Bristningar/spricka

TS, skriv om din rädsla i förlossningsbrevet och be om all hjälp du kan få för att inte spricka, samt be barmorskan lotsa dig genom krystskedet samt när du väl är där, lyssna på barmorskan när hon ber dig trycka på eller hålla emot.
Med mitt första barn blev jag klippt, men 2½ år efter det födde jag först en 4,4 kg kluns och 5 år senare en riktig raketbebis som kom på två krystvärkar, båda helt utan en skråma. Tack vare bra barnmorskor som hjälpte mig. 

Fast nej.
Att ha perinealsmärtor efter att ha spruckit och blivit sydd är vanligt, men övergående, för majoriteten är samlagssmärtorna och perinealsmärtorna övergångna efter ett år, och en faktor som spelar roll för durationen av smärtorna är faktiskt amning (längre amningsperiod = längre besvär). Det är endast ett litet antal kvinnor och då framför allt kvinnor som fått bristningar av grad 3 och grad 4 som får bestående perinealsmärtor/samlagssmärtor. I de undersökningar jag har kikat på har hälften av de förlösta kvinnorna smärtor i perinealområdet åtta veckor efter förlossningen. Sex månader efter förlossningen fanns ingen statistisk skillnad mellan vaginalförlösta och kejsarsnittförlösta kvinnor vad gäller samlagssmärtor. Dina kompisar måste ha haft en jävla otur, rent ut sagt.

Om man får sår, av vilken orsak som helst, får man räkna med tid att läka. En genitalpiercing kan ta, beroende på var den sitter, från fyra veckor upp till tre-fyra månader att läka och det är ett litet ingrepp, ett litet sår att läka. Men när kvinnor föder då ska muffen vara redo för samlag en vecka efter förlossningen?

Ja.
Ja, vi är ju alla olika. Själv är jag livrädd för snitt Iom att det är en stor bukoperation finns risker, värken efter osv. Vet hur ont det är bara efter att gjort tillhål (pukterat en cysta på äggstock). Plus att jag vill komma igång och träna igen. Och iom att det är tredje barnet jag väntar så hoppas jag att de även denna gång kommer ut vaginalt, spricker jag så spricker jag. Gjort det med båda första. Inga komplikationer. Bättre sexliv dock Och lättare få orgasm

Jag var också livrädd för att spricka. Jag sprack mycket i underlivet när jag födde, upp i slidan o blygdläpparna sprack men BM sydde ju ihop allt, det gjorde skitont i 2 veckor men sen blev allt som vanligt o jag har också lättare att få orgasm nu, vet inte vade det beror på :) Jag sprack dock aldrig ner till ändtarmen så jag behövde aldrig opereras.

Ja en vän till mig fick inte skaffa fler barn efter 3:e kejsarsnittet.

Klart att du får ett ärr på livmordern, de skär ju upp den när de ska ta ut bebisen. 

Jag fick en "partiell sfinkterruptur av grad tre" vid min förlossning. Jag vet att många får stora problem på olika sätt, men min bristning kanske var en lätt grad tre? I alla fall:
- Jag kände inte när jag fick bristningen,
- Jag hade tidigare tänkt mig att bristning innebär att huden spricker, alltså på "utsidan" av underlivet. Min bristning var dock helt "invändig" så jag hade inga utvändiga stygn som skavde, jag märkte inte alls av att det fanns ett sår.
- Jag hade ont i ca två veckor men efter det inga problem. (Jag undrar dock hur länge man har ont där nere efter en vanlig vaginal förlossning utan bristning? Då tänkte jag att det var normalt, att alla har ont ett tag.)  

När jag skulle sätta in en spiral några månader senare:

Barnmorskan: - Är din son förlöst med kejsarsnitt?
Jag: - Nej
BM: - Men då gjorde han i alla fall ingen åverkan på vägen ut.
Jag: -Eh, jo, en partiell sfinkterruptur av grad tre!
BM: - Där ser man, de är riktigt duktiga på att sy nu för tiden! Det syns inte ett spår!

Det kändes väldigt skönt att höra, själv har man ju lite svårt att avgöra den saken.

Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget. Kanske bara säga att det kan bli riktigt bra igen efteråt också

Du skriver så bra som vanligt.  

Jag läste boken Föda utan rädsla. Den hjälpte mig enormt. I den skriver hon ett avsnitt om hur slidan fungerar vid förlossningen och det hjälpte mig mycket för att känna mig tryggare.

Jag smorde och masserade även underlivet/mellangården med Weledas förberedelseolja ett tag innan förlossningen.

Min barnmorska var jättebra, krystskedet skedde lugnt och jag hann med och kunde slappna av. Just krystekedet var nog det som var mest positivt med hela förlossningen, för då kunde jag själv göra något och jag visste att jag snart var i mål. Barnmorskan hade nog trixat en del innan också om jag inte minns fel, smort in, masserat och grejat och så höll hon emot lite för att inte sonen skulle komma ut för snabbt. Jag sprack ingenting.

Jag hade tänkt att jag skulle sitta/stå och föda, men barnmorskan sa bestämt att jag skulle ligga ner för att annars skulle jag spruckit pga av att förlossningsskedet skulle gått för snabbt. Jag litade på henne. Jag fick tom. ligga på alla fyra med rumpan högt ett tag för att inte förlossningsskedet skulle gå för snabbt. Konstigt ändå.. för jag tyckte att det gick allt annat än snabbt.

Jag förberedde mig inte på något sätt innan förlossningen. Läste lite forum här inne och annat på internet. 
Står både bra berättelser och skräckberättelser. Du väljer sj vad du lyssnar på och vad du tar till dig.
Jag vet att det var mer lugnande för mig att få höra "worst-case" berättelser, så jag skulle vara förberedd liksom. Men om du blir för orolig så, skit i att läsa det. haha 

Mitt tips är att ta förlossningen som det kommer och att lyssna på BM (och ev. läkare) dom vet vad dom håller på med. Alla är så himla olika, graviditeterna är olika och framförallt förlossningarna..

Jag hade lustgas under krystvärkarna. I själva arbetet innan så testade jag akupunktur (funkade sådär för mig) och tens (tyckte jag var as bra!).
Jag fick en liten bristning som inte ens kändes efter när jag kissade :)      

så även om ma vill föda vaginalt o det råkar bli snitt så kanske man inte kan skaffa fler sen....nu blev jag orolig Är det vanligt alltså?