Carola Häggkvist adopterar

Den logiken har Regeringsrätten sagt nej till .... så är det med tolkningen av lagar i detta land. Högsta instans fastställer de vägledande prejudikaten .... som gäller tills riksdagen ev stiftar ny lag

Med all respekt, men jag undrar om inte detta med "egna" barn och "riktiga" föräldrar är betydligt svårare för dom som adopterar nu och de senaste två decennierna, att upprätthålla livet ut. Eftersom det har blivit så mycket lättare för barn och föräldrar att hitta varandra, bland annat på internet. Senast igår stod det om en ung man, utlandsadopterad, som hittat sin mamma på Facebook.

Jag menar så här: de som adopterade på 60-70-talet, kunde vara nästan hundraprocentigt säkra på att de skulle bli de enda föräldrar som barnet skulle känna till. Men idag kan barnen hitta sin riktiga mamma så snart de lärt sig tillräckligt med engelska för att ge sig ut på nätet. I elvaårsåldern, typ. Eller tidigare, om de har någon äldre kamrat, eller kamrats förälder, eller vuxen i skolan eller föreningslivet som hjälper dem att leta.

Då kan de ha en regelbunden kontakt med sin riktiga mamma (och kanske pappa och syskon också), och bygga upp en relation och kanske göra upp om att träffas... Det måste ju vara jättesvårt i det läget, att som adoptivföräldrar hävda inför barnet/tonåringen att h*n inte får kalla den biologiska mamman för mamma, eller se henne som det...