koalabjörn skrev 2012-04-08 19:29:10 följande:
"Lillstoran", Du skriver på Adoptionsforumet nu. Här finns vi adoptivföräldrar som valt att adoptera med 100% av våra hjärtan och själ. Man adopterar för att bilda familj, inte för att vara den "snälla samariten som hjälper ett stackars barn" som du verkar tro. Har man den tanken får man inte godkänt av adoptionsutredarna. Våra barn ska aldrig behöva stå i tacksamhetsskuld till oss, tvärtom är det vi föräldrar som är evigt tacksamma att våra barn kom till oss. Många väljer självklart att prova IVF först eftersom det är så enormt mycket billigare och enklare och snabbare än att gå igenom alla stegen i en adoptionsutredning och därefter adoptionsprocessen som kan ta många år och många hundratusen kr. Längtan och kärleken till våra adopterade barn är starkare än du någonsin anar. När man sätter igång adoptionsprocessen är det inte tillåtet att hålla på med IVF samtidigt, man måste vara 100% färdig med sitt beslut att adoptera. Utredarna frågar noga om just detta. Du skriver även "Kanske är det som i Carolas fall lättare att acceptera att adoptera när hon redan har ett biologiskt barn". precis som att adoption vore något påtvingat som man får lära sig "acceptera". Du vet uppenbarligen inte vilken stark vilja och kärlek det krävs för att gå igenom hela adoptionsprocessen. Och lyckan att få hämta sitt efterlängtade barn! Dessutom har många av oss som adopterar även biologiska barn, som är antingen äldre eller yngre än det adopterade barnet. Och man älskar båda lika mycket - oavsett gener som du nämner som att det skulle vara väldigt viktigt. (vid äggdonation har du heller inte samma gener som ditt barn förresten) Vidare skriver du om att vi ska respektera er som vill ha biologiska barn, och att du i annat fall vill prova äggdonation. Det gör vi. Men det finns massor massor av forum här på FL som du kan skriva om din längtan efter biologiska barn och äggdonation. Det här är adoptionsforumet, och din vilja att få biologiska barn är faktiskt totalt ointressant just här. I alla fall för mig. Jag önskar dig inget ont för jag är ingen "hatare", men däremot önskar jag att du aldrig får chansen och lyckan att adoptera. Jag tycker att du uttalar dig fördomsfullt och inskränkt. Eftersom du uppenbarligen tycker att adoptivbarn är andra klassens barn som man behöver ha ett extra stort hjärta för att ta sig an, efter att först kämpat med IVF 11 gånger som du skrev. Men du kanske också mognar med åren... vi har alla varit okunniga vid någon tidpunkt i livet. Glad påsk
Om jag ska respektera andra, ska andra också respektera vad jag skriver o inte hoppa på mig. Det är många som håller på med IVF parallellt med adoptionsutredning enligt vänner till mig som lyckades med IVF mitt i en adoptionsutredning. Här på Familjeliv läste jag om en kvinna som t o m startade en IVF process efter att hon hade adopterat. Hon kunde helt enkelt inte släppa tanken på ett biologiskt barn. Att hon säkerligen sa något helt annat till utredaren är en helt annan sak. Enligt min väninna är det inte ovanligt med dessa paralella processer. De talar inte om det för utredaren helt enkelt. Och jag harvinget emot adoption som jag redan skrivit o önskar er lycka till som gör detta. Däremot hoppas jag - naturligtvis -på att slippa äggdonation. För precis som du säger så blir det ju inte mitt genetiska barn, även om jag har burit det i min mage o på det sättet är närmare barnet. Och jag känner en stark längtan efter ett genetiskt barn, även om inte alla kan förstå det! Man försöker naturligtvis få egna barn först innan man adopterar.
