Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Så vad är du det alternativet.
Det är du som påstår att allt som behövs är lite jävlar anamma.
Jag vill veta vad du ska göra med dom som inte har jävlar anamma.
Ska du bortse ifrån dom, tänker du göra det så enkelt för dig?  

Och en sak till det är en gigantisk skillnad på att inget förmå och att inte ha jävlar anamma.

Nu håller vi oss till dom utan jävlar anamma.       

Javisst kan plugga vara praktiskt också men du skrev läsa, alltså förutsätter jag att du menar en högskoleutbildning med teoretiska ämnen.

Fast då krävs ju att du i princip bor hemma annars har man inte råd med kursavgift, böcker, skolmaterial, hyra, räkningar, mat, kläder osv på csn som är runt 8000 om man har lånedel och bidragsdel.

När man går i 9an, ca 15 år, så ska man välja ett gymnasium. Väljer du en yrkesutbildning och inte får jobb inom detta kommer du garanterat få läsa upp ett antal ämnen för att kunna söka in på diverse högskoleutbildningar. Det kan handla om historia, matte B och uppåt, fysik, kemi eller andra kurser som man inte läst under tiden man gått på gymnasiet.
Gymnasiet är 3 år, på 3 år kan mycket ske på arbetsmarknaden och den utbildning som verkade vara ett "säkert kort" kan vara helt obrukbar när man väl är ute på arbetsmarknaden. Grundskolan ger ju inte behörighet till högskola och alla väljer inte naturvetenskaplig linje, eller en studieförberedande. Alla får inte sommarjobb, eller extrajobb..... även om man försöker och verkligen letar så finns inte jobb till alla.
För att en person som gått gymnasiet för 5 år sedan krävs idag att denne läser upp historia för att komma in på tex polishögskolan. För att kunna läsa upp detta måste man få beviljat från kommunen att läsa detta eller betala själv. Att betala själv är inte billigt.... En person på 15 år har oftast ganska svårt att veta var man vill i livet, vad man ska läsa efter gymnasiet och vad man sedan ska jobba med. Det är inte konstigt att unga mår dåligt då de utsätts för dessa krav, du ska ha hela din framtid planerad vid 16 års ålder annars har du inte tagit ansvar för din kommande inkomst.
Och de med koncentrationssvårigheter då? De som hade kämpigt nog på högstadiet att få godkänt, de som inte kom in på sin planerade gymnasieutbildning, de som sedan iaf klarade sin gymnasieutbildning men gick miste om den högskolebehörighet de tänkt sig, de som blev sjuka under studieperioden och fick sämre betyg, de som hade det svårt i skolan men inte visste varför, de som ständigt kämpar med sitt psyke som av olika anledningar är totalt knäckt, ska dom hållas till svars för att de inte planerade sin framtid tillräckligt bra och inte försökte tillräckligt hårt när de var 15-16 år gamla?

Det var ju det vi pratade om, folk som går på soc av olika anledningar eller är arbetslösa. Det var väl dom du tyckte skulle läsa något?

Och när det kommer till alla utbildningar är det inte säker man kommer in. Alla har inte samma förutsättningar till att läsa heller, vissa är mer praktiskt lagda, andra mer teoretiskt.
Mer ansvar och mindre flum, hur tänkte du nu? Är alla som inte kommer in på utbildningar, valt fel program till gymnasiet och de som inte får jobb ansvarslösa och flummiga? Vilka referensramar har du egentligen?

Det gjorde jag i och för sig inte. Jag fick frågan ang. att det var 18 km till biblioteket, vilket jag besvarade med att jag har valt att bosätta mig längre än 18 km ifrån ett bibliotek men om det valet innebär att jag inte kan tillgodose mina barns behov så får jag välja annorlunda. Generellt, så säger jag att föräldrar ska tillgodose sina barns behov och göra vad som krävs för att kunna göra det. 

 

Hur läser du egentligen? Självklart är det inte barnens fel, därför ska man se till att dert finns vissa regler i samhället innan man skaffar barn. Om nu föräldrarna inte kan leva upp till det men väljer att skaffa barn ändå så får de ta konsekvenserna om det nu går så långt. Varför inte införa "barnkörkort"? Jag tycker inte att alla ska få skaffa barn bäst de vill, inte om de förväntar sig hjälp senare.

Föräldrar som inte kan hantera pengar ska inte få mer bara för det. Som sagt tidigare, går man på soc och har barn så måste man också acceptera att någon annan håller i hushållsbudgeten. Matkuponger istället för pengar för mat. Det finns många lösningar innan det går så långt att man måst omplacera barn. Men om det verkligen är så synd om barnen som ni gärna vill att man ska tycka, bara för att de är "fattiga" så är det ju ingen lösning att samma föräldrar kan fortsätta i samma spår. Barnen mår ju tydligen väldigt dåligt av det om man nu ska tro på det ni påstår.  

Bor alla Sveriges studenter hemma?!!

Sen så visst är det olika med hur pass man är lagd att studera eller inte. Men alla dessa ungdomar som struntar i högstadiet och gymnasiet och tycker att livet är skit eftersom de inte få ett välbetalt programledarjobb när de nu är så duktiga på att missköta skolan till förmån för festande och dagdriveri. Ja då får man bita i det sura äpplet och ta igen det sen.
Jag hjälper hellre de som behöver sochjälp som faktiskt försöker efter bästa förmåga men jag har ingen medkänsla för dom som medvetet väljer att slarva bort sin utbildning. Sen får man vara så hur oförstående om livet som helst när man är 15-16, men man får stå för konsekvenserna senare. Men det är alldeles för många som anser att de inte ska behöva göra det.

Hur gör man för att välja annorlunda när man väl lever på existensminimum?
Hur får man ny bostad, har råd med flytt osv?

Nu menar jag utan att man har anhöriga eller vänner som kan hjälpa till, utan man har bara sin lilla ekonomi att klara det på. 

Man får omprioritera. Behöver man bo t ex närmare "lokalsamhällets resurser" (bibliotek, vårdcentral, förskola, fritids osv.) så får man hitta ett sådant boende. Man får inte bostad - man söker och letar. Precis som alla andra som behöver någonstans att bo. 

Din sista mening tror jag absolut är en grundpelare i varför det ser ut som det gör för många - brist på nätverk. Inte heller det har med pengar att göra, så jag vidhåller att det inte är bristen på kronor och ören som ställer till det utan en massa andra faktorer.  

när man ser på "lyxfällan" har de oftast hyfsade inkomster men ändå katastrofal ekonomi och en massa skulder, jag brukade titta förut just i början och skratta att de har så mycket och klarar sig inte på det. I familjer med missbruk skulle matkuponger kunna vara en lösning, också ge barn alla kläder de behöver från begagnade affärer som Röda Korset och ge familjer begagnade datorer som inte går att sälja och ingen vill ha, risken men att ge kuponger för nya kläder och datorer att de säljer de sakerna och får knark/alkohol för pengarna

Just det, du har inte skrivit något, ingen lösning har du. Det där var ett exempel. Du bara sågar andras förslag med känslomässiga argument. Känslor mättar inte och de gör inte heller barn mer bemedlade. Så hur tänkte du där? Låt få ett seriöst svar då.

  Det var en allvarligt ställd fråga. Hur exakt tror du att folk ska kunna få extra pengar i.o.m. att vissa inte kan hantera de pengarna de får? Var ska de pengarna tas ifrån? Min lön? Någons pension? Ska vi höja pensionsåldern till 80 så att vi är säkra på att så många som möjligt dör innan de hinner använda sina pensionspengar? Så, hur tänker du, mer konkret, praktiskt och inte baserat på känslor? Hur exakt vill du hjälpa de här familjerna där samma summa inte räcker som en annan familj t.o.m. kan lägga undan pengar av?

Det verkar som du förutsätter att alla barn som är fattiga är födda av unga socialbidragstagare som egentligen inte skulle skaffat barn?
Många av de fattiga familjerna är faktiskt vanliga Svenssons som pga skilsmässa, arbetslöshet, sjukdom eller annat blivit fattiga, människor som tidigare haft relativt låga löner.

Sedan kan jag hålla med dig om att de där som skaffar barn i ung ålder utan arbete borde ha vett att vänta, idiotiskt att starta familj när man är bidragsberoende. Blir ju inte precis lättare att förändra situationen efter att man även skaffat barn.