Carola Häggkvist adopterar

Lillstoran skrev 2012-04-08 19:57:04 följande:

Om jag ska respektera andra, ska andra också respektera vad jag skriver o inte hoppa på mig. Det är många som håller på med IVF parallellt med adoptionsutredning enligt vänner till mig som lyckades med IVF mitt i en adoptionsutredning. Här på Familjeliv läste jag om en kvinna som t o m startade en IVF process efter att hon hade adopterat. Hon kunde helt enkelt inte släppa tanken på ett biologiskt barn. Att hon säkerligen sa något helt annat till utredaren är en helt annan sak. Enligt min väninna är det inte ovanligt med dessa paralella processer. De talar inte om det för utredaren helt enkelt. Och jag harvinget emot adoption som jag redan skrivit o önskar er lycka till som gör detta. Däremot hoppas jag - naturligtvis -på att slippa äggdonation. För precis som du säger så blir det ju inte mitt genetiska barn, även om jag har burit det i min mage o på det sättet är närmare barnet. Och jag känner en stark längtan efter ett genetiskt barn, även om inte alla kan förstå det! Man försöker naturligtvis få egna barn först innan man adopterar.

Jag hade inte tänkt att ge mig in i det här samtalet men känner att nu kan jag inte låta bli längre... Du har onekligen en stark längtan efter att få bära ditt biologiska barn. Och kanske också en väldigt stark tro på genetikens betydelse för känslan av att vara mamma? Och det är absolut inget fel med det. Alla känner vi olika och det finns inga rätt eller fel med detta. Det som några av oss reagerar mot här, är just det som Fabbeman redan varit inne på. Du skriver under ADOPTIONS-forumet och du uttalar dig gång på gång i mina öron ganska "plumpt". Bara din sista mening "man försöker naturligtvis få egna barn först innan man adopterar" säger det mesta...

Vi som adopterar får egna barn. Och vi blir riktiga föräldrar. Punkt. Att några av oss väljer att prova ivf först tror jag också kan variera. För mig och min mans del spelar det absolut inte någon roll hur barnen kommer till oss. Vi vill bli en familj helt enkelt. Hade vi lyckats med våra ivf-försök hade vi blivit det för många år sedan och vi hade dessutom haft några hundra tusen kr att lägga på vårt hus, på resor eller något annat.

Carola har fått en underbar dotter från det fantastiska landet Sydafrika. Amadeus har fått en lillasyster och jag önskar hela familjen Häggkvist all lycka. Jag önskar också dig lycka till i dina försök att bli mamma och vill samtidigt be dig att sluta tala om egna barn när du menar biologiska. Låt genetiken vara viktig för dig men fundera på var någonstans du ventilerar dina tankar. Det här adoptionsforumet är uppenbarligen helt fel ställe...

Qermit

Äldre 13 Apr 20:07

#69

Pompeia01 skrev 2012-04-13 18:09:23 följande:

Med all respekt, men jag undrar om inte detta med "egna" barn och "riktiga" föräldrar är betydligt svårare för dom som adopterar nu och de senaste två decennierna, att upprätthålla livet ut. Eftersom det har blivit så mycket lättare för barn och föräldrar att hitta varandra, bland annat på internet. Senast igår stod det om en ung man, utlandsadopterad, som hittat sin mamma på Facebook.

Jag menar så här: de som adopterade på 60-70-talet, kunde vara nästan hundraprocentigt säkra på att de skulle bli de enda föräldrar som barnet skulle känna till. Men idag kan barnen hitta sin riktiga mamma så snart de lärt sig tillräckligt med engelska för att ge sig ut på nätet. I elvaårsåldern, typ. Eller tidigare, om de har någon äldre kamrat, eller kamrats förälder, eller vuxen i skolan eller föreningslivet som hjälper dem att leta.

Då kan de ha en regelbunden kontakt med sin riktiga mamma (och kanske pappa och syskon också), och bygga upp en relation och kanske göra upp om att träffas... Det måste ju vara jättesvårt i det läget, att som adoptivföräldrar hävda inför barnet/tonåringen att h*n inte får kalla den biologiska mamman för mamma, eller se henne som det...

Ett barn som adopteras har alltid två uppsättningar "mammor och pappor"; de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna. I adoptionssammanhang kallas det här för adoptionstriangeln och det är något blivande a-föräldrar diskuterar mycket under sin utredning. Därför tror jag inte att det som du verkar se som ett stort problem - att tonåringen skulle vilja söka sina rötter för att få veta vem den biologiska mamman (eller pappan) är något som känns främmande för någon av oss som adopterar. Tvärtom så tror jag att vi är många som kommer att hjälpa våra barn i sökandet om och när den dagen kommer.

De "riktiga föräldrarna" är de som uppfostrar barnet, tar hand om barnet och finns där under dess uppväxt. De "egna barnen" är de barn som föräldrarna finns till för. Därför tycker jag att det är ganska lätt att se att vi adoptivföräldrar blir riktiga föräldrar till våra egna barn. Sedan får du gärna kalla den biologiska mamman för "ursprungsmamma","första mamma", "magmamma" osv. Men snälla, sluta att tala om riktiga föräldrar och egna barn.

Qermit

Äldre 13 Apr 21:54

#72

Sant Hej och Hopp! Jag var för snabb i mitt upprörda tillstånd... Förlåt min klantighet!

Carola Häggkvist adopterar

INNEHÅLL