Hemmafru/hemmaman, vad tycker ni?

nej, isf bara om föräldradagar fanns kvar, han har använt en hel del sånna med.. men annars kan han inte gå ner i tid, om han inte byter jobb eller om han skulle be om å få byta till dagtid (kan gå,om nån annan vill byta till skift), men de vägrar han för han trivs med skift.. och då är han ledig 2veckor,jobbar 4,ledig 2 osv..
så dom 2veckorna är han ju hemma med oss, och om/när ja hittar nått extrajobb så ska jag jobba när han är ledig, men de är inte alltid så lätt å hitta.. men vi sitter inte i sjön så..  dom har kanonbra relation även om hon varit lite mammig i perioder.. och dom knöt an till varann från födsel, han fick henne medans ja låg på op-bordet tom, han som fick göra nästan allt utom mata henne första tiden då ja va så dålig efter snitt och infektion.. hon sa pappa före mamma också..

MEN jag gillar inte ordet HEMMAFRU, det är nya tider nu och hemmafrun fanns på 50-talet. Dagens föräldrar som väljer att ge sina barn tid kallar sig HEMMAFÖRÄLDRAR. De har gjort ett val från hur samhället ser ut nu och ser att barnen behöver sina föräldrar mer än ett år, innan de ska ut i världen på egen hand. 

Använder man ordet hemmafru så skjuter man sig själv i foten, det är drömläge för media och de kan då hugga vilt. 

Problemet är väl att det inte är så lätt att kunna jobba deltid. De flesta som har jobb får slita h*cken av sig eller också är man arbetslös.

Jag tror att barn mår bäst av att ha båda föräldrarna hemma, men tyvärr är det ju ytterst få som har den möjligheten. Däremot är det ju inte helt omöjligt att en förälder är hemma.

Jag är lat. Om jag jobbar är det sista jag vill göra när jag kommer hem städa, laga mat, tvätta och sådant skit. Så då har jag två alternativ: Antingen kan min karl vara hemmaman så jag slipper ta hand om hushållet, eller så kan jag vara hemmafru så att jag slipper jobba.

Med andra ord tycker jag att det är hur bra som helst att en av oss är hemma. Vilken det sedan blir beror ju på andra omständigheter, nämligen huruvida vi har jobb, hur mycket vi tjänar o.s.v.

Okej, det verkar som om de flesta är sams.

Men om vi säger så här: Hemmaföräldern ska få bidrag eller på  något sätt lön för att vara hemma och ta hand om sina barn. 

Med argumentet: Personen som är hemma med sina barn kostar inte skattepengar gällande barnomsorg, så denna person borde få motsvarande summa i plånkan.

Vad tycker ni då? 

Å andra sidan så bidrar de ju inte heller med någon skatt, så de kostar väl mer för samhället än de sparar in.

Så jag tycker inte att de ska ha "lön" för att vara hemma med sitt barn.

Där har du rätt! Nu var det jag skrev inte riktigt genomtänkt märkte jag. 
Jag håller såklart med.

Men om man ska prata om att kvinnan/mannen har en form av rättighet att få välja (vara hemma eller inte). Så borde inte denna rättighet bara kunna utnytjas av vissa som tjänar mer.
Man kan se det som om det ska vara okej för en del att vara hemma (då de som har de ekonomiska förutsättningarna) så skapas det större klyftor i samhället.
Då de "rikas" barn får bättre omsorg av föräldrarna, och det då skulle kunna ge dem bättre förutsättningar att klara skolan bättre, som exempel.
Har inte alla rätt till det då?

Eller är jag helt ute och cyklar? 

de finns ju redan ett vårdnadsbidrag i vissa kommuner, (inte våran) för barn 1-3år.. de är motsvarande vad en dagisplats kostar komunen tror ja..

Varför jag går hemma och inte min kille är för att jag skulle aldrig få ett såpass välbetalt jobb som han för jag är bara undersköterska och skulle kanske tjäna 10.000 i mån medans han kan tjäna upp till 25.000 så då e de mer rimligt att han jobbar än jag annars skulle jag inte säga att han inte fick om jag kunde komma upp i den summan :)..
Och jag tror att de är så för många att mannen tjänar mer och då blir de ekonomiskt bättre med mamman hemma. :).

Det är ju faktiskt precis så enkelt som att man har en lagstadgad rätt att arbeta deltid när man har barn som inte börjat skolan än.