Hemmafru/hemmaman, vad tycker ni?

För mig känns det hemskt att min dotter skulle spendera verje dag i alla dessa timmar på dagis och man hinner knappt va med dem.. Så min dotter är 2 och ett halvt går ej dagis än, i sommar ska min mamma bli dagmamma så ska jag ha inringingsjobb. jag kanske jobbar hela veckan någon gång andra kanske bara 2 dagar så jag får mer möjlighet att vara med mitt barn och jag känner mig tryggare med min mamma som dagmamma på 45 år än okända människor som har han om 15 andra ungar. men hon kommer ändå gå på dagis 9 timmar i veckan och andra aktiviteter och detta känns som det ultimata för mig. så jag tycker kan man vara hemmafru så är ju det underbart :)..

Röstade på första alt

Jag hade lätt varit "hemmaman" om det hade funnits möjlighet, fan så härligt att vara hemma med sitt barn så mycket som möjligt!
Fast sen vet jag ju inte om man skulle bli rastlös eller "tröttna" efter ett tag av att vara hemma med knoddet hela tiden. Man går väl kanske miste om den sociala biten man får på jobbet om man är hemmafru/man.

Jag har inte sett kvällsöppet
Men tycker det är upp till var och en
Så länge man kan försörja sig ekonomiskt själv
Kanske den som jobbar tjänar så bra så det är möjligt

Så länge barnen får den stimulans de behöver (innan skolåldern) tycker jag att det måste få vara vars och ens ensak hur man vill ha det.

Så konstigt jag skriver..

Det är givetvis vars och ens ensak oavsett om barnen är i skolåldern eller inte.
Det jag menade var att om man inte har barnen i förskola kan det vara bra att gå på ex öppen förskola, eller att på andra sätt ge sitt barn lite mer social stimulans än vad det får hemma ensam med en förälder.

Är man lycklig och barnen har det bra, så har man gjort rätt val för sig och sin familj.

Den enda åsikten jag har är att folk mår bra och trivs med sin situation oavsett om det är att vara hemma eller jobba eller vad som faller folk in. :)

Klart att det är ok, men den som väljer att gå hemma måste också förstå konsekvenserna av detta.

Men det framställs ju aldrig som alternativet till att den ena stannar hemma på heltid, utan alternativet anges alltid vara att båsa skulle jobba heltid. Det framstår som oseriöst, och lite proagandamässigt nästan.

Jag tycker självklart att alla har rätt att välja hur de vill leva sina liv. Vill man vara hemmafru eller hemmaman så varsegod liksom. Men det jag inte förstår är varför det nästan alltid är ju kvinnan som vill vara hemma, och inte mannen? Nu pratar jag inte om den vanliga föräldraledigheten utan efteråt. De flesta håller ju med om att båda ska ha det alternativet. Men hur många känner en man som är hemmaman och varit i det tja, säg, 10 år? Hur många kvinnor här skulle gå med på att ha sin man hemma så länge han känner för det medans ni jobbar?