Nån mer som är/ varit rädd för detta? Inget annat när det gäller förlossningen rör mig i ryggen men jag överväger tom att kräva ett kejsarsnitt istället då jag är livrädd för att spricka..
Hur gjorde ni för att komma över eran rädsla?
Min barnmorska ler mest och förklarar att det är nått alla är "lite skraja för" men jag är inte lite skraj, jag är livrädd!
Håller med föregånede inlägg helt! Och dessutom så spricker man nästan bara hela vägen vid komplicerade förlossningar där man får använda tång och klocka, då går det inte att använda perinealskydd tyvärr..så det är inte bm:s fel. Ett ärr från kejsarsnitt är inte att leka med, det tar lång tid att läka, det gör ont och det blir lätt infekterat. Dessutom finns det alltid risker med en till graviditet efter ett snitt.. ärret kan faktiskt spricka vid påfrestningen!
) och hade ingen aning om att det var så illa varken första eller andra gången förrän barnmorskan berättade det. Jag har dessutom kommit undan hyfsat lindrigt utan några större besvär just nu...
På vilket sjukhus använder de inte perinealskydd? Har aldrig hört talas om någon klinik där man avstår detta.
Det är en självklarhet i barnmorskeutbildningen och jag har mycket svårt att tro att någon BM står med händerna på ryggen under förlossningen. Sen finns det ju alltid patienter som vill föda i olika ställningar där barnmorskan inte kommer åt, tex stående.
Men visst det finns alltid undantag, kan ju inte svära på att det inte är så (tyvärr)..... bara svårt att se att någon BM skulle vilja orsaka en bristning med flit.
Det är faktiskt till stor del pga att vi idag väljer att föda i udda ställningar osv som det inte går att använda perinealsktýdd alltid, och man måste ju vara medveten om att det i sig inte betyder att man inte brister, det är bara ett hjälpmedel. Ibland är det så att det inte går bara, men självklart använder de skyddet om det är möjligt..det har kommit fram mkt info i efterhand om programmet på tv, att det är lite missvisande.Det får det lite att låta som att vi i sverige skiter i om folk spricker, och så är det ju verkligen inte. Det händer tyvärr..vi är alla skapta olika, men det är väldigt sällan som man spricker från ystad till haparanda ska ni veta, väldigt väldigt ovanligt! Och en vanlig bristning den läker, precis som ett operationsärr eller vad som helst!
Jag var också livrädd för att spricka å personalen på förlossningen var proffsiga och hjälpte mig för att minimera risken men det slutade ändå men att dom fick lov att klippa för att sonen överhuvudtaget skulle kunna komma ut så jag blev sydd 5 stygn efteråt men har idag inga som helst problem pga det, de syns inte att jag blivit klippt och det läkte snabbt ihop.
Jag var också livrädd för att spricka. Eller inte så mycket för att spricka, men att bli sydd efteråt var min största fasa.
Om det är till någon tröst kan jag säga att jag inte kände alls när jag sprack.
Att bli sydd var däremot ingen angenäm upplevelse och det krävdes 28 stygn innan jag var lappad och klar.
Är dock helt återställd och märker inget alls av att jag skulle ha spruckit eller blivit sydd.
Hej alla!!
Ni bara MÅSTE titta på den här lilla filmen med den prisbelönta barnmorskan Ina May Gaskin!
Hon har enormt stor erfarenhet av naturligt födande och hur man undviker bristningar och andra skador under födseln.
Hon har en teori som hon kallar "Sphinkter Law" som hon berättar om i filmen ovan, och hon berättar så klokt om hur man kan tänka när man föder sitt barn! Det finns många små youtubeklipp med henne, titta runt och bli lika fascinerade som jag är!
Hon har dessutom skrivit en bok "Ina Mays guide to Childbirth" (finns på näthandlar för ca 150 kr) som är helt fantastisk! Alla gravida kvinnor borde läsa den för att få en djupare förståelse för hur man genom att lära sig om hur kvinnors sinnen och kroppar fungerar under födseln kan underlätta både för sig själva och sitt barn 
Titta på filmsnutten och återkom gärna med kommentarer om vad ni tycker!!
Risken minskar om man undviker eda tex. Själv gillade jag inte tanken på det men var inte rädd. Krystade i 3h och fick sys lite efteråt. Men jag kände aldrig att jag sprack eller fick bristningar. Var fullt upptagen med att föda. Det kanske kan vara en liten tröst iaf. Hade inte ont efteråt heller. Har inga men. Så det är inte som det låter att spricka.
Jag var också livrädd för att spricka med dottern. Smärtan var jag inte rädd för, men just att spricka... Dock behövde jag inte sy ett enda stygn, trots att dottern hade handen uppe vid ansiktet när hon kom. Om tre månader ska jag föda vårt andra barn, och jag är lika rädd för att spricka igen... Kommer att skriva det i mitt förlossningsbrev, och sen inte så mycket mer än det. Hoppas verkligen att jag slipper sy nästa gång me, men samtidigt tänker jag att jag säkert kommer få göra det bara för att jag slapp första gången. Falsk trygghet eller nåt sånt. Usch. Enda" trösten" är väl att man inte har så mycket val, vad som än händer. Ungen måste ju ut liksom