VIDRIGA bio mamman gör mig totalt galen !!!

Jag tror att du och din man borde kontakta familjerådgivningen.
Ni, eller speciellt du, skulle må bra av en utomstående neutral och kunnig person som benar ut problemet /problemen.
Den här situationen förgiftar ju dej och får dej att må jättedåligt, och då kan man ju inte säga att du bara får acceptera/leva med detta mörka moln över dig.
Jag tror dessutom att beteendet kommer att eskalera i takt med att barnet blir äldre, och barnet kommer även att bli mer medvetet om vad som händer och må dåligt själv, om hon inte redan gör det.

 I den bästa av världar skulle även bio-mamman dras in och få hjälp, men jag inser att det kan bli svårt att realisera.
Det som du måste tänka nu, är att ha barnets bästa för ögonen i varje läge.
Du får  intala dig att biomamman är psykiskt sjuk .För det låter verkligen så på din beskrivning, förstår inte varför så mänga är bagatelliserar problemet, jag tycker det låter otäckt och jättejobbigt och  jag tror inte att du inbillar dej detta.
Men försök se det som att hon är allvarligt sjuk, och försök hysa medlidande med henne istället för att hata henne, du måste arbeta med dina "onda sidor". Hade hon haft en hjärntumör och blivit personlighetsförändrad av det så hade det säkert varit enklare att hantera, du få inbilla dej en tumör hos henne eller nåt sånt ;)

Men som sagt, se till att få professionell jälp!

Kram & lycka till...

Vad spelar det för minsta roll att hon härmar dig?
Om det är så uppenbart som du skriver, varför bryr du dig? Om det är för vad alla andra tycker så borde de väl också se att hon härmar dig?

Och om ni gör skojjiga, pedagogiska saker med barnet så får barnet två roliga veckor istället för en!

Nu har jag bara läst TS.
Hur gammalt är barnet?
Varför låter ni henne ta det här från mamman? Det är pappans sak att sätta stopp för detta, barnet ska själv inte behöva ta den lojalitetsfajten med sin mamma.
Ge barnet en motbil så att ni slipper?! Pappan kanske inte vill ha med henne att göra men de har faktiskt barn tillsammans och mammans beteende är inte okej - men det är pappans sakt att lösa!
Och ni ska definitivt inte tvinga henne att svara när mamma ringer - stackars barn!

TS, jag tror att biomamman känner sig otillräcklig och försöker leva upp till er nivå. Hon vill vara lika bra som er och detta visar hon på ett ganska udda sätt.

Försök att ignorera henne och tänk att hon förmodligen är sotis på er. Tror det blir mer problem för barnet om ni börjar bråka med henne om detta.

Nej, men för att du har "mörka tankar" å vill "tankar på att mörda". DET behöver du söka hjälp för.

Om du stör dig på biomamman - ställ henne mot väggen. Fråga henne varför hon gör som hon gör.
Jag förstår inte varför du tycker att det är ett så stort problem, men eftersom du själv tycker det så får du väl göra något åt det. Det löser sig inte mirakulöst.
Fråga henne. Eller säg "Nu har vi gjort det här o den här denna veckan, vad ska ni göra så vi vet tills nästa evcka så barnet slipper göra samma sak om och om igen?"

Du har fått massvis med råd och tips i den här tråden.

Men varför fattar du det som att hon lyckas vara precis som ni??

Den DU är och det sätt DU är på kan hon inte härma. Ni är inte samma person och barnen kommer aldrig att tro det. De kommer inte att tycka mindre om dig eller dina initiativ bara för att mamma "härmas". DU och din insats som vuxen i barnens liv är inte de saker du köper eller hittar på. Så var du bara lugn och satsa på att odla relationerna med barnen som finns under ditt tak. Fäst vikt vid HUR du säger saker, HUR du tröstar, HUR du reagerar på dem istället för VAD du gör. Ditt sätt kommer hon aldrig att kunna härma. Och då kan du släppa att hon köper samma böcker, åker till samma ställen. Att bli läst för av någon präglas väldigt mycket av HUR någon läser. Upplevelsen av en utflykt hänger ihop med vilka som var med, hur trevliga de är och stämningen man sätter tillsammans. Att åka till samma ställe med någon annan blir en annan utflykt trots att utflyktmålet är detsamma.

Det är inte du utan möjligen mamman som förlorar på det här härmandet. Om du gör sådant du tycker om med barnen så syns och märks det på dig. Om mamman sen gör samma men tycker det är trist så är det ledsamt för barnen. Om mamman gör samma men tycker det är kul så gör hon det ändå på sitt sätt. Fokusera inte på VAD utan HUR och vem du är alltså.

Låt bli att prata med mamman om det här. Det blir bara rena högstadiefasonerna och det löser absolut ingenting.

Däremot så tycker jag kanske att din sambo skulle ta ett snack med biomamman om att det är taskigt mot barn att förhöra dem om vad som hänt under andra förälderns veckor och sedan dra in dem i ett spel där de ska intyga sin kärlek och solidaritet, be dem välja sida etc.

Fast jag känner att jag behöver inte tänka hut jag "gör" allt det där
Jag vet att jag gör det på absolut bästa sätt med stor kärlek o inlevelse

Självklart kommer hon aldrig kunna bli
Som jag
Men varför sträva där efter ?
Maniskt beteende som hon borde söka hjälp för

Jag menar inte att du ska nödvändigtvis ska förbättra HUR du gör saker. Jag menar att det är hur du gör saker som är poängen överhuvudtaget. Och kan du se att det är däri hela din prestation ligger och inte exakt vad du tänkt ut för saker att köpa eller göra så kanske du kan släppa din upphakning på hennes upphakning att göra samma saker som du.

Att hon BORDE det ena och det andra kommer aldrig att hjälpa dig. Om du är upptagen med att älta varför hon gör som hon gör och är som hon är så har du helt fel fokus. Gör inte hennes problem till ditt problem.

Ok, mina tankar är såhär ang. ditt problem:

Nu har du ju konstaterat upprepade gånger att hennes beteende är absurt och många håller nog med dig om det. Släpp nu den tanken och fortsätt framåt.
Hennes absurda beteende gör att flickan måste göra allting dubbelt. Det hon gör hos er får alltså en repris. Allt bra som händer hos er, gott ni äter osv. kan du räkna med kommer hända flickan en gång till. Knasigt och absurt men kanske inte direkt skadligt för flickan.
Mamman mår förmodligen inte bra alls och om något så ska ni kanske sätta er ner mer henne och prata. Fråga henne om hon behöver hjälp med idéer och förslag på vad de ska hitta på tillsammans då hon har flickan så att det slipper bli exakt samma som flickan redan gjort. Ni kanske ska berätta för henne när flickan säger positiva saker om sin mamma osv. så att mamman kan få lite bättre självförtroende i sitt förhållande till flickan. Jag tror allas situation skulle förbättras i detta om ni pratade varmt om varandra och visade flickan att ni vill henne och varandra väl. Konflikter sprider bara rädsla och osäkerhet tror jag,
Varför göra det så svårt för sig istället för att prata? Din man tycker inte att det är nåt att snacka om för mamman är "sjuk i huvudet"... det kanske är just därför ni bör snacka med henne!

Snälla var lite mjuka i kanterna och erbjud er hjälp till mamman istället för att bara elda upp er över hur sjuk i huvudet och absurd hon är.