Maramina skrev 2012-10-14 13:12:39 följande:
Skönt att läsa at du ändå tycker att det är ok att skaffa barn först efter det man pluggat färdigt. Känner ibland att man som 30+ ses ned på, särskilt om man just valt att skaffa barn först efter avslutade studier och med ett fast, bra, hyfsat välbetalt jobb (eller om man är tex lärare eller jobbar inom vården eller liknande bra, men dåligt betalt jobb). Eller valt och valt... Inte varit mogen kanske man snarare ska söga och för oss har det inte varit rätt tidigare. Vi har känt att vi har velat känna oss trygga i vardagsbekymren (som tex ekonomi) innan vi skaffade barn. Och det har ju varit fördel att vi bodde i samma stad, och det inte bara på helgerna (jag veckopendlade till mitt jobb under några år) när vi sedan fick dottern.
Detta är ju något som varit rätt för oss, att andra gör annorlunda är upp till dom. Jag tycker att alla ska få göra som de vill, utan att bli dömda. Vi prioriterar alla olika, vi ser olika saker som viktiga. Och så länge var och en sedan gör sitt bästa för att acceptera även de negativa sidorna som ens val kan medföra i form av tex ekonomi, möjlighet att skaffa flera barn, eller vad det nu kan vara så får de göra som de vill. Vi vet ju tex att tiden inte räcker till att få så många barn till. Kanske blir det inga fler öht. Men vi är ändå nöjda med vårt val att vänta. Inte bara på grund av ekonomi, även om det känns skönt att veta att vi tycker om vårt boende, ett hus, som är vårt. Att vi bor i en kommun med lite bättre ekonomi och att barnomsorg och skolor i området är bra. Att vi bor i ett område som vi kan känna oss trygga att släppa ut vårt barn i och att vi kan känna oss trygga även ekonomiskt om en av oss skulle bli arbetslös och den andre lpngtidssjukskriven och inkomsterna skulle sjunka drastiskt.
Så tack för att du verkar förstå även oss som har välbetalda jobb efter studier, och förstår att även vi kan ge barn kärlek
Stor kram till er alla, oavsett ålder, kön eller annat oväsentligt! Alla gör vi vårt allra bästa efter våra egna förutsättningar! Och alla är vi värda att få små bebisar inom kort!
Självklart förstår jag också att ni valt den vägen! Jag tycker att alla vägar är rätt, så länge man känner att det är rätt för en själv. Det viktiga är att man är beredd att ge barnet/barnen all kärlek och tid som de behöver. Ibland önskar jag att jag hade möjligheten att göra som ni gjort: att vänta och göra klart utbildning först. Nu har jag inte den biologiska tiden på min sida och vi väljer att försöka som tokar redan nu. Vi vill dessutom gärna ha fler än ett barn. Och jag känner mig trygg i att vi kommer kunna erbjuda våra barn det som är viktigt. Och rent ekonomiskt så sitter vi faktiskt inte så dåligt till, trots att vi är studenter. Jag har flera jobb och min utbildning är dessutom snart klar, min sambo plockar ut dubbla magisterexamens efter den här terminen så jobb kommer inte bli några problem. Jag själv har alltid lyckats hantera min ekonomi på ett bra sätt, oavsett om jag pluggat eller jobbat och det kommer egentligen bara vara under första året som jag inte har en heltidsinkomst, men jag ska försöka plugga samtidigt, även om det kommer bebis. Kanske på halvfart i alla fall. Jag har bara en termin kvar efter denna, sedan har jag också dubbla examen. Ja, om det nu inte blir tvillingar eller trillingar denna gång, hehe... för jag har ju trots allt tre ägg där inne som kanske blivit befruktade.
Vilket som så oroar jag mig inte, för så länge man samarbetar och älskar så går allt!
Så jag förstår både de som väntar några år, och de som får barn samtidigt som de gör klart sin utbildning. Så länge man väljer det som passar en själv bäst så tror jag inte att det finns några fel. :)
