till som gör detta. Däremot hoppas jag - naturligtvis -på att slippa äggdonation. För precis som du säger så blir det ju inte mitt genetiska barn, även om jag har burit det i min mage o på det sättet är närmare barnet. Och jag känner en stark längtan efter ett genetiskt barn, även om inte alla kan förstå det! Man försöker naturligtvis få egna barn först innan man adopterar.

Suck igen,

Du har uppenbarligen inte förstått NÅGONTING. Och värre är att du inte heller verkar vilja lära dig eller ta till dig något av oss adoptivfamiljer som skriver på detta forum. Väldigt tråkigt.

Våra adopterade barn är våra EGNA barn. Det har vi ju till och med papper på. Och du skriver "man försöker naturligtvis få egna barn", bla bla bla... skriv hellre vad det betyder = DU försöker hellre få biologiska barn. Var snäll och generalisera inte genom att skriva MAN, för här på adoptionsforumet kan du hitta MASSOR av föräldrar som dina åsikter och generaliseringar INTE stämmer på överhuvudtaget.

Mitt barn (adopterat) är mitt absoluta förstahandsval till exempel, och du kan finna mängder av andra adoptivföräldrar här som upplever detsamma.

Mitt tips är att skriva om din längtan efter bio-barn eller äggdonationsbarn, som DU anser DU blir närmare, på alla de andra forumen, men att hålla dina fördomsfulla åsikter borta från just adoptionsforumet, eftersom du uppenbarligen inte är intresserad av att ta till dig av oss adoptivföräldrars erfarenheter i denna fråga.

Hade du visat minsta lilla ödmjukhet och frågat om dina fördomar stämmer, och sedan lyssnat på våra svar, så hade det varit en annan sak. Men nu skriver du dina egna felaktiga åsikter om oss, som du faktiskt inte har någon koll på alls annat än dina "vänner"....hmmm...... Även fast vi försökt dela med oss av lite fakta kring adoptionstankar och adoptionskänslor.

HEJDÅ!

Lillsudd

Äldre 9 Apr 10:58

#57

Lillstoran skrev 2012-04-08 20:27:38 följande:

Tack o lycka till själv, Du verkar i vart fall förstå att genetiken är viktig för mig, ja som du själv skriver så respekterar du detta. det var inte min mening att trampa någon på tårna! Anledningen till tråden var att jag ville skriva att jag tycker det är kul för Carola o det slog mig initialt inte ens att det var en adoptionstråd eller att frågan kunde vara känslig för någon. Det hade lika gärna kunnat vara vilken tråd som helst var som helst. Hur som helst jag önskar dig lycka till o glad påsk - det var inte meningen att någon skulle känna sig påhoppad.

Jo, genetiken är uppenbart viktig för dig - men inte ens för alla oss som gör IVF behöver det vara särskilt viktigt. Och för mg som gjort ÄD behöver det inte alls handla om att man vill att barnet ska synbarligen vara mitt genetiska som är viktigt. Var försiktig med att göra dig till tolkare av hur det kommer sig att andra gör upprepade IVF:er eller går vägen via äggdonation. Det är det som är er orsak, och den är värd att respektera.

Men trots att jag blev gravid var det inte för att jag så oerhört gärna ville få bära mitt eget barn. Utan pragmatiska skäl. Jag ville ha barn, jag ville leva med barn. Och ett sätt att få göra det är att vara gravid. Så jag köade för adoption. Och köade. Och köade. Och gjorde IVF när det största singeladoptionslandet stängde. Inte för att jag tyckte graviditeten var bättre, bara för att det såg så mörkt ut just då (parallellandet är som du noterat vanligt - men det är innan ens handlingar skickats till landet, därefter är det definitivt tabu). När jag gjort IVF hade jag bränt en del pengar och planerade några års nytt samlande men gjorde embryodonation (i vissa länder väldigt "billigt") innan paus. Och blev gravid. Jag känner mig verkligen bara pragmatisk. Graviditeten i sig är en transportsträcka till livet med barn, inget mål. Jag vill leva med ett eget barn - men barnet är mitt eget oavsett generna vi inte delar (och ett adopterat barn hade varit lika mycket mitt eget som det jag är gravid med)

Millejor

Äldre 10 Apr 04:28

#58

Lillstoran skrev 2012-04-07 18:34:23 följande:

Ja, det är kul för Carola o jag tror oxå jag har läst att Runar är omgift o har flera barn. Men det är en fördel när Amadeus är så gammal o att det är stor åldersskillnad. Jag är uppväxt som ensambarn o dessutom till två äldre föräldrar som fick mig vid 40 år, så ja man blir väldigt privilegierad när man får växa upp ensam. Gissningsvis har Amadeus säkerligen starka band till Carola. Det brukar bli så när man växer upp ensam med sina föräldrar. Själv har jag aldrig velat ha syskon o jag tycker inte de är bra om det blir avundsjuka. Men jag tror inte det blir så när det är så stor åldersskillnad. Sedan är det en annan sak som är känslig. Runars barn är Amadeus biologiska halv-syskon. De har till hälften samma gener. Det kan Carolas adoptivbarn aldrig få. Så banden syskonen blir säkerligen starkare till de riktiga syskonen, samhörigheten. Det är skillnad bara mellan helsyskon o halvsyskon genetiskt. Men jag är övertygad om att Carola blir en underbar mamma o Amadeus har stort hjärta som kan tänka sig att släppa in en person till från ett annat land.

Hjälp. Jag får ont i magen av uttalanden som dessa!
Jag har 4 syskon. Det syskon jag känner allra mest samhörighet med råkar ha blivit född av en brasiliansk kvinna som jag inte känner. Jag skulle aldrig ens dela in mina syskon i biologisk/adopterad, för det är mina syskon. Min Familj.

Men mest vill jag säga Grattis till Carola och Amadeus!

Biene

Äldre 12 Apr 09:50

#59

Vi kan nog alla bortse från de okunniga och inskränkta kommentarerna och egentillverkade sanningar som såna som "Lillstoran" sprider omkring sig.

I grund och botten är det otroligt synd om en sån här inskränkt människa för hon anar inte vad hon går miste om.

Hela världen har en väldigt bred horisont och den som är öppen i själ och hjärta får uppleva och se mycket underbara ting genom livet, det är ju det som gör allt så spännande.

Den som går omkring med skygglappar på, ser bara en liten liten del av allt det underbara och missar så otroligt mycket.

Så som man vill bli behandlad själv måste man behandla andra. "Lillstoran" skriver att hon vill ha respekt för sina åsikter, men själv försöker hon ändra andras och få dem att inse att bara hon har rätt och att hennes åsikter minsann är gemene mans åsikter. Genom "fakta" från några få vänner drar hon hela adoptionsvärlden över en kam, "så här är det och jag vet minsann hur det brukar gå till..."

Som sagt, det är så synd om den här stackarn.... Väx upp lite och tänk till före.

Sen tycker jag vi borde återgå till TS trådämne.

Crazy enough to have fun all the time

Thi 08

Äldre 12 Apr 23:02

#60

Lillstoran skrev 2012-04-08 19:57:04 följande:

Om jag ska respektera andra, ska andra också respektera vad jag skriver o inte hoppa på mig. Det är många som håller på med IVF parallellt med adoptionsutredning enligt vänner till mig som lyckades med IVF mitt i en adoptionsutredning. Här på Familjeliv läste jag om en kvinna som t o m startade en IVF process efter att hon hade adopterat. Hon kunde helt enkelt inte släppa tanken på ett biologiskt barn. Att hon säkerligen sa något helt annat till utredaren är en helt annan sak. Enligt min väninna är det inte ovanligt med dessa paralella processer. De talar inte om det för utredaren helt enkelt. Och jag harvinget emot adoption som jag redan skrivit o önskar er lycka till som gör detta. Däremot hoppas jag - naturligtvis -på att slippa äggdonation. För precis som du säger så blir det ju inte mitt genetiska barn, även om jag har burit det i min mage o på det sättet är närmare barnet. Och jag känner en stark längtan efter ett genetiskt barn, även om inte alla kan förstå det! Man försöker naturligtvis få egna barn först innan man adopterar.

Att den kvinnan som startade ivf efter en adoption inte kunde släppa tanken på ett biologiskt barn tycker jag är att värdera skälet till varför hon valde ivf istället för en till adoption, utan en tanke på den ekonomiska delen. En adoption är dyr. Kanske valde denna kvinna ivf för att 1. det skulle gå snabbare än att köa ca 4-5 år igen 2. det är billigare. Tror inte du ska dra dina egna slutsatser så fort på hur människor bildar familj. Jag tror de flesta som gör förösk under tiden de väntar på adoption gör detta för att det tar så sabla lång tid att komma fram i kön, och för att man då och då ger upp hoppet och förösker hitta olika vägar till ett barn. Jag ville ha barn och var villig att testa de vägar som fanns till att bli mamma. Det blev genom adoption 2009.

Carola Häggkvist adopterar

INNEHÅLL