• LsomiLinda

    Någon mer med prematurfödda barn..

    Jag har en liten goding på 7 veckor som är född i v34+1 och skulle gärna vilja prata med lite mer mammor och pappor som har barn som är prematurfödda.
    Upplevelser, bemötande på neonatalen och ammningen..
    Hur ni bådde efteråt och ja de som man kan ta upp helt enkelt..

    Skulle vara jätte kul om man fick lite kommentarer så man kan dela erfarenheter.

  • Svar på tråden Någon mer med prematurfödda barn..
  • Kazeer


    God Jul!
    Don't walk in front of me, I may not follow. Don't walk behind me, I may not lead. Walk beside me and just be my friend.
  • tizzel
    klaramamma skrev 2010-12-20 17:33:50 följande:
    Har du långt till sjukhuset? Eller finns möjlighet att komma hem varje dag?
    Vi bor bara 3 mil från uas så vi sover hemma..på gott och ont. 
    idag har jag lite ont i halsen så jag vågar inte åka in alls, fy vad jobbigt det är. :( 
  • liji77
    tizzel skrev 2010-12-23 12:20:23 följande:
    Vi bor bara 3 mil från uas så vi sover hemma..på gott och ont. 
    idag har jag lite ont i halsen så jag vågar inte åka in alls, fy vad jobbigt det är. :( 
    Det är jätte bra och förståndigt av dig att inte åka till neo när du känner dig krasslig. Super jobbigt att inte vara där - så klart. Men tänk på att det finns en jätte fin personal som tar väl hand din lilla bebis och pysslar och gullar extra när inte någon förälder är där.
  • Toffeeluv

    Hej, vi fick vår tjej i v32+0, 1605 g o 42,5cm lång. Blev akut kejsarsnitt för att min moderkaka började lossna, ej helt som tur var men det blödde en massa...Som tur var så vart inte lillskruttan påverkad. Hon var jätteduktig från första stund, behövde inga hjälpmedel men hade apnéer och det var helt fruktasnsvärt för oss. jag trodde hon skulle dö varje gång det plingade i apparaten. Ni andra verkar vara mkt tuffare än mig, jag är fortf orolig över andningen (blir bättre för varje dag men ändå) och lilltjejen ör nu 7.5 mån, 5,5 mån korr. Hur har ni gjort för att komma över NEO-tiden med allt vad det innebar? 
    Vi var inne 3v på NEO 95F i Uppsala, bodde på samvården o hade henne i känguru hela tiden. Så det blev inte så mkt sömn för hon skulle ha sondmatning varannan timme dygnet runt, pust :)
    Det är härligt att man hittar andra i liknande situation, kommer verkligen ihåg känslan att man ville vara en"vanlig" familj o promenera med barnvagnen o inte behöva oroa sig konstant.

    Detta är vårt första barn, jag vill jättegärna ha syskon till henne men vet inte om jag vågar..hoppas! :)
    Utvecklingsmässigt är hon jätteduktig o ålar o sitter själv, en nyfiken o envis liten tjej! :)

    GOD JUL på er!!!!!!!!!!!Tomte

  • Frila2

    Jag tror att det bästa sättet att komma över neonataltiden är att prata, prata, prata och låta tiden gå. Jag krisade rejält inför ettårsdagarna (inlägning, dotterns födelse, första gången i famnen, första gången med cpap, första badet etc... ) och började gå till mvc-psykologen. Var där några gånger och mådde mycket bättre. Nu när andra födelsedagen har varit och vi är mitt i alla årsdagar så känns det inte alls jobbigt.  Så mitt tips är att prata om det, med alla som vill lyssna  för varje gång man berättar så bearbetar man.

    God Jul på er Tomte

  • klaramamma
    tizzel skrev 2010-12-23 12:20:23 följande:
    Vi bor bara 3 mil från uas så vi sover hemma..på gott och ont. 
    idag har jag lite ont i halsen så jag vågar inte åka in alls, fy vad jobbigt det är. :( 
    Hoppas du mår bättre nu, jag fick hålla mig undan ett tag, då det fanns risk att jag blivit smittad av magsjuka. Det var inte kul alls...
  • zabinahotchili

    jag har startat en grupp på facebook för tidigt födda barn 2010. hade varit roligt om ni var med..
    sök på mig sabina håkansson så är det en bild på min son i babygymmet på magen..

  • Sunkiissed
    zabinahotchili skrev 2010-12-30 10:07:42 följande:

    jag har startat en grupp på facebook för tidigt födda barn 2010. hade varit roligt om ni var med..
    sök på mig sabina håkansson så är det en bild på min son i babygymmet på magen..


    Fick "tyvärr" mina i Augusti-09 =)
  • zabinahotchili

    men du kan vara med ändå såklart!!!

  • LsomiLinda
    tizzel skrev 2010-12-19 19:01:18 följande:
    Underbart att hitta denna tråd!!
    Vi fick vårat 3:e barn den 8/12 i vecka 25+4, en liten tjej på 810g och 30,5 cm lång.
    Jag är helt förkrossad och livrädd för allt vi har framför oss. Ständigt dåligt samvete då vi har 2 grabbar på 7 och 10, vart jag än är så mår jag dåligt för att jag inte är med den/dom andra.
    Den enda gången jag är lugn är när jag ligger med henne på bröstet och jag vet att grabbarna är i skolan eftersom jag inte träffar dom den tiden i vanliga fall heller..
    Hur tar man sig igenom detta med lite vett kvar? När slutar man vara panikslagen och livrädd för att ens barn inte ska klara sig?
    Jag försöker att inte tänka på det värsta som kan hända men kan inte låta bli...
    Hej..
    Grattis till dottern.
    Jag kan inte komma med råd till hur man kan träffa barn och samtidigt ligga inne för min lilla tjej är mitt första barn.
    Paniken du pratar om känner jag igen.. Nu va min lilla tjej bara 6 v för tidig men jag trodde varje dag de skulle hända något. Va och kolla andningen även om hon hade övervakning. Vågade knappt ta i henne om de skulle hända något m.m.
    När dom la henne för att sola trodde jag hon va sjuk. Man är inte sig själv när man ligger där..
    Fast de inte alls är längesen vi kom hem så kommer jag knappt ihåg tiden på NEO och vi va där i lite mer än 1 månad. Men de blev min vardag och personalen ens familj. Paniken kommer släppa till slut. Den sista veckan så kände jag mest panik över att hon inte orka amma och tänkte att vi kommer få flytta in permanent där.
    Man kände sig sjukt hjälplös..
Svar på tråden Någon mer med prematurfödda barn..