Den stora OT-tråden där PK och PI kan mötas...

Håller med!

Jag har alltid haft en förkärlek att diskutera med människor som har helt andra åsikter och världsbild än vad jag har. Dom flesta är ju i grunden fina människor, trots att de har märkliga åsikter. Men jag har även haft turen/oturen att träffa på rätt många riktigt otäcka människor i min dag och jag kan inte låta bli att diskutera då heller.

För några år sedan satt jag i över en timme på en flygplats och diskuterade med en storbonde från ett land i södra Afrika (har glömt vilket). Han hade helt avskyvärda åsikter, och ansåg bland annat att de svarta afrikanerna fick skylla sig själva att de dog av AIDS eftersom de var en moraliskt lägre stående ras. Han hade själv många svarta anställda, men pratade om dem som om han pratade om hundar. Självklar blev jag arg, men jag lyckades ändå behålla lugnet och hyfsat artigt förklara för honom hur fel jag ansåg att han hade. Jag har läst mängder av kurser i historia, och specielt med inriktning på Afrika, men under den där timmen lärde jag mig otroligt mycket om det hat och det motstånd som svarta ställs emot i södra Afrika.

Varför luktar det rödvin överallt?

Hehe, det är lugnt QZ. Du behöver inte skriva något liknande till mig. Det kommer naturligt ska du se med tiden.

Så man får inte ge tillbaka med samma medicin? Om du tror att ditt snack biter på mig så känner du inte mig. Jag har några på min "Ger blanka fan i" och har gott plats med en till.

Nej, vet du fisen. Du är faktiskt rätt ointressant för mig. Det blev du så fort du öppnade din lilla gaphals till käft och fick ut "Är man inte svensk så tillhör man inte det svenska samhället. Man måste vara svensk för att kunna känna en samhörighet" sen blev jag less på dig när du inte kunde ge en beskrivning på vad en svensk är för något.

Du får hitta någon som orkar med ditt dravel.

Haha, den som lever får se som sagt.

Som tur är så har jag (efter mindre än en dag) fullt förtroende för din förmåga att hitta andra lekkamrater så jag behöver inte känna att jag lämnar dig i sticket direkt

Det är min andedräkt...

Jag har turen att jobba på ett ställe där det är premierat att vara ett original . Många högljudda , halvt galna men mestadels förbannat glada och roliga ! Dessutom ... öppna sinnen !

Jag har sedan tidig skolålder hamnat i många diskussioner med mina lärare pga mitt ifrågsättande av deras material , åsikter osv . Särskilt min samhällskunskapslärare på högstadiet .. han gillade VERKLIGEN inte mig och gjorde det väldigt klart för mig och alla andra i klassen . Han mobbade mig .. vuxna karln .. men jag stod på mig och på avslutningen skrev han en ursäkt i min bok hahah den har jag fortfarande kvar .

Så mina åsikter gillas ju knappast alltid , men det är en härlig känsla att våga stå för den man är och vad man tycker  !

Låter som en underbar arbetsplats!

Jag har sedan tidig ålder har ett vilja att ifrågasätta, vara annorlunda och tvärtemot. Men i skolan var jag så pass artig att lärarna inte störde sig på mig. Och jag blommade ut ganska sent. Det var väl på universitetet som jag på allvar började ifrågasätta allt och alla, och då hade jag som tur va bra människor runt mig som uppmuntrade mig.

Jag har turen att jobba på ett ställe där det är premierat att vara ett original . Många högljudda , halvt galna men mestadels förbannat glada och roliga ! Dessutom ... öppna sinnen !

Jag har sedan tidig skolålder hamnat i många diskussioner med mina lärare pga mitt ifrågsättande av deras material , åsikter osv . Särskilt min samhällskunskapslärare på högstadiet .. han gillade VERKLIGEN inte mig och gjorde det väldigt klart för mig och alla andra i klassen . Han mobbade mig .. vuxna karln .. men jag stod på mig och på avslutningen skrev han en ursäkt i min bok hahah den har jag fortfarande kvar .

Så mina åsikter gillas ju knappast alltid , men det är en härlig känsla att våga stå för den man är och vad man tycker  !

Låter som en underbar arbetsplats!

Jag har sedan tidig ålder har ett vilja att ifrågasätta, vara annorlunda och tvärtemot. Men i skolan var jag så pass artig att lärarna inte störde sig på mig. Och jag blommade ut ganska sent. Det var väl på universitetet som jag på allvar började ifrågasätta allt och alla, och då hade jag som tur va bra människor runt mig som uppmuntrade mig.