Hemmafru/hemmaman, vad tycker ni?

Jag är också egenföretagare och jag har också haft svårt att få det att funka. Men det går visst om man faktiskt vill. De flesta egenföretagande kvinnor lyckas, men väldigt få egenföretagande män. Jag undrar varför.

Det måste ju vara bättre för barnen att kunna vara hemma med en föräldrar, om man inte kan dela på föräldraledigheten, än att skolas in på förskola för att det är bråttom ut i karrären av någon anledning. Och bara för att en är hemma på heltid betyder det ju inte att pappan inte är en närvarande förälder, eller hur?

Ja, om vi kan flytta in på hans jobb så fungerar det. Han måste vara närvarande där, kan inte ta med sig jobb hem eller så. Det beror nog väldigt mycket på vad man jobbar med.

Jag har träffat en enda kvinna som faktiskt haft en poäng när hon sa att hon inte kunde dela vab med sin man. Han var nämligen både blind och rullstolsburen - det var helt enkelt inte tryggt för ett litet barn att vara hemma med honom ensam om barnet var sjukt. Jag vet inte hur de gjorde med föräldraledigheten, men jag tror nog att hon fick hans dagar också.

Jag har den största respekt för att andra väljer lösningar för sin familj som vi inte skulle göra. Jag tycker det är bättre på alla sätt att vi båda jobbar deltid än att en är hemmaförälder och den andra jobbar mycket, men andra har andra värderingar och trivs på ett sätt som vi inte gör. Men när man säger att man MÅÅÅÅÅSTE göra på ett visst sätt, och totalt avhänder sig sitt fria val - då blir jag trött. Tydligare, ärligare och faktiskt mer respektingivande när folk säger "jag har valt att göra så här för alternativet är så jävla jobbigt så det är det inte värt!"

Det kryllar verkligen av lama ursäkter och alltid är det mannen med eget företag som inte kan. Kvinnan med eget företag kan ju. Oftast är det bara bullshit att mannen inte kan.

Visst, vi kan stänga stället i 6 månader....80% av hans lön betalar säkerligen räkningarna från hans företag(på ungefär 40.000 som kommer att komma trots att inte han arbetar!) samtidigt som det försörjer honom, våra barn och mig. Mitt CSN-bidrag är ju inte direkt stort att vi kan leva på det.

Men det är klart, jag kan belåna mig och vi kan ta av barnens sparpengar istället. Aboslut, bra ide.

Troligast är att han inte måste stänga stället. Man kan trappa ner på uppdragen, jobba varannan dag, hålla företaget vid liv på sparlåga, ta in extern personal, osv. Det är så kvinnor gör och vi fixar det. Jag skulle lätt ha kunnat skylle på precis samma saker som din man gör om jag hade velat överlåta alla dagarna till min sambo, men för oss är det viktigare med två närvarande föräldrar än att företaget ska gå med maximal vinst under den här peroden. Vår familj och din familj prioriterar olika helt enkelt.

Nej det går inte, vi har redan tänkt på den lösningen. Det går inte runt då - annars hade han förmodligen gått ner i tid. Här handlar det inte om att gå med maximal vinst, utan vi klarar det inte ekonomiskt om han inte arbetar 7 timmar/dag.

Tycker att var familj gör sitt val utifrån sina möjligheter och värderingar. Jag själv skulle inte klara av att gå hemma någon längre tid och vi kommer att dela på f- ledighete rakt av. Lika lite som jag vill ha "skit" för vårt val så ska andra ha "skit" för sina val. Vi bor i Sverige och vi har det jättebra genom att vi faktiskt kan välja! Vi får ta vara på detta och stötta varandras beslut även om det inte är ett beslut vi själva skulle ta.

Ok, om hans företag har så små marginaler så kommer han att få det tufft framöver om det blir sämre tider. Men ok, fine. Du vet bäst hur det funkar i din mans företag, men tyvärr tror jag faktiskt inte att det förhåller sig så som han får det att låta. Konstigt är det att så många kvinnors företag håller i tuffa tider (som under barnledighet) men inte männens. Driver vi kvinnor företagen mer effektivt, eller vad är det frågan om? Tror inte det, utan det är viljan det handlar om.

Nu är klockan mycket och jag måste sova.