39 år, maken 10 år äldre. Träffades för snart 9 år sen, har aktivt försökt få barn i åtta år, först "på gammaldags vis", dvs med helt vanlig fysisk aktivitet, därefter i kombination med ägglossningsstickor och termometer. Överigick så småningom till insemination av makens centrifugerade sperma; inte heller det lyckades.
I IVF-träsket sedan november 2008, sista försöket september 2010; 3 försök på Huddinge, 1 på Carl von Linné, 1 i Falun. HS 1: 7 ägg (1 ET, 2 FET), HS 2: 4 ägg (1ET, 1FET), HS 3: 5 ägg (2ET, 0FET). CvL 3 ägg (1ET, 0FET), Falun 3 ägg (2ET).
Huddinge var rena löpandebandverksamheten; det inleddes med en sköterska som knep mig i sidan och sa att "lite trivselvikt i all ära, men ett BMI på 29 är väl att ta i". Maken fick lämna mig på gymet efter det besöket, och den frågan är numera åtgärdad.
Först vid CvL mättes mitt AMH, det låg på 0.6. CvL var också de första som rakt ut sa att det i praktiken var kört för oss med egna ägg; Falun sa samma sak. När vi konfronterade Huddinge och frågade varför de inte mätt AMH och om vi kunde komma i fråga för äggdonation i Sverige svarade doktorn (en grundkurs i psykologi borde ingå...) att AMH var ett helt ovetenskapligt mått som inte behövdes ta hänsyn till, och att det inget fel var på mina ägg. När sedemera även Falun sa samma sak som CvL ringde jag återigen upp HS för att konfrontera dem med deras uppgifter; då hade HS kovänt och plötsligt hette det att "nja det var ju märkligt att vi inte hamnat i ÄD-kön istället, givet AMH-värdet" men att vi genom att ha gjort 3 IVF också "bränt våra chanser att komma i ÄD-kön". Alltså kör vi utomlands.
Har under resans gång provat akupunktur; vet inte om det hjälpt eller inte, vet bara att jag sover som en sten under behandlingarna och avskyr Dr Nies örtdekokter som luktar mariuana, samt den ångkokta duvan. Har även gått hos Akupunktur.se; inte fullt samma löpandebandkänsla som på Stora Essingen, men samma koncept. Resultatet - graviditet - har dock uteblivit. Desperationen har stundtals inte vetat några gränser; homeopaten i Mälarhöjden har framfört det ena resonemanget efter det andra om varför vi inte blir gravida; antalet piller jag åt per vecka var ett tag uppe i 136. Där någonstans insåg jag att detta kan inte fortgå.
Försökte ställa oss i adoptionskö, men blev på ett informationsmöte med kommunens socialnämnd (återigen, en snabbkurs i psykologi, anyone?) brutalt upplysta om att medgivande inte ges till personer över 43. Eftersom maken är 10 år äldre än mig är detta alternativ (som vi mer än gärna provat om vi bara fick) alltså inget för oss. Skulle vi däremot skilja oss får jag adoptera, vilket maken också konstaterade på det förnedrande mötet; han bad till och med kommuntanten skilja oss där och då, så att jag skulle kunna adoptera. Hon stammade fram att "men så kan ni väl inte göra; har ni försökt att skaffa biologiska barn i stället - adoption kanske inte är för er". Ridå.... Där konstaterade jag att mötet för min del var avslutat och knuffade maken ut genom dörren före mig för att inte råka tala om i klartext vad jag ansåg om kommuntanten och hennes förmåga till empati.
Under våren 2011 gjorde vi vår första ÄD vid EGV i Riga; 13 ägg ut, 12 ville vara med, 9 gick att använda, 2 sattes in (men testades negativt i maj) och funderar som bäst på hur vi skall förvalta återstående 7.
Hysteroskopi och biopsi på slemhinnan under somaren 2011 visade inget anmärkningsvärt.
Vår första FET på ÄD genomförd på EGV 20/1 gav negativt resultat. Har tre ägg till i frysen så det blir en FET till.
Funderar på immunologiska orsaker och var i mars 2012 på the Fertility Academy i London. Ett antal prover tagna på mig och maken, utreder nu om resterande prover kan tas i Sverige elle rom det blir en Lontontrip till. Provsvaren börjar nu regna in men ännu begriper jag inte mycket av vad de säger. Dert visade sig att resterande prov inte kunde göras i Sverige, så i början av juni blir det en ny trip till London; snålheten bedrog visheten men vi försöker trixa till det så vi får en weekend i stan som avslutas med lite dyrköpt klinikverksamhet - fertilitetsturism på riktigt.... Antar att svar/diagons kommer först efter sommaren, givet eventuella sommaruppehåll och semestrar.
Försäkringskassan slog både sig själva och oss med häpnad genom att ge oss ersättning för vår ÄD och FET i Riga. De pengarna går ju som väntat åter in i barnverksamheten, nu dock till London. Vi har ett strå med ägg kvar i Riga som vi tänkte ta efter sommaren - vill vänta ut Londonresutlaten och eventuell behandling där först innan vi kör igen. Försöker hålla humöret uppe men det varierar verkligen, särskilt som alla runt omkring är inne på barn två och tre (och svägerskan, som är yngre än maken, blev mormor i fjol).
I augusti 2012 kom så utslaget från London. Vi är genetiskt för lika varandra och mitt immunförsvar attackerar alla embryon med makens DNA som vore det mutationer på mina egna celler. Mitt immunförsvar är efter alla dessa behandlingar alldeles topp-tunnor-rasande och attackerar obönhörligen allt som tar sig in och skall fästa i livmodern. Dr G säger att det är behandlingsbart, med LIT men.... det skulle krävas två LIT initialt inom loppet av tre veckor (a £850 plus resa och boende för två till London två gåner på tre veckor), följt av nya tester (£1000 plus resa och boende för två i London). Om allt därefter är OK kan vi åka till Riga och hämta våra sista tre embryon (€950 plus resa och boende i Riga för två). Om allt inte är OK blir det ytterligare minst två LIT till (jepp, återigen £850 x2 plus resa och boende i London för två personer två gånger inom tre veckor). Om embryona inte fäster måste vi göra en ny ÄD (SEK 70 000) alternativt en embryoadoption (oklar kostnad), eftersom mitt eget AMH (0.6) är för lågt för en egen IVF. Skulle vi lyckas bli gravida följer sedan LIT i London var 6:e vecka (£850/gång plus resa och boende för två) under hela graviditeten för att min kropp skall förhindras från att utveckla antikroppar.
Eftersom vi inte täljer pengar med smörkniv har vi övergått till plan C, som numera är uppgraderad till plan A. Surrogatmamma. Antagligen borde man skämmas eller ha ångest däröver, men efter alla dessa år i träsket har den moraliska kompassen slutat peka norr. Alla som har tips om SM får därför väldigt gärna inboxa mig.
I IVF-träsket sedan november 2008, sista försöket september 2010; 3 försök på Huddinge, 1 på Carl von Linné, 1 i Falun. HS 1: 7 ägg (1 ET, 2 FET), HS 2: 4 ägg (1ET, 1FET), HS 3: 5 ägg (2ET, 0FET). CvL 3 ägg (1ET, 0FET), Falun 3 ägg (2ET).
Huddinge var rena löpandebandverksamheten; det inleddes med en sköterska som knep mig i sidan och sa att "lite trivselvikt i all ära, men ett BMI på 29 är väl att ta i". Maken fick lämna mig på gymet efter det besöket, och den frågan är numera åtgärdad.
Först vid CvL mättes mitt AMH, det låg på 0.6. CvL var också de första som rakt ut sa att det i praktiken var kört för oss med egna ägg; Falun sa samma sak. När vi konfronterade Huddinge och frågade varför de inte mätt AMH och om vi kunde komma i fråga för äggdonation i Sverige svarade doktorn (en grundkurs i psykologi borde ingå...) att AMH var ett helt ovetenskapligt mått som inte behövdes ta hänsyn till, och att det inget fel var på mina ägg. När sedemera även Falun sa samma sak som CvL ringde jag återigen upp HS för att konfrontera dem med deras uppgifter; då hade HS kovänt och plötsligt hette det att "nja det var ju märkligt att vi inte hamnat i ÄD-kön istället, givet AMH-värdet" men att vi genom att ha gjort 3 IVF också "bränt våra chanser att komma i ÄD-kön". Alltså kör vi utomlands.
Har under resans gång provat akupunktur; vet inte om det hjälpt eller inte, vet bara att jag sover som en sten under behandlingarna och avskyr Dr Nies örtdekokter som luktar mariuana, samt den ångkokta duvan. Har även gått hos Akupunktur.se; inte fullt samma löpandebandkänsla som på Stora Essingen, men samma koncept. Resultatet - graviditet - har dock uteblivit. Desperationen har stundtals inte vetat några gränser; homeopaten i Mälarhöjden har framfört det ena resonemanget efter det andra om varför vi inte blir gravida; antalet piller jag åt per vecka var ett tag uppe i 136. Där någonstans insåg jag att detta kan inte fortgå.
Försökte ställa oss i adoptionskö, men blev på ett informationsmöte med kommunens socialnämnd (återigen, en snabbkurs i psykologi, anyone?) brutalt upplysta om att medgivande inte ges till personer över 43. Eftersom maken är 10 år äldre än mig är detta alternativ (som vi mer än gärna provat om vi bara fick) alltså inget för oss. Skulle vi däremot skilja oss får jag adoptera, vilket maken också konstaterade på det förnedrande mötet; han bad till och med kommuntanten skilja oss där och då, så att jag skulle kunna adoptera. Hon stammade fram att "men så kan ni väl inte göra; har ni försökt att skaffa biologiska barn i stället - adoption kanske inte är för er". Ridå.... Där konstaterade jag att mötet för min del var avslutat och knuffade maken ut genom dörren före mig för att inte råka tala om i klartext vad jag ansåg om kommuntanten och hennes förmåga till empati.
Under våren 2011 gjorde vi vår första ÄD vid EGV i Riga; 13 ägg ut, 12 ville vara med, 9 gick att använda, 2 sattes in (men testades negativt i maj) och funderar som bäst på hur vi skall förvalta återstående 7.
Hysteroskopi och biopsi på slemhinnan under somaren 2011 visade inget anmärkningsvärt.
Vår första FET på ÄD genomförd på EGV 20/1 gav negativt resultat. Har tre ägg till i frysen så det blir en FET till.
Funderar på immunologiska orsaker och var i mars 2012 på the Fertility Academy i London. Ett antal prover tagna på mig och maken, utreder nu om resterande prover kan tas i Sverige elle rom det blir en Lontontrip till. Provsvaren börjar nu regna in men ännu begriper jag inte mycket av vad de säger. Dert visade sig att resterande prov inte kunde göras i Sverige, så i början av juni blir det en ny trip till London; snålheten bedrog visheten men vi försöker trixa till det så vi får en weekend i stan som avslutas med lite dyrköpt klinikverksamhet - fertilitetsturism på riktigt.... Antar att svar/diagons kommer först efter sommaren, givet eventuella sommaruppehåll och semestrar.
Försäkringskassan slog både sig själva och oss med häpnad genom att ge oss ersättning för vår ÄD och FET i Riga. De pengarna går ju som väntat åter in i barnverksamheten, nu dock till London. Vi har ett strå med ägg kvar i Riga som vi tänkte ta efter sommaren - vill vänta ut Londonresutlaten och eventuell behandling där först innan vi kör igen. Försöker hålla humöret uppe men det varierar verkligen, särskilt som alla runt omkring är inne på barn två och tre (och svägerskan, som är yngre än maken, blev mormor i fjol).
I augusti 2012 kom så utslaget från London. Vi är genetiskt för lika varandra och mitt immunförsvar attackerar alla embryon med makens DNA som vore det mutationer på mina egna celler. Mitt immunförsvar är efter alla dessa behandlingar alldeles topp-tunnor-rasande och attackerar obönhörligen allt som tar sig in och skall fästa i livmodern. Dr G säger att det är behandlingsbart, med LIT men.... det skulle krävas två LIT initialt inom loppet av tre veckor (a £850 plus resa och boende för två till London två gåner på tre veckor), följt av nya tester (£1000 plus resa och boende för två i London). Om allt därefter är OK kan vi åka till Riga och hämta våra sista tre embryon (€950 plus resa och boende i Riga för två). Om allt inte är OK blir det ytterligare minst två LIT till (jepp, återigen £850 x2 plus resa och boende i London för två personer två gånger inom tre veckor). Om embryona inte fäster måste vi göra en ny ÄD (SEK 70 000) alternativt en embryoadoption (oklar kostnad), eftersom mitt eget AMH (0.6) är för lågt för en egen IVF. Skulle vi lyckas bli gravida följer sedan LIT i London var 6:e vecka (£850/gång plus resa och boende för två) under hela graviditeten för att min kropp skall förhindras från att utveckla antikroppar.
Eftersom vi inte täljer pengar med smörkniv har vi övergått till plan C, som numera är uppgraderad till plan A. Surrogatmamma. Antagligen borde man skämmas eller ha ångest däröver, men efter alla dessa år i träsket har den moraliska kompassen slutat peka norr. Alla som har tips om SM får därför väldigt gärna inboxa mig.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.