Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Du får tro vad du vill. Det är så det ser ut för många.

Ska vi prata personlig erfarenhet så har jag hjälpt flera som bott på mindre orter med just dyra närbutiker att handla billigare (dvs erbjudit att hjälpa dem ta sig till större orter med bättre prissättning)

Fast det tror jag inte på.

Anonym (fattig men rik)

Tack för din räkning på min ekomomi. Enligt detta så skulle ju jag måsta få försörjningsstöd, men som skat jag vill inte öppna socialens dörrar igen. Skriver här vad som hände 2006.

2006 stängdes alla lokala försäkringskassor ner. Bara en enhet kvar i Össtersund dit man skulle skicka sina ersättnings papper. Sakt och gjort jag skickade mitt papper dit. Dagen när jag skulle få min ersättning så kom den inte in. jag ringde till östersund och frågade var min ersättning dröjde. Då säger telefonisten att vi kan inte hitta dina papper, dem, den kan ligga i högen någonstans i källaren och vi har inte nog med persona att söka just nu. Ja sa jag men jag ska ha min ersättning för jag måste betala min räkningar jag kan inte vänta. Då säger hon jojo vi vet att folk ska betala sina räkningar, men nu får du vänta i ca 2-4 veckor innan dina papper kommer fram

I panik meddelade jag hyresvärden vad som hänt.......

Ringde socialkontoret där säger dem att (förstår inte du att det är 3 veckors handlings tid) Nej sa jag det förstår jag inte eftersom jag aldrig tidigare sökt någon hjälp.

Ok en tid bokades 3 veckor framöver. Några dagar senare får jag ett brev på posten där hyrsvärden har skrivit att jag är vräkt på grund av försenad hyra (3 dagar försenad). Då går jag upp till hyresvärden och säger att jag ringt och sakt min situation och jag ríngde försäkringskassan så at dem kunde prata med hyresvärden och även socialkontoret.

Dagen före påskafton fick jag komma till socialen dems skulle stänga kl 12.00. Väl inne i väntrummet kommer min handläggare fram till mig och börjar ta upp mitt ärdende framför allt annat folk som väntade på sin tid. Jg frågade om vi inte kunde gå in i ett rum och prata för jag ville inte prata bland allt annat folk då säger hon NEJ vi tar det här.
Och med hög rsöt fortsätter hon du kommer inte få en krona mer än 150 kr det ska räcka för att du klarar maten över påskhelgen. Men herre min gud  sa jag åt henne jag är vräkt för jag kan inte betala hyran just nu och mina andra räkningar väntar också kan intejag få låna det pengar jag väntar från ersättningen så får ni min ersättning sen, men återigen säger handläggaaren nej du får inte en krona mer än 150 kr. Gråtandes går jag ut från socialen ovh bestämmer mig att ladrig mera öppna dessa dörrar igen. Av dom 150 kr tog kassaservise 50 kr så 100 kr till mat hade jag den påsken.

Försörjnings stöd är inte åt alla så jag går heller och svälter och med trasiga kläder och trasiga tänder och gamla glasögon än öppnar dessa dörrar mer.

Du förutsätter att alla har tillgång till stormarknader, ICA och Konsum på småorter har inte alls så mycket ur ICA Basic och COOP xtra.
För att ta sig till köpcentra där dessa finns där jag bor krävs 3 bussbyten, reslängd drygt 1 timma enkel resa.

När jag hade det som värst var jag tvungen att ensam pulsa genom snön, med en fullpackad skev och knagglig dramaten, en kasse ytterligare ovanpå, ganska tung handväska med allt nödvändigt, och minst två kassar till. Varje eller varannan vecka på tåg, upp och nerför trappor till och från station, halt och osandat, blåsigt och stressigt. Urusel kollektivtrafik. Jag har slitit ut tre dramaten på 3 1/2 år.
Jag avsatte alltid en halv dag för att handla mat. 3-4 timmar. Sedan skulle allt upp när man kom hem också. Puh!
Vet inte hur många gånger jag ringde till SL och klagade på de livsfarligt hala trapporna ner till perrongen.
Jag hade alltid muskelvärk i flera dagar efter varje inköpsrunda. Jag svor och grät när jag stretade och drog. Och då har jag redan från början en förstörd hållning och dålig rygg.

Tack och lov har jag löst mina problem med att inte kunna ta mig dit jag måste, vid de tider jag måste. Det var till exempel alltid ett stort pussel för att få en lämplig läkartid som passade med tågets tidtabell.
Tack och lov har vi två butiker ICA och COOP nära varandra där man kan plocka godbitarna från varje butik, där kort datum gör att man kan göra riktiga fynd och är man medlem finns det alltid extra bra priser.
Att vara ensam är betydligt dyrare än att vara fler som äter i familjen. Per person blir matkostnaden mycket högre för ett ensamhushåll.
Jag bor på landet och min närmaste ort där jg handlar är inte stor. Men det finns Sveriges största utbud av ekologisk och kravmärkt mat. Det är dyrt även här fast det produceras bara några kilometer bort, och värre lär det vara ändå längre bort. Det enda jag alltid köper kravmärkt är mjölk och a-fil. Och om det är riktigt billigt även olivolja och andra kravmärkta varor. Det händer ju att ICA har veckans ekologiska. Och att det är kort datum på kravmärkt.
Jämför man Coops chokladpulver med Oboy så vinner ju Coops. Och jämför man snabbkaffe så vinner ICA Basic över alla andra som finns på ICA, men på COOP finns motsvarande prisklass.

Vet inte hur många miljoner jag har sparat på att jämföra priser och handla klokt, men det är åtminstone en.
Alldeles säkert blir det ganska mycket mer om man räknar in ALLT jag handlat till mig och min familj.

Det är tyvärr så det ofta fungerar när man behöver söka hjälp. När alla reserver är använda är man enormt sårbar för ev. förseningar av den lilla ersättning man får. och söker man försörjningsstöd är det inte säkert att man blir beviljad direkt utan man kan få överklaga och det hinner gå veckor innan man har några pengar. har man väl börjat halka efter ekonomiskt kan det vara omöjligt att ta sig upp igen.

När jag hade det som värst var jag tvungen att ensam pulsa genom snön, med en fullpackad skev och knagglig dramaten, en kasse ytterligare ovanpå, ganska tung handväska med allt nödvändigt, och minst två kassar till. Varje eller varannan vecka på tåg, upp och nerför trappor till och från station, halt och osandat, blåsigt och stressigt. Urusel kollektivtrafik. Jag har slitit ut tre dramaten på 3 1/2 år.
Jag avsatte alltid en halv dag för att handla mat. 3-4 timmar. Sedan skulle allt upp när man kom hem också. Puh!
Vet inte hur många gånger jag ringde till SL och klagade på de livsfarligt hala trapporna ner till perrongen.
Jag hade alltid muskelvärk i flera dagar efter varje inköpsrunda. Jag svor och grät när jag stretade och drog. Och då har jag redan från början en förstörd hållning och dålig rygg.

Tack och lov har jag löst mina problem med att inte kunna ta mig dit jag måste, vid de tider jag måste. Det var till exempel alltid ett stort pussel för att få en lämplig läkartid som passade med tågets tidtabell.
Tack och lov har vi två butiker ICA och COOP nära varandra där man kan plocka godbitarna från varje butik, där kort datum gör att man kan göra riktiga fynd och är man medlem finns det alltid extra bra priser.
Att vara ensam är betydligt dyrare än att vara fler som äter i familjen. Per person blir matkostnaden mycket högre för ett ensamhushåll.
Jag bor på landet och min närmaste ort där jg handlar är inte stor. Men det finns Sveriges största utbud av ekologisk och kravmärkt mat. Det är dyrt även här fast det produceras bara några kilometer bort, och värre lär det vara ändå längre bort. Det enda jag alltid köper kravmärkt är mjölk och a-fil. Och om det är riktigt billigt även olivolja och andra kravmärkta varor. Det händer ju att ICA har veckans ekologiska. Och att det är kort datum på kravmärkt.
Jämför man Coops chokladpulver med Oboy så vinner ju Coops. Och jämför man snabbkaffe så vinner ICA Basic över alla andra som finns på ICA, men på COOP finns motsvarande prisklass.

Vet inte hur många miljoner jag har sparat på att jämföra priser och handla klokt, men det är åtminstone en.
Alldeles säkert blir det ganska mycket mer om man räknar in ALLT jag handlat till mig och min familj.

wall of text