BF i okt/nov 2011, gravida efter IVF

Mandelmumsa är så ledsen för er skull. Hur mår ni andra? För oss verkar det gå litet steg framåt Sara har piggat på sig och är hemme och vi har gjort lite ultreljud så just nu känns det ok hos oss

Jodå, jag mår riktigt bra så länge jag kommer ihåg att äta nästan varje timme! Lite molvärk men inte mycket... Känns nästan lite skumt att symptomen försvunnit rätt mycket.. Ser verkligen fram emot nästa VUL den 29/3...

Hade bokat tid för ett KUBtest, men har nu läst att man inte kan göra det på tvillingar... Har mailat kliniken och frågat men ännu inte fått svar..

Oj, vad skriver man när man får två så olika besked? Det visar hur osäkert allt är.
Mandelmumsa- jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg.   Tröstkram till er!
Karmosin- Stort grattis! Vad underbart.

Yasa- Det låter allvarligt, men verkar gå åt rätt håll. Vilken vecka är ni i?

Ladycocos- Jag har också haft funderingar på att göra KUB. Varför kan man inte göra det på tvillingar?

Coerulea: vi är i v 10 i morgon

För tre veckor sedan tyckte jag att mina symtom minskade påtagligt. Molandet, som jag hade känt nästan konstant innan, upphörde, brösten blev mindre ömma och svullna, det lilla illamåendet som jag anade innan försvann osv. Det var då jag började noja. Men tyvärr var det ju inte bara noja, med facit i hand. Sen hade jag ändå kvar hoppet i och med att många av er andra också upplevde att symtomen avtog, så då tänkte jag att det kunde vara normalt. Men innan symtomen upphörde, så tyckte jag att det kändes rätt. Nu den senaste tiden när jag har känt efter så har jag verkligen haft känslan, även spirituellt alltså, att det inte är någon där inne. Har inte känt den minsta kontakt med något. Lite svårt att förklara, men ni kanske förstår poängen.
Ja de tror att det är MA därför att hinnsäcken vittnar om att det har funnits något där, även om det inte syns längre. Fick ta ett blodprov direkt och ska väl ta ett till om två dagar, för att bekräfta deras teori. Hcg ska sjunka vid missfall.
Vissa blöder under graviditeten och allt är bra ändå, men det kan uppenbarligen vara tvärtom också. Jag har inte blödit en droppe, inte ens fått rosa på pappret, inte heller haft ont. Men det kommer väl snart, hoppas på förr snarare än senare så man får det överstökat och kan börja om på nytt.
När man får det här beskedet känner man sig lika tom som bilden på skärmen. Och frågan Varför händer detta? kommer oundvikligen upp. Man frågar sig vad oddsen är för att första gången få ett utomkved och andra gången ett MA? Förstår verkligen nu att de som har ständiga motgångar inte orkar fortsätta försöka. Det känns som världen är emot en.
Tack för ert stöd och omtanke!

Mandel: Kan inget annat säga än att jag lider verkligen med er, ja den tomheten man känner när 
graviditeten är "över" går inte att beskriva i ord! ***STYRKEKRAMAR***

Karmosin: Stort grattis till ett lyckat VUL

Mandelmumsa: det finns inget jag kan säga för att lindra för dig men Sara skulle säg ut med alla känslor och prata prata prata

Mandelmumsa, jag beklagar. Det finns inga ord. Ta hand om er.

Jag mailade kliniken och frågade, och fick svaret att man kan men att blodprovet är något mindre tillförlitligt än vid ett foster. De rekommenderade att om jag är under 30 så räcker det med ett NUPP, men med tanke på att jag fyller 40 i oktober så kommer jag göra KUB men ha en diskussion kring resultatet av blodprovet..

Vore det inte för missfallsrisken så skulle jag utan tvekan göra ett FVP, men jag vågar helt enkelt inte..
Men det är ett svårt val, vi har kämpat länge för dessa bebisar och är överlyckliga för flera barn. Samtidigt är dessa barn planerade som syskon, om ni förstår vad jag menar, och då vore det inte rätt mot sonen med gravt sjuka syskon...

Idag är det v 10 med tre små tickande hjärtan så nåt kanske kan vilja stanna kvar hos oss?