Nån mer som är/ varit rädd för detta? Inget annat när det gäller förlossningen rör mig i ryggen men jag överväger tom att kräva ett kejsarsnitt istället då jag är livrädd för att spricka..
Hur gjorde ni för att komma över eran rädsla?
Min barnmorska ler mest och förklarar att det är nått alla är "lite skraja för" men jag är inte lite skraj, jag är livrädd!
Jag fick en buksnittsoperation under graviditeten och sprack litegrann under förlossningen.
Av dessa två var operationen hundra gånger värre, allt gjorde ont efteråt. Sprack bara lite eftersom BM höll emot och det läkte fort (jag var också rädd för att spricka). Två små stygn blev det och allt har läkt superfint.
Jag kan inte säga så mycket om att spricka egentligen, mig klippte de. Men det kan faktiskt vara ett alternativ också för att minska risken att det spricker all världens väg för att säga det så.
Jag väntade tvillingar och här hade de som rutin att alltid klippa lite då just ifall det skulle vara problem att få ut tvåan och att minska riskerna att spricka om de behövde "in" och hjälpa till.
Och jag kan säga att jag kände inte av alls att de klippte, var fullt upptagen av att sköta mitt för att säga det så och hade liksom inte riktigt tid att tänka på det.
Men kan även vara ett tips att prata med BM innan förlossning, då den BM på förlossning som kommer medverka, dvs om ni hinner och det inte blir bråttom när ni kommer in, men höra vad de kommer göra om du skulle spricka, vad de gör för att förhindra det och att de liksom guidar dig igenom varje litet steg de tar. De gjorde de för mig och det hjälpte mig för rädslan,
Hmm just att sy och så i underlivet ökar ju riskerna rejält för at få bestående men i framtiden i underlivet. Hellre lite känselbortfall på magen efter kejsarsnittet än känselbortfall, samlagssmärta osv i underlivet.
Nu finns det dessutom nåt speciellt grepp som BM kan ta runt öppningen när huvudet kommer som hjälper huden att hålla ihop. Vet dock inte vad det heter.
