I Blackrose I skrev 2011-05-07 09:32:44 följande:
Jag och maken delar ju inte samma religion så vi kom överens om att inte diskutera religion överhuvudtaget. Vi deltar i alla högtider tillsammans med barnen men att sitta tillsammans och diskutera religion gör vi inte. Jag är också beroende av att diskutera och kan sitta i flera timmar och hålla på.
Ja, livet blir inte som man har tänkt sig alla gånger. Jag kom in på universitetet nästan direkt efter gymnasiet. Hade tänkt plugga några år, jobba efter det och fortsätta bygga på min utbildning men det blev inte som jag hade tänkt mig alls. När jag började jobba med det jag hade utbildad mig till så engagerade jag mig för mycket i mitt arbete och det knäckte mig på bara några få månader. Jag sa upp mig och har sen dess inte haft något nytta av det jag är utbildad till men jag börjar känna att jag längtar tillbaka. Få se vad jag gör.
Nej, för tio år sen trodde jag inte ens att jag ville ha barn. Så ibland är det väldigt väldigt tur att livet inte blir som man tänkt sig.
Jag arbetar inte heller med det jag är utbildad till. Från början sökte jag bara det här jobbet för att ha något medan jag funderade ut exakt vad jag skulle göra med all den spretiga kunskap jag besitter. Men jag hade turen att hitta ett väldigt specielt jobb (på halvtid), som inte kräver någon utbildning alls egentligen, men om folk visste vad jobbet gick ut på så hade det nog ansetts vara väldigt attraktivt. Det är väldigt givande och fritt och arbetstiderna är makalöst bra, så jag kan helt enkelt inte ge upp det. Absolut inte när barnen är små, för jobbet ger mig chansen att vara väldigt mycket med min familj.
Men visst finns det dagar då jag längtar efter lite mer ntelektuell stimulans, så jag kommer inte jobba här för evigt. Sen så har man ju som tur är nytta av sina studier i vardagen och det händer då och då att jag har nytta av dem på FL.
Även om man ofta bara får svaret att man är en skrytmåns om man nämner att man studerat ett visst ämne.
Så jag kommer aldrig ångra mina studier.