Någon mer med prematurfödda barn..

Underbart att hitta denna tråd!!
Vi fick vårat 3:e barn den 8/12 i vecka 25+4, en liten tjej på 810g och 30,5 cm lång.
Jag är helt förkrossad och livrädd för allt vi har framför oss. Ständigt dåligt samvete då vi har 2 grabbar på 7 och 10, vart jag än är så mår jag dåligt för att jag inte är med den/dom andra.
Den enda gången jag är lugn är när jag ligger med henne på bröstet och jag vet att grabbarna är i skolan eftersom jag inte träffar dom den tiden i vanliga fall heller..
Hur tar man sig igenom detta med lite vett kvar? När slutar man vara panikslagen och livrädd för att ens barn inte ska klara sig?
Jag försöker att inte tänka på det värsta som kan hända men kan inte låta bli...
 

Tack, hon mår helt ok i nuläget men det kan ju ändra sig på en sekund.. ligger intuberad eftersom hon glömmer bort för många andetag. Hoppas på att hon löser den biten de närmsta dagarna.