Nån mer som är/ varit rädd för detta? Inget annat när det gäller förlossningen rör mig i ryggen men jag överväger tom att kräva ett kejsarsnitt istället då jag är livrädd för att spricka..
Hur gjorde ni för att komma över eran rädsla?
Min barnmorska ler mest och förklarar att det är nått alla är "lite skraja för" men jag är inte lite skraj, jag är livrädd!
Köp olja och smörj så kanske litet mentalt hinder övervinns.
Tänk även på detta: spricker du normalt så läker det superfort (man jmf köttet där nere med det vid munnen, om du får en liten spricka på läppen brukar den läka på dagen) medans ett kejsarsnitt tar mycket längre tid att läka, du får bara lyfta barnet och det är ju en bukoperation.
Jag vet vad du menar. Jag är också skiträdd för att spricka men har accepterat att man mer eller mindre spricker lite vid en förlossning. Jag kan ta det, det tillhör. Däremot vill jag inte spricka hela jäkla vägen, för det tillhör inte >< Som tur är, så är det hyfsat ovanligt.
Jag har väl inte "kommit över" någon rädsla, men jag har accepterat den :) Får hoppas att de på förlossningen respekterar mina rädslor och hjälper mig så gott de kan så att jag spricker så lite som möjligt.
Jag väntar första barnet o är också rädd för detta. Jag läste den här:
(Kopiera hela länken o klistra in den i ett nytt fönster)
https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:FIAKf0HrwqQJ:portal.omv.lu.se/publicfiles/samarbetsorgan/nordejordemodern/studentrapporter/MariaochCathrine.pdf+perinealskydd&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESgWsUp1sQJjMINZ_-6vOm_W7ANQlQIl3t0A0kEqIygMALGXTPBEq3-jd_NesWqyQ5m8Xa7xCqFa6jFRN1on1123mPuFrNhS7M-US3bR-s3pPN3Y2yFNK771WrAamsMCp9eu-IrX&sig=AHIEtbS5hohg0V6MIPAR3uGAlmKnlIgCoA&pli=1
Speciellt avdelningen bakgrund/riskfaktorer - det lugnade mig jättemycket!
Är bara i v 28 men har redan börjat med perinealmassage (finns en speciell olja från Weleda som jag tror heter "mellangårdsolja"). Sen att BM ger perinealskydd under förlossningen ska vara det främsta i mitt förlossningsbrev.
Det finns ju ett uppdrag granskning:
http://svtplay.se/v/2624249/uppdrag_granskning/del_14_av_16_spricka_hela_vagen det var också lugnande att se. Ju mer jag läser på om hur jag kan skydda mig desto bättre!
Ytterligare en sak jag gjorde var att söka bland förlossningsberättelserna här på FL på "sfinkterruptur" och läsa de berättelserna.
Hoppas detta kan lugna dig lika bra som mig!
- majsan
Man behöver inte spricka, jag är en liten tjej 55 kg (inte just nu så här strax efter förlossning :)) 165cm, Är 26 inte för att de kanske spelar roll!! Har fått 3 barn..
1;an 4100g 51 cm
2:an 4350g 51cm
3;an 4850g 55cm
Och jag fick inte ens en skråma på någon av förlossningarna :)
Jag läste på massor om snitt och blev rädd för det istället. Nä men det släppte typ halvvägs genom graviditeten eftersom jag insåg att jag så gärna ville uppleva en vaginal förlossning. Mitt tips är att läsa på om sätt du och barnmorskan kan förhindra att du spricker.
Tack allihopa, ja jag får nog läsa på lite mer men samtidigt som det hjälper så blir jag lite mer nervös..
Jag läste i en förlossningsbok alldeles nyligen att det här med att spricka är någonting många kvinnor är absolut livrädda för, men som händer väldigt många. Det är liksom någonting påtagligt att rikta sin rädsla mot. Jag står inför min andra förlossning och jag var skiträdd att spricka när jag väntade första, nu är jag inte alls rädd. Jag tycker att jag fick väldigt bra hjälp och sprack bara litegrann när de använde sugklockan (och jag kände för övrigt ingenting när jag sprack). Det var bara några stygn, och det kunde jag leva med. 
Tänk på att det är en relativt ovanlig komplikation att spricka från A till C, oroar man sig för det kan man lika gärna oroa sig för en hel del annat som kan hända under en förlossning men som av någon anledning det inte reflekteras över i överhuvudtaget.
Jag skrev i mitt förlossningbrev att jag var väldigt rädd för att spricka och att jag vill att BM skulle guida mig så att huden han med. Jag läste oxå på en hel del och det finns ställningar som minskar riskerna, exempelvis gynställningen. En del rekomenderar att man ska föda stående (ex. på knä i en säng eller på förlossningspall osv) för att tyngdkarften hjälper barnet ut, då hinner inte alltid huden med men om man väljer gynställningen så går det inte så fort och det är lättare att "hålla emot" så huden hinner med.
Jag fick sy 3 stygn, två inuti och ett mellan yttre och inre blygdläppen, detta är inget jag märker av idag och när dom sydde kände jag igenting.
Nu finns det dessutom nåt speciellt grepp som BM kan ta runt öppningen när huvudet kommer som hjälper huden att hålla ihop. Vet dock inte vad det heter.
Jag kommer skriva ungefär likadan denna gången, det får hellre ta några minuter extra så kropp och hud hinner med än att barnet kommer fort och jag får skador som tar långtid att läka.
Läs på och kolla vilka metoder det finns för att förhindra att du spricker. Berätta för din barnmorska att du vill att de använder sig av detta för att du är så rädd att spricka.
Min barnmorska höll emot med en varm handduk när min sons huvud var på väg ut, för att han inte skulle ploppa ut för fort, utan ge huden några extra sekunder på sig att töjas ut.
Jag sprack en bit bakåt samt fick en bristning inuti slidan. Men det kändes inte alls konstigt nog Barnmorskan sa att dels gör värkarna ont och man anstränger sig som fan, plus att barnets huvud har tryckt neråt så länge att man tappar känslen lite. Hur som helst, de sydde ihop mig, vilket inte heller kändes alls.
Stygnen försvann av sig själva, och det läkte på nolltid. Tror jag var helt läkt och återställd efter 2-3 veckor. Ja, förutom vikten då 
Med bada barnen sprack jag en hel del och fick bristningar inne i och syddes med en herrans massa stygn. Men grejen är att man inte märker att man spricker för det gör ju redan sa in i h****te ont av värkar etc. Och när väl förlossningen var över och man hade lappat ihop mig märkte jag inte särskilt mycket alls av det där. Jag kunde sitta nagorlunda bra med en gang och tyckte inte alls att det var sa farligt.
Till skillnad fran de stackars mammorna med kjejsarsnitt som inte kan ga, bära, sitta eller skratta pa flera veckor... Nej tack! Da tar jag hellre nagra stygn i underlivet som man inte märker sa mycket av.