Poulsen skrev 2012-03-17 22:49:45 följande:
Håller med till viss del. Det finns möjlighet i Sverige, men inte för alla. För alla har inte möjlighet till utbildning, de passar helt enkelt inte in i systemet. Missuppfatta mig rätt nu, jag tycker Sverige är ett fantastiskt land att växa upp och leva i och i mångt och mycket så har alla samma möjlighet. Men i många sammanhang har vi inte det och då tycker jag att det är självklart att staten tar hand om dem som inte klara det själva.
Som student (studerar juridik, mig passar systemet utmärkt) och blivande mamma vill jag att mina barn ska slippa växa upp i ett samhälle där deras bästa vänner inte har råd att leva ett bra liv. Barnen ska slippa se och drabbas av att samhället är uppdelat i klasser där viss har råd att ta med smörgåsar med massa pålägg som skolmat och andra bara ett äpple (som i Norge där maten i skolan tas med hemifrån). Nej, jag betalar gärna skatt till staten så att mina grannar och barnens skolkamrater kan ha fina liv och berika min vardag med sådant som inte går att värdera i pengar, dvs ett rikt umgänge men människor från olika kulturer och tider.
Jag vill att vi ska ha ett mångkulturellt, jämställt och jämlikt Sverige. I den bästa av världar behöver inte staten hjälpa till men den bästa av världar finns inte än.
Passar man inte in i systemet så beror det på en själv, “utbildning” är inte en och samma linje för alla utan det finns flera tusen olika vägar man kan gå som alla bekostas av staten. Ingen människa kan i ärlighetens namn säga att man inte passar in i någonting alls.
Vill du betala för ett ”bra liv” till din näromgivning så finns alltid möjlighet att skänka pengar till välgörenhet eller starta en egen fond att sätta av pengar i. Egna pengar gör man vad man vill med och skänka till andra är naturligtvis ett alternativ. Men statens roll är i mitt tycke endast att förse befolkningen med förutsättningar – inte garantera en viss outcome med skattebetalarnas medel. Det måste finnas en klar och tydlig skillnad i levnadsstandard mellan dem som studerar/arbetar/startar företag etc och dem som är skoltrötta/arbetströtta/inte vill flytta till annan ort för att få jobb etc, annars finns ju inga incitament att välja det första spåret.
De enda som jag tycker skattebetalarna ska hjälpa är dem som drabbas av sjukdom/skada som man inte kunnat hjälpa, flyktingar och andra som inte haft förutsättningar - även om jag också tycker att alla människor ska inse att sjukdom/arbetslöshet/skilsmässa/graviditet/dödsfall etc som gör att man i perioder inte kan arbeta fullt ut är naturliga skeenden som förekommer i alla människors liv och som man måste spara en buffert till för att kunna hantera. Tyvärr verkar sparande stå ganska lågt på mångas prio-lista, något halvonödigt man ev kan ägna sig åt efter att man varit på systemet, köpt en ny tröja man eg inte behövde, druckit vin på krogen för 100 spänn glaset eller gått på bio med hela familjen. Själv sparar jag först och roar mig sen. Det borde fler göra.
