• minneli

    Var på rul igår och fick ett tungt besked

    Igår var jag och min sambo på rul. Jag hade självklart räknat ner till den dagen och var jätteglad. Läkaren berättade att bf datumet var 8 januari, det är mammas födelsedag, så det var ju extra roligt. Speciellt eftersom vår dotter kom på min sambons farmors födelsedag.
    Men sen berättade hon att hon nästan inte såg något fostervatten och förmodligen inga njurar heller. Hon undersökte gång på gång och tillslut beslutades det att vi skulle skickas till Trondheim för en second opinion.  En dag som skulle vara fylld av glädje blev istället en dag fylld av sorg. Jag skulle ju åka hem och sortera bäbiskläder efter ultraljudet, beställa en ståbräda, tänka på namn..

    Idag åkte vi tidigt till Trondheim. Både jag och sambon var helt inställda på att det inte fanns ngt hopp och det sa nästan läkaren igår, men de tar oftast till en second opinion som det kallas. Vi fick träffa en jättebra läkare som också konstaterade att bäbisen inte hade några njurar och att det knappt fanns något fostervatten. Så vi fick rådet att avbryta graviditeten. I norge har de möten och godkänner aborter varje dag med i sverige har de bara sådana möten på fredagar, vilket är helt sjukt! Jag frågade tom om jag fick stanna i norge, då hade man ju sluppit vänta, vänta, och vänta på något så otroligt plågsamt. Efter det ska ju tabletter tas om man ska vänta ännu mera.

    Nu måste jag vänta tills på torsdag för att då träffa kuratorn, sen måste jag vänta tills på fredag för de ska ha sitt sammanträde. 

    Idag är jag i v.19 (18+1) och varje spark är så otroligt jobbig.    
          

  • Svar på tråden Var på rul igår och fick ett tungt besked
  • kantarellkisse

    Och förlåt TS för att jag nu snor och förklarar i din tråd...

  • minneli
    kantarellkisse skrev 2011-08-12 23:03:23 följande:
    Och förlåt TS för att jag nu snor och förklarar i din tråd...

    Du behöver absolut inte be om ursäkt, utan tack för att du gör det!
    Är inte i den positionen just nu att jag ens skulle orka försvara något som jag inte direkt har valt att göra heller. 
  • murklansmamma

    Skickar en miljon kramar o beklagar verkligen sorgen!!!!!! stackars, stackars er!!!!!


    Stolt mamma till Oliver -94, Phelix -96, Mattheo -08, Leon -10 o bebis ca 111122
  • J N
    minneli skrev 2011-08-09 20:46:26 följande:
    Igår var jag och min sambo på rul. Jag hade självklart räknat ner till den dagen och var jätteglad. Läkaren berättade att bf datumet var 8 januari, det är mammas födelsedag, så det var ju extra roligt. Speciellt eftersom vår dotter kom på min sambons farmors födelsedag.
    Men sen berättade hon att hon nästan inte såg något fostervatten och förmodligen inga njurar heller. Hon undersökte gång på gång och tillslut beslutades det att vi skulle skickas till Trondheim för en second opinion.  En dag som skulle vara fylld av glädje blev istället en dag fylld av sorg. Jag skulle ju åka hem och sortera bäbiskläder efter ultraljudet, beställa en ståbräda, tänka på namn..

    Idag åkte vi tidigt till Trondheim. Både jag och sambon var helt inställda på att det inte fanns ngt hopp och det sa nästan läkaren igår, men de tar oftast till en second opinion som det kallas. Vi fick träffa en jättebra läkare som också konstaterade att bäbisen inte hade några njurar och att det knappt fanns något fostervatten. Så vi fick rådet att avbryta graviditeten. I norge har de möten och godkänner aborter varje dag med i sverige har de bara sådana möten på fredagar, vilket är helt sjukt! Jag frågade tom om jag fick stanna i norge, då hade man ju sluppit vänta, vänta, och vänta på något så otroligt plågsamt. Efter det ska ju tabletter tas om man ska vänta ännu mera.

    Nu måste jag vänta tills på torsdag för att då träffa kuratorn, sen måste jag vänta tills på fredag för de ska ha sitt sammanträde. 

    Idag är jag i v.19 (18+1) och varje spark är så otroligt jobbig.    
    Jag beklagar er sorg! Jag och min sambo gick igenom exakt samma sak. Vi var på RUL den 25 februari. Blev vidareskickade till läkare .. Inget fostervatten.. Inga njurar.. Den 21/3 födde jag fram våran son i v 22... Det var det värsta jag varit med om och det är fortfarande tungt.
    Nu är vi gravida igen och vi hoppas att allt ska gå bra den här gången!
    Du kan inboxa mig om du vill prata eller bara skriva av dig.
    Kram
    Nathalia 2003 ♥Izadora 2006 ♥Daniella 2007♥Nicolas*2011-2011♥
  • Yenealems mamma
    kantarellkisse skrev 2011-08-12 22:42:06 följande:
    Barnet kommer att dö av att placenta slutar fungera efter den första tabletten, något som inte ska vara smärtsamt nej. Därefter kommer barnet att födas dött till föräldrar som älskar och har längtat efter det.

    ****
    Bara en liten rättelse till det där: Barnet dör inte av tabletterna, utan av sammandragningarna. Jag kände då min dotter dog - en timme före hon kom ut och fem timmar efter den första tabletten den dagen. Den första tabletten som hindrar att graviditeten fortgår tog jag ett dygn tidigare. Huruvida barnet har ont är en svår fråga. Det behövs nog forskning kring det, men jag antar att det har ont i någon mån i alla fall av sammandragningar som är för starka för den i det utvecklingsskedet. Foster som är 20 veckor eller mera kan ännu leva någon minut efter förlossningen. Så här förklarade genetikern, läkaren och barnmorskan för mig, för jag frågade dem alla i tur och ordning.
  • kantarellkisse
    Yenealems mamma skrev 2011-08-14 10:53:43 följande:
    Nej, du har rätt. Ibland dör inte barnet förrän vid sammandragningarna. Och i extrema undantagsfall lever barnen efter förlossningen - ibland så tidigt som vecka 18. Det är dock väldigt ovanligt (dock inte lika ovanligt att barnet lever när sammandragningarna startar). Meningen är dock att barnet ska dö av de första tabletterna. Inte av att tabletterna i sig är giftiga utan för att placenta slutar fungera. Man har diskuterat att injicera barnet direkt med något som får det att avlida i livmodern (man kan inte ge mamman något som får barnet att dö, då skadas ju mamman också) men hittills inte gjort det, så som jag förstått det för att barnet definitivt skulle känna sticksmärta vid den åldern och för att det ökar risken för mamman.

    Du har rätt i att det behövs mer forskning på vad barn känner i livmodern, hittills tror man inte att barnen känner så mycket av att placenta slutar fungera eller sina funktionshinder - det blir en långsam insomning. Däremot känner förmodligen alla levande barn av en förlossning. Oavsett ålder.
  • minneli

    Nu har mamma och pappa varit och hämtat vår dotter eftersom vi ska in på förlossningen tidigt imorgon. Känns helt overkligt, kan verkligen inte förstå vad som kommer att hända imorgon!

  • mamma2kids

    finner inga ord.massa strykekramar

Svar på tråden Var på rul igår och fick ett tungt besked