• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym (insatt)
    Anonym (Hårda nypor) skrev 2012-03-11 12:54:06 följande:
    Det här är riktigt rolig läsning. Alla som kritiserar Bo Edvardsson för hans granskningar är personer som har skäl att känna sig träffade. Det har skrivits om att det krävs att mman ska vara en övermänniska för att undgå hans kritik mm. Det räcker så bra med att vara ärlig och inte förvränga utredningarna för att hamna på "godkänt". Det påstås också i ett inlägg att han tar flera tusen för en granskning. Han skor sig enligt "insatt" på människor som mår dåligt. Jag har själv anlitat honom till att granska en partisk utredning, och det var inte tal om LVU. Han gör detta främst som forkning. Och till alla som nu misstror det jag har skrivit kan jag även meddela att jag inte ens betalade för portot när han skickade sin granskning till mig. Han var tydlig med att han inte har åsikter om sakfrågan, vem som har rätt eller fel utan bedömer utredningen ur kritisk vetenskaplig grund beträffande metodiken. Tydligen är det så att alla soc-älskare här på FL inte tål att höra att det är viktigt med källkritik, att få bemöta anklagelser, rimligt säkerställande av uppgifter mm. Det är som vanligt "tycka , känna , tro" mentalitet som styr utredningsarbetet. Jag har själv sett stycken i utredningen som består av fragmenta av vad anmälaren skrev, sammansatt med fragment av läkareutlåtande. Resultatet blev en helt ny betydelse som passade utredaren. Det fanns inga händelser att hänvisa till, utan hela anmälan består av "vi upplever mm" Ingen specifik uppgiftslämnare finns utan det står "personalen" Dom använde stort utrymme till att tala om hur stor kunskap om barn dom har (12 rader). Bo Edvardsson påpekade att det inte räcker med en massa osammanhängande prat, och underkände dels anmälan och även utredningen som bara strävade efter att ge anmälaren rätt. Allt som vi sade i intervjuer har klippt om, uppgifter från läkare som styrker vad vi sagt ändrades till att det var vi som påstod. Utredningen var så usel och partisk att jag först fick ett skratt anfall och fick vänta ett par dagar innan jag läste igenom den systematiskt. Advokaten jag pratade med under utredningens gång log och sade bara att han skulle "älska att gå till rätten med våra intyg" Nåväl utredaren försökte så mycket hon kunde att misskreditera oss. Nu efterår kan jag bara le åt hennes patetiska försök.    
    Försök? Det var alltså en utredning som i förlängningen inte höll? Det är väl ett exempel på att kontrollstationerna fungerade?  

    Citat: "Dom använde stort utrymme till att tala om hur stor kunskap om barn dom har (12 rader)."

    Hur många SIDOR med sina meriter uppradade bifogade Bo Edvardsson till utlåtandet? De brukar inte vara få ....    
  • Anonym (Signaturen)
    Anonym (Enmamma) skrev 2012-03-11 13:21:44 följande:
    Något jag faktiskt finner oroande är att inte nämnde männen som tar beslut i rättsal ser att mycket i texter är ihop klippt och osammanhängande? Dom borde ju också även se om det är en oengagerad advokat som försvarar b.la barn eller föräldrar? Eller är dom blinda där uppe?
    Nämnden består av vanliga politiker från din stad, om det är en liten stad är de oftast vänner med folket som jobbar på socialen. De har ingen som helst utbildning utan kan vara vilken vanlig fabriksarbetare som helst!
  • Anonym (Signaturen)
    Anonym skrev 2012-03-11 11:50:41 följande:
    Så du menar alltså att Socialstyrelsens handläggare är jäviga, att de granskar ärenden som de själva handlagt en gång i tiden.
    Var har du fått denna information ifrån? 
    Om de granskar sina egna ärenden har jag ingen aning om, men att det förekommer att de granskar kontor som de själva jobbat på vet jag!
  • Chianti
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-11 13:48:49 följande:
    Nämnden består av vanliga politiker från din stad, om det är en liten stad är de oftast vänner med folket som jobbar på socialen. De har ingen som helst utbildning utan kan vara vilken vanlig fabriksarbetare som helst!
    Finns inga länsrätter i småstäder.
    Min egen variant av babystepsen: www.familjeliv.se/Bloggar-9-38/b128698.html
  • Anonym
    Chianti skrev 2012-03-11 14:02:59 följande:
    Finns inga länsrätter i småstäder.
    Det har du rätt i finns ju ett skäl att det heter Länsrätten.
  • Anonym
    Chianti skrev 2012-03-11 14:02:59 följande:
    Finns inga länsrätter i småstäder.

    Signaturen tror  jag pratar om socialnämnden som fattar beslut om tillfällig LVU som sedan förvaltningsrätten(tidigare länsrätten) fattar beslut om den godkänns eller inte.
  • Anonym

    Det är fortfarande så att det omhändertas endast omkring 460 barn mellan 0-6 år per år att jämföra med hur många barn det finns i den åldersgruppen vilket är 730 000, procentuellt är det mycket lite.

  • Anonym (Enmamma)
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-11 13:48:49 följande:
    Nämnden består av vanliga politiker från din stad, om det är en liten stad är de oftast vänner med folket som jobbar på socialen. De har ingen som helst utbildning utan kan vara vilken vanlig fabriksarbetare som helst!
    Va? Om man åker till ex kammarrätten i Jönköping och man bor i Motala så är det nog inga vänner.
    Det är ju just därför jag undrar om dom är blinda för dom lär ju ha sätt ett par domar under sina liv? Eller?
  • Anonym
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-11 13:49:30 följande:
    Om de granskar sina egna ärenden har jag ingen aning om, men att det förekommer att de granskar kontor som de själva jobbat på vet jag!

    Skulle det vara bättre om alla som arbetade på socialstyrelsen var 23-åringar som nyss gå ut socionomprogrammet och endast har sommarjobb som arbetslivserfarenhet?
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version