Nån mer som är/ varit rädd för detta? Inget annat när det gäller förlossningen rör mig i ryggen men jag överväger tom att kräva ett kejsarsnitt istället då jag är livrädd för att spricka..
Hur gjorde ni för att komma över eran rädsla?
Min barnmorska ler mest och förklarar att det är nått alla är "lite skraja för" men jag är inte lite skraj, jag är livrädd!
Är det vanligt alltså?
Ts, jag var tvungen att göra kejsarsnitt på grund av allvarlig havandeskapsförgiftning.
Sex veckor efter har jag fortfarande, trots upprepade penicillinkurer, infektion i snittet och blod kvar i livmodern som jag måste läggas in för att skrapa bort.
Så kejsarsnitt behöver inte vara ett bättre alternativ!
Mest rädd för det efter att man spruckit tror jag!
Ska kolla detta med handgreppet osv och kräva att dom gör allt dom kan för att undvika bristningar..
Skriv att du vill att BM använder sig av pirenealskydd och varma handdukar.
Jag sprack lite med sonen och fick sy 7 yttre, flert. inre men det kändes inte.
Jag var livrädd precis som du, låg och grät nätterna igenom för jag var så rädd..men även fast jag sprack lite skulle jag göra om det 1000 ggr till!
Det känns som att man spricker överallt tyckte jag men det behöver man inte göra.
Att sy stcktes lite men jag hade skrivit att jag ville ha sonen hos mig för att kunna tänka på något annat och det gick jätte bra Sved gjorde det i cirka 1,5 vecka så duschen var ens bästa vän, men jag längtar tom. till nästa gång 
All lycka till!
Jag vågar lova att ALLA BM i Sverige idag använder perinealskydd - alltså håller emot och hjälper barnet ut så skonsamt som möjligt!
Sen finns det olika grepp, ni som sett uppdrag gransknings reportage såg "den finska metoden", en del BM använder den. Men det var fel i programmet då det verkade som att antingen använder man "den finska metoden" eller ingen metod. Det stämmer alltså inte.
Sen ser vi kvinnor olika ut så klart. Vi har olika lätt för att spricka, och vi föder också olika stora barn som till viss del (dock inte alltid) påverkar.
Det är ju också så att ibland hinner man inte hålla emot så mycket som man skulle vilja, barnets hjärtljud kanske går ner, kvinnan blöder etc. och man måste få ut barnet så fort som möjligt.
De allra flesta får inga besvär av sin bristning. Ofta uppstår en mindre bristning som sys av BM på förlossningsrummet. Samtidigt som du har din bebis på magen och det är ofta gjort ganska snabbt. Större bristningar sys på op och man har bra uppföljning på dessa patienter. Det är SÄLLAN någon har besvär av sin bristning längre tid efter förlossningen.
Att välja snitt pga. rädsla för att brista är nog ingen genväg... snarare tvärtom. Det är ju inte bara ett sår på magen som någon skrev. Det är ju ett sår ända in i livmodern som ska sys och läka. Ett ärr du altid bär med dig med risk för betydligt större komplikationer än vid en vaginal förlossning.