Var på rul igår och fick ett tungt besked

Vår dotter föddes 22/3 och jag +:ade 12/6 men fick MF ( andra försöket) men fick plus igen nästa månad 12/7 och är i v.9 imorgon. Inboxar dig så kan jag berätta mer där, vill inte skriva allt öppet.

Nu ringde de från sjukhuset. Jag ska få komma in och hämta tabletterna idag. Jag ska ta dem imorgon och så får jag åka in på måndag och föda. En dag mindre att vänta iaf.

De kunde fixa fotavtryck iaf.

Vet bara inte hur man ska orka ta tabletterna imorgon.     

Åh... Jag har inga svar, inga svar på hur... Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag överlevde den där dagen, och då slapp jag ju trots allt att ta de första tabletterna. Men underbart att de kan fixa fotavtryck, det är vad jag saknar allra allra mest (och ibland drömmer jag om att jag får göra om förlossningen och har dem). Jag tänker på dig imorgon och på måndag och hoppas att det ändå ska kunna bli minnen ni kan ha kvar med värme om än också med tårar.

Du har ju faktiskt inget riktigt val. Det skulle ju inte vara ett dugg bättre för er ängel att leva en månad eller två till i din livmoder, det vore ju bara värre för honom eller henne. Så tänkte jag när jag tog tabletterna. Och så tog jag sömntabletter när jag kom hem, för jag stod faktiskt inte ut med att vara vaken. Be att de ger dig ett par stycken om du känner att du skulle vilja ha det.

Fotavtryck, foton och att lägga med filt är otroligt viktigt. Ni låter helt inställda på att ta vara på stunden efteråt, och det är det bästa man kan göra, tror jag.

Sedan vill jag bara säga att man mår bättre till slut. Ni har ju redan en dotter såg jag, och hon kommer att hjälpa er, och ni henne i sorgen. Jag avbröt för ett och ett halvt år sedan, och idag skulle jag säga att jag är en rätt lycklig människa, även om jag fortfarande gråter över mina änglar nästan varje dag, vid något tillfälle. Det är en sån stor sorg, men det påverkar inte hela mitt mående längre, om du förstår hur jag menar? Man kommer dit, även om det tar tid. Lång tid.

Styrkekramar!

Nu har jag hämtat tabletten. Jag ska ta den när jag äter lunch imorgon. På måndagmorgon vid 7 är det dags. Jag trodde jag skulle få föda på gynavdelningen, men det blir på förlossningen om inte det är fullt där. Lite grymt att få vara på förlossningen och höra barnskrik.

  

Vi födde på specen och hörde absolut inga barnskrik.

Jag skulle istället säga att det är bra även om jag också tyckte det var grymt först. Fast jag var också på specen. Sedan bytte jag ju avdelning vid lunch och jag måste säga att d var en oerhört skillnad mellan avdelningarna. På förlossningen hade de ett helt annat tänk om detta som mitt barn, kunde möta min oerhörda sorg på ett annat sätt. Och jag kan slå vad om att jag haft bättre foton och fotavtryck om jag varit kvar. På gyn var de snälla och bra, men en helt annan syn på vad jag gjorde där. En abort helt enkelt. De försökte minimera hur många som hade kontakt med mig och att de som träffade mig visste att jag gjort äggdonation och det var mycket osäkert om jag skulle bli gravid igen - men att jag ville skapa minnen av honom var de inte alls lika medvetna om... Dessutom var det en annan sköterska inne när jag paniklarmade pga smärtan och lyckades säga de förskräckande orden: "Ja men det är så det blir när man gör abort så sent" - jag är glad att jag var för smärtpåverkad för att helt ta in vad hon sa så att det skulle ha gjort upplevelsen ännu värre än den var. Skulle jag göra det igen skulle jag dock helst få vara på förlossningen hela tiden.

Ja det kanske är bättre på förlossningen? Ska försöka att tänka så, det låter ju så från era erfarenheter. De sa även att förlossningen har ju mkt bättre utrustning.

Känner mig helt utanför mig själv, förstår inte att det är jag just nu som går igenom det här. 

ja gråter floder här för se vad ni går igenom.. lider med er alla.
minneli låter som ni planeray en fin minnestund o massa styrkekramar

Beklagar ett besked som ingen av oss vill gå igenom el tänker att vi ska behöva göra!!!Kramar