Någon mer med prematurfödda barn..

Underbart att hitta denna tråd!!
Vi fick vårat 3:e barn den 8/12 i vecka 25+4, en liten tjej på 810g och 30,5 cm lång.
Jag är helt förkrossad och livrädd för allt vi har framför oss. Ständigt dåligt samvete då vi har 2 grabbar på 7 och 10, vart jag än är så mår jag dåligt för att jag inte är med den/dom andra.
Den enda gången jag är lugn är när jag ligger med henne på bröstet och jag vet att grabbarna är i skolan eftersom jag inte träffar dom den tiden i vanliga fall heller..
Hur tar man sig igenom detta med lite vett kvar? När slutar man vara panikslagen och livrädd för att ens barn inte ska klara sig?
Jag försöker att inte tänka på det värsta som kan hända men kan inte låta bli...
 

Hej!
Jag önskar att jag hade några bra svar på dina frågor men det har jag inte. Jag kan inte ens börja föreställa mig din oro för ditt lilla, lilla barn.

Har du sett den här tråden, där föräldrar med mycket för tidiga barn "träffas"?
www.familjeliv.se/Forum-3-142/m50273671.html

De kanske kan ge dig svar på dina frågor. Naturligtvis är du välkommen att vara i den här tråden också Det är ofta skönt att få prata om och ventilera sina känslor och sin oro.

Önskar dig och dottern och resten av familjen lycka till

Tack för länken 

Grattis till dottern! Hur mår hon?

Det jag kan relatera till i ditt inlägg är önskan om att kunna klona sig. Att kunna vara med sitt barn på neo och samtidigt kunna vara med de äldre barnen (i mitt fall ett äldre barn) hemma.

Tack, hon mår helt ok i nuläget men det kan ju ändra sig på en sekund.. ligger intuberad eftersom hon glömmer bort för många andetag. Hoppas på att hon löser den biten de närmsta dagarna.

*håller en tumme för er*

Vet exakt hur du känner, går igenom samma resa som dig och din familj. Våra tvillingar föddes oxå i 25+4,  med vikter på 690 och 712 gram, är nu i 32+0. Har hittils varit en berg och dalbana då man i vissa stunder trott man skulle hamna på psyket. Så fort det går lite ner, så kommer de värsta tankarna fram. I dagsläget ser det ljust ut, de växer hur bra som helst:) Men går inte en dag utan att jag tänker på att de inte ska klara sig.
Önskar er  och er lilla flicka all lycka!!

Hej tizzel!
Ja, nog har du en innehållsrik tid framför dig. Jag fick min son i v 28. Han var mitt första barn, så det dåliga samvetet slapp jag, men jag träffade flera föräldrar i din sittuation och de sa precis samma sak som du.

Vad som hjälpte mig var att jag tog dagen som den kom. Jag tänkte att sonen var på bästa stället. Jag kunde inte erbjuda honom den vård han fick på neo. Det är en tung tanke, men jag tänkte också att om det inte går bra, då har personalen i alla fall gjort allt i deras makt och då finns det faktiskt inget mer annat att göra.

Det är ju jätte påfrestande att sitta med sitt barn på sitt bröst med en massa slangar och larm som blingar och bongar och man vet aldrig när det är ens egna barn som larmar så man tittar upp på skärmen var enda gång. Ta till dig varje framsteg hon gör. Räkna med bakslag - det hör till. Det är konstigt, men dina besök på neo blir snart din vardag. Du får mer och mer sköta om din dotter och någon stans där tror jag att din panik kommer att lätta.

Jag hade själv högt blodtryck under hela sonens vårdtid (ca 2 månader). Blodtrycket blev normalt när vi fick komma hem.

Hej! Känner igen mig i ditt dåliga samvete, vi fick vår tjej ett par dagar innan dig, i v.28+4. Jag har haft svårt att lämna sjukhuset och åka hem, samtidigt som jag bara vill va hemma med storasyster. Nu är personalen väldigt stödjande och hjälper mig till mindre dåligt samvete. Inte har man direkt någon kompis eller släkting som riktigt förstår hur det känns heller att helt plötsligt hamna på neonatalen...Men jag känner mig bättre nu efter ett par veckor och kommer att vara mer hemma nu och göra lite normala saker
Har du långt till sjukhuset? Eller finns möjlighet att komma hem varje dag?

Hej!

Jag fick tvillingar i v24+4. De vägde ca 650g och var 31cm. De vägde som minst som vi vet 600g.
Det var mina första barn, var 19år det året. 12 veckor på sjukhus.
Gick väldigt bra för dem, kom ju hem när de skulle varit i v 36+4 utan sond eller syrgas.
Låg på Östra i Göteborg 3 veckor och sen 9 veckor på Näl i Trollhättan.

Nu är William och Filippa 16 månader på Julafton.