Inlägg från: Yenealems mamma |Visa alla inlägg
  • Yenealems mamma

    Var på rul igår och fick ett tungt besked

    En stor kram. Jag vet hur väntan känns. Där jag bor har de sina möten två gånger i veckan, men det som var närmast gick inte för det fanns inga lediga platser på sjukhuset. Jag fick vänta exakt en vecka från beslutet till förlossningen.

    Många styrkekramar inför det hemska som väntar dig. Ett namn är bra. Jag kände åtminstone att min lilla flicka (född i vecka 17+0) var värd ett namn. Hon hade inget så det blev projektnamnet vi gav henne. Det är också lättare att tala om henne nu vi namn än "beibisen som dog". 

  • Yenealems mamma
    kantarellkisse skrev 2011-08-12 22:42:06 följande:
    Barnet kommer att dö av att placenta slutar fungera efter den första tabletten, något som inte ska vara smärtsamt nej. Därefter kommer barnet att födas dött till föräldrar som älskar och har längtat efter det.

    ****
    Bara en liten rättelse till det där: Barnet dör inte av tabletterna, utan av sammandragningarna. Jag kände då min dotter dog - en timme före hon kom ut och fem timmar efter den första tabletten den dagen. Den första tabletten som hindrar att graviditeten fortgår tog jag ett dygn tidigare. Huruvida barnet har ont är en svår fråga. Det behövs nog forskning kring det, men jag antar att det har ont i någon mån i alla fall av sammandragningar som är för starka för den i det utvecklingsskedet. Foster som är 20 veckor eller mera kan ännu leva någon minut efter förlossningen. Så här förklarade genetikern, läkaren och barnmorskan för mig, för jag frågade dem alla i tur och ordning.
  • Yenealems mamma

    Kramar, tänker på er.

  • Yenealems mamma
    Emuz skrev 2011-08-15 12:39:20 följande:
    Jag hoppas att allt går så bra som det bara kan gå för dig idag! tänker på dig, din kille o bebisen! vi gjorde vårt andra UL i fredags och tyvärr kommer även vi avbryta graviditeten. Missade socialstyrelsens möte i fredags, men efter mycket tjat, tårar och en mycket förstående kurator ser vi nu en möjlighet att få socialstyrelsens godkännande tidigare än så. ska till min riktiga kurator alldeles strax och lämna över de papper jag skrev på i fredags så att hon kan faxa in allt som behövs till socialstyrelsen. sedan får jag hoppas att stenen rullar snabbt! vill inte tänka på vad som väntar... har ni som har skrivit på tråden varit överens med era sambos om hur omhändertagandet ska gå till? vi vill inte samma sak och egentligen ser jag inget problem med det. alla måste ju få ha sitt sätt att bearbeta/sörja/förtränga, men jag skulle uppskatta om jag fick höra hur andra par har haft det!? hur era diskussioner har gått... om era killar från början har varit emot att se bebisen, fota m.m. men att sen ha ändrat sig eller andra erfarenheter? nu måste jag rusa iväg så att jag inte blir sen till kuratorn. återkommer!
    Jag var ensam på sjukhuset, min man var utomlands. Han har inte ännu vågat se fotona. Vi har varit överens om allt. Kring det praktiska har jag fattat de flesta besluten, men han ville absolut att barnen också skulle vara med vid gravläggningen av askan och har sagt vad han ville att skulle stå på minnesplattan. Han har helst inte välat diskutera så mycket om alltsammans, han tycker det är för tungt. Men han har nog annars stött mig i att orka med allt annat. Jag går hos psykolog, han går inte.

    Många tänkar och styrkekramar till er.
  • Yenealems mamma

    Till mig sa de att obduktionssvaret kommer efter 3 månader. Men det varierar säkert från ställe till ställe.

    Jag blödde i 1,5 veckor, fick sedan smärtor i magen och korsryggen och livmoderinfektion konstaterades, hamnade in för skrapning. Sen slutade det. Men sen har jag haft blödningar i flera dagar hela tiden med några dagars uppehåll emellan. En vän vars fru fick missfall sa att det för henne tog nästan ett år innan mensen blev normal igen. Jee... 

  • Yenealems mamma

    Kantarellkisse: det låter ju bra så. Jag är nu inne på min andra livmoderinflammation så jag kan inte försöka innan alla kurer är slutätna.

    Idag fick jag meddelande om att jag får obuktionssvaret den 27, alltså 3 månader och en vecka efter avbrytandet. 

  • Yenealems mamma

    kantarellkisse: Oj nej för cellförändringar. De fick väl bort allt?

    Ja, det är så mycket roligare att försöka än att sörja...

    minneli: Vår lilla är i urnelund. På något sätt skönt, en del som är avslutad liksom. Inget vi kan göra för henne nu mera. Nåjo, gå dit på besök och så, men ändå. 

  • Yenealems mamma

    kantarellkisse: Vi bor i Finland. Här är barnens urnelund en liten gräsplätt med en hörna med minnesgrejer och minnesplattor. Så lillan fick en minnesplatta med en vacker text. Man skulle nog ha fått begrava osv men då måste man ordna allt själv. Jag kände bara just då att jag absolut inte har någon extra energi för att börja ordna allt. Och det blev fint så här också. Jag borde nog någon dag fara dit och ta några bilder.

    Jag tänker på dig och mimmeli inför svaren. Kram! 

Svar på tråden Var på rul igår och fick ett tungt besked